Håhåjaja

Jag avslutar visst maj på ett högst onödigt sätt; feber för fjärde dagen i rad, halsont och rethosta. 

Orkar inte ens sticka men jag har mycket bra att läsa mellan tupplurarna. 

Nu är jag i alla fall uppe i tre; stukad fot, allergichock och så det här. Nu kan det bara bli bättre! 

I Kalmars äldsta källare

I fredagskväll fick jag en kraftig allergireaktion, blev alldeles röd och uppsvullen i ansiktet och ganska rejält uppstressad. Tack och lov så hann alla spår försvinna till lördag eftermiddag när det var dax att dra på sig finklänningen,

ta presenten under armen och 

gå på bröllopsfest. 

Rosenlundska källaren i Kalmar 

hade vi bjudits in till av de nygifta.

Det blev en härlig och fin kväll med såpbubblor, 

bubbel i glasen (ja, även mineralvatten räknas som bubbel) och 

maten var jättegod. En bit västerbottenostpaj, 

filé och tabboulehkroketter och  

en riktigt god Crème brûlée. Mums!

Runt midnatt gick maken och jag en liten sväng och kontaterade att staden ser annorlunda ut på natten än på dagen men minst

lika fin.

Till slut var det i alla fall dax att kamma ur festfrisyren och  

lägga huvudet på kudden. 

Några varv på en socka blev det men inte mer än så. 

Förra helgen klev jag snett och fick en svullen och öm fot, den här helgen blev det en kraftig allergireaktion. Nästa helg får bjuda till och inte ha några skador eller sjukdomar med sig, dock får den gäran ha lika vackra solnedgångar som den här.

Tack M och D för en toppenfin fest!

Shell Cottage

För några veckor sedan bytte jag lite garn med en instagrambekant. Hon vet att jag tycker om turkost och hon hade några nystan som jag blev lycklig ägare till. 

En härva har nu blivit Shell Cottage socks, det första mönstret i Helen Stewarts Handmade sock society 2019.

Garnet är från Moods of colors i färgen OMG Turquoise. Ett perfekt namn. 

En riktigt fin kombination av mönster och garn. 

Turkos när den är som bäst. 

Närkingar

Försommaren är all over the place,

och det är inte bara asparna som sätter frö i stora mängder. 

Kastanjer tillhör mina favoritträd och de rödblommande är extra fina nu. 

Jag tycker också om tulpaner men vi har inga i vår trädgård eftersom rådjuren har en promenadstig över vår tomt. 

Allt är så vackert nu och färgerna så intensiva. 

Kanske får vi några äpplen i år, kanske blir det bara frukt till fåglar och insekter.

I lördags utökade jag familjen med två små lurviga sällskapsdjur som nu bor på hyllan ovanför mitt skrivbord. Jag pratar lite försiktigt med dem men än så länge blänger de mest. Jag tror de är blyga. Eller så har de lite svårt med dialekten här, närkingar som de är.

Karin på Ostbiten syr Kubbalufser och nu bor två hos oss. Säg inget till Morris...

Tålamod

För elva år sedan fick jag en magnoliabuske i födelsedagspresent. Den trivdes aldrig riktigt där den först planterades och när vi flyttade för fem år sedan tog vi busken med oss. Jag kunde inte lämna min present så den grävdes upp och planterades intill huset vid havet.

Nu, fem år senare, har den allra första blomman slagit ut! Det gäller att ha tålamod minsann.

Det krävs också en gnutta tålamod när man ska fästa alla trådar på ett par restgarnssockor. 

Det tog sin lilla  tid men var värt det. 

Många rosa små rester samsas så fint tillsammans. 

Restgarn är grejen! 

Den blommar! Hurra!

Alla dessa små

saker som vill bli sydda!

De har legat tillklippta en tid nu och ropat på min uppmärksamhet.

Jag har sytt lite då och 

lite då.  

Flera av de här har redan flyttat vidare för att fyllas med diverse småsaker. 

Alla dessa småsaker som finns i världen!

Det rör mig

Sedan i början på april har Stina Wollter en utställning i Katrineholms konsthall som heter Det rör mig. Sista utställningsdagen är i morgon och jag ville så gärna hinna dit och se den. Idag var det dax!

Det var en upplevelse! Så fina, tankeväckande och innehållsrika verk. 

Stina förmedlar så mycket, med djup, insikt och självklarhet. 

Ljus, lätthet och bråddjupt mörker. Allt på en gång, både betraktande och utforskande. 

Mäktigt. 

Tillsammans

Två olika garner blev tillsammans sjalen Tillsammans.

Jag började med ett nystan Cascade Roslyn i en vacker petrolfärg och när nystanet nästan var slut varvade jag in Silketweed. Jag hade 150 gram limefärgad Silketweed från Magasin Duett och det blev ca 20 gram över när avmaskningen var gjord.

 

Det var oväntat lätt och roligt att göra cirka en miljon bubblor. Det var inte alls så omständigt som de jag gjort tidigare och stickningen flöt på bra.

Mönstret finns att köpa på ravelry och finns på både svenska och engelska. 

Det blev en härlig sjal och jag gillar både silke-ullblandningarna och att de petrolfärgade bubblorna smiter in i de limegröna ränderna.

Det var kallt i natt igen så här behövs det sjal på morgonen ett bra tag till och i och med silkeblandningen är det här en sjal som kommer funka fint även när det är varmare ute och ren ull blir för varmt. 

Jag har haft en tuff vecka med läkar- och tandläkarbesök så jag är trött och frusen mest hela tiden. Perfekt att ha en ny sjal att vara tillsammans med då.

Koll-kontroll

Min allra bästa kontrollant kollar att jag kommer hem i rätt tid. 

Nästan varje dag när jag kommer hem sitter Minerva och väntar på mig. Hon säger inte välkommen hem men jag känner att hon menar det. Jag tror dessutom att hon säger att jag borde varit hemma för fem minuter sedan för då skulle hon haft mat. 

Jag är tydligen helt okontrollerbar när det gäller mina stickningar för helt oplanerat la jag upp till en ny sockstickning. Igen. Oj då!

Tistlar

Har ni passat på att njuta av den vackra vårdagen? Jag önskar att jag hade gjort det mer än jag faktiskt gjort. Maken har rensat ogräs och jag har inte gjort mycket alls, inte idag heller.  

Jag tror det är dax för en ny sjal, en tistelsjal. 

Mönstret är ett gratismönster på Ravelry, gjort av Ann Myhre/Pinneguri, kanske mer en beskrivning än ett mönster men jag har inte läst det, jag använder bara mönsterdiagrammet. Sjalen görs på samma sätt som Stjärnhop, som bygger på Ann Myrhes mönster, så jag är bekant med grundkonstruktionen.

Man stickar runt och klipper sedan itu arbetet för att slutligen plocka upp maskor och sticka en vikkant runt hela sjalen för att gömma klippkanten. 

Sticka är lite lagom ansträngande för mig denna vackra dag.