Tidskompensation

Denna sista söndag i mars har vi tagit så långsamt vi kunnat för att det inte ska märkas att dygnet är en timme kort. Det är tveksamt om det hjälpt men värt ett försök. 

Jag har förberett för april

i all enkelhet med några vårgröna blad. 

Koftan på mina stickor har fått lite uppmärksamhet idag. Det är precis lagom för en långsam dag. 

Fimmvörðurháls

Igår, när jag hade med stativ och kamera ut i solen och blåsten passade jag på att ta bilder på fler koftor.

Det här är Fimmvörðurháls, design Hélène Magnússon. Jag har modifierat väldigt mycket för att få ett plagg som passar mig och min stil men oket är från mönstret. Det var det jag föll för från början.

Koftan är stickad i Lett-lopi och den sticks. Gillar man inte ullgarn som sticks så är det här garnet inte att rekommendera, men den är fantastiskt varm och mysig att ha på sig när det är kallt. 

Stora pärlemorknappar passade bra till tyckte jag. 

Tre olika blågröna färger i oket och färgen Black sheep till resten. I mönstret är det att spetsmönster i halsringningen, det ersatte jag med en rullkant. 

Snart kommer den funka bra i stället för jacka

och i vintras var den jätteskön när det var som kallast. Ull är bästa grejen!

Vitamin D i det fria

Denna väldigt blåsiga och soliga dag var inte perfekt för att ta bilder på nya koftan men vem har lust att vänta på en lugn, lite molnig dag? Inte jag i alla fall.

Vitamin D-koftan är torr och var den inte torr innan så blåste nog den sista fukten ur den när jag var ute, för oj vad det blåste idag!

Den är stickad i 100 % lingarn som jag köpte från Magasin Duett för många år sedan. Ca 350 gram gick det åt till min kofta som är gjord i storlek L. 

Modellen som är kort fram och lång bak funkar bra till min kurviga kropp och den är som gjord för mig, helt utan att jag gjort några ändringar i mönstret, vilket jag nästan alltid behöver göra. 

Klänningen sydde jag förra året.

Me made, för att jag kan och det är roligt.

Vitamin D

Efter jobbet idag så stickade jag de allra sista maskorna på Vitamin D-koftan i lingarn.

Den passar perfekt! Efter att bara haft den på en kort stund kände jag att den kommer bli en favorit så 

jag slängde in den i tvättmaskinen med en gång. Nu får den plantorka en liten stund innan jag hänger upp den på galge. 

Kanske kan jag använda den redan i morgon. Hoppas!

Jag har några härvor Kalinka 21, en blandning av ull- och lingarn, och de skulle bli en toppenfin Vitamin D... Kanske gör jag en till, det var ju så roligt.

Restränder

De här sockorna levde farligt flera gånger under tiden jag stickade dem. Jag gillade inte hur färgerna spelade med varandra, jag tyckte att de blev oharmoniska och röriga men

de växte till sig och blev till slut riktigt bra.

Det är två olika självrandande garner som jag varvat och till det valde jag att göra ljusbruna tår och hälar.

De här är stickade från mudden och neråt över 64 maskor. En vanlig hällapp och fotkil.

De allra knasigaste sockorna brukar jag behålla själv så de här, de är till mig.

På gång

Sakta men säkert närmar jag mig slutet på Vitamin D-koftan och ännu ett långtidsprojekt kan lämna lådan med pågående projekt.

Nu är det bara 30 varv kvar och

sedan ska det bli riktigt spännande att skölja upp koftan och prova den. Jag hoppas att den ska sitta bra för jag tror att den kommer bli en skön vår- och sommarkofta. 

Våren är onekligen på gång och rabarbern skjuter upp ur jorden och

julrosen blommar för fullt. Tyvärr klarade bara två av julrosplantorna förra årets varma och torra sommar men de som är kvar blommar rikligt. Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer upp i år.

Bubbla

Jag har varit i en bubbla hela dagen. En tankebubbla full av funderingar. 

Med mig i bubblan finns restgarn och stickor. Jag stannar en stund till. 

Utflykt!

Idag var en perfekt dag för utflykt!

Vi hälsade på en kär vän,

åt fantastiskt goda burgare och pommes, åh vilken pommes!

Vi klappade garn förstås 

och ett par nystan fick följa med hem. 

Den här turkosmelerade vill nog bli uppstickad med en gång. Det är bäst att göra som den säger, eller hur?

Varvar ner

Universalmedicinen restgarnssockor kom väl till pass även idag när jag behövde varva ner.

De här blir nog ganska galna, kanske så röriga att jag måste repa upp dem. Stickar en bit till i alla fall.

Jag har ju så bra sticksällskap.

Väntat och oväntat

Man vet att våren är på väg när Minerva ligger på sin bästa stubbe och väntar när man kommer hem från jobbet och

Morris rullar sig i det smutsigaste han kan hitta. 

Projekt fälla vinterpäls har börjat och jag är tacksam att han försöker få av så mycket som möjligt utomhus.

Inomhus är det vårstickning på gång. 

Ett tre år gammalt projekt har fått komma ut i ljuset, en Vitamin D som jag stickar i lingarn. Det blir ett tunt och ganska glest tyg och jag var osäker på om det skulle bli bra men nu har jag bestämt att jag tror det blir det så jag stickar på. Oväntat roligt!

Himmel över skog

Det senaste paret restgarnssockor blev som en himmel över djupaste skog och en tjärn som glittrar i en glänta.

Med lite fantasi så kan sockorna vara just det. 

Båda är stickade samtidigt, från tårna och uppåt, över 64 maskor på stickor 2,25 mm.  Inga krusiduller, bara sticka till garnet tar slut och så fortsätta med nästa. 

Man skulle kunna tro att det minskar i mitt restgarnslager men det är tveksamt om det ens märks, vilket betyder att jag kan fortsätta göra många fler par!

Den lilla grå

Den lilla svarta är inte en del av min vardagsgarderob men den lilla grå känns helt rätt för mig.

Ljusgrå trikå (inte riktigt så ljus som den ser ut på bild), skön vidd och 

generösa fickor.  

Enkelt men med fina detaljer, precis som jag vill ha det och

piffet ordnas lätt med accessoarerna.

Klänningsmodellen utgår från You are beautiful dress från OMGbananas men jag har lagt till vidd, ändrat ringning och längd, lagt till fickor och gjort trekvartslånga vida ärmar. För varje gång jag syr så ändrar jag något men grundsiluetten från mönstret finns där, någonstans.

Grå är innefärgen nummer ett just nu. 

Så är det bara.

Celtish

En stor mysig grå sjal behöver man alltid tänkte jag och stickade Celtish av Stella Ackroyd.

Planen var att göra bården mörkgrå men så blev det inte för när jag letade bland mina ullgarner var det en egenfärgad härva som ville komma fram i ljuset. 

Sjalen är rätstickad med några enkla hålvarv, bästa sorterns läkestickning. 

Det ljusgrå garnet är Ask från Hillesvåg ullvarefabrikk och det har funnits i mitt garnskåp i flera år. Det lila är 2-trådig ull men jag minns inte varifrån. Det är i alla fall färgat med Jeaba kallfärg, kanske på ett stickläger i Fattigskogen för några år sedan. 

Tillsammans blev de en riktig myssjal 

som passar perfekt till min nya ljusgrå klänning.

Det är nästan som om de vore gjorda för varann.