Äntligen färgbyte

Halt, kallt och - vitt!

Jag tog en sväng förbi älsklingsbron. Den är vacker i alla väder. 

Vattnet porlade glatt när jag kom. 

Och jag var också glad. 

Skönaste kragen, Honey cowl i Manos silk blend.  

Nu är det dax tycker jag, så ljusstaken är framplockad ur mörkret i källaren. 

Mysigt!

Försök med förbud om du kan!

Just nu stickar jag på:

- en Offekofta, nästan klar

- en Bredbandskofta, bara påbörjad

- Älgvantar, en klar och en kvar

- en Stjärhopssjal, bara påbörjad

(och fler saker som jag låtsas att jag inte minns).

För att få något av detta klart så tänkte jag idag att jag inte ska starta några nya stickningar innan jul, utan jobba med de jag räknat upp. Vet ni vad som hände? 

Jodå, jag fick för mig att lura mig själv och inte gå på såna där tankar som att inte starta nytt. Då räcker det inte med att starta en, utan i alla fall två... och vem vet om det blir ytterligare någon innan dagen är slut. Hå hå ja ja. Vad lär jag mig av detta? Jo, att ett förbud eller hinder, om så bara en tanke, är den bästa inspirationen och då flödar kreativiteten som bäst!

Det är ju som väl är så att jag faktiskt ändå avslutar en hel del. Sonens mössa, en egen variant av Westknits Aurora Expanse är klar. Sonen är mycket nöjd med sin alldeles speciella luva. 

Kreativitet är kul!

Allt är relativt liksom

Horisontalläge. Hela dagen. Tråkigt. Nödvändigt. Och inte blir man glad av det.

Dagens två roligaste har varit:

1/ Att titta på medan Vernal Equinox långsamt torkar.

2/ Att elda på ett krokigt ljus hittat i ljuslådan. 

Visst har jag det omåttligt roligt?

Nåja, det kunde varit mycket värre. Mycket värre.

Torka, torka, torka!

Kropp och knoppvilja

Jodå, sakterliga jobbar jag mig fram genom högarna med saker i syrummet och även om jag inte sytt idag så har jag i alla fall broderat. Alltså, det bästa är ju att göra färdigt en sak medan den är aktuell så att säga, men nu, några dagar innan första advent, så har jag broderat klart höstblommorna...

Duken är inte på långa vägar klar, men det är ju långt till nästa höst. 

Blommorna är ett broderi från Husqvarna för den stora endless-bågen.

Den här lilla hörnan i syrummet tycker jag om. Det är en bandhållare från Panduro och en gammal minibyrå från IKEA. 

Långt ifrån alla mina band är upprullade på träspolarna, men några och resten finns i lådorna.

Resten av kvällen ska jag bara slappa, för det vill kroppen. Slappa och virka kant, för det vill knoppen.

Min Vernal Equinox är alldeles snart klar!

Väl dold

Nu vet jag var min sylust är! Den är djupt nergrävd i alla saker som jag ställt in i syrummet i brist på andra ställen att ha dem på. Om jag inte får ut alla de där sakerna kan jag inte sy ett stygn! Om jag åtgärdat det idag? Nej, idag har jag vilat mig i form för att kunna göra det en annan dag. Typ.

En långpromenad i kvällsmörker och sedermera regn ingick i vilandet.

Om en vecka är promenadrutten ännu finare, med adventsljus och slingor. Och kanske lite snö om väderprognosen står sig.

Små små steg

Visst är det svårt att lägga märke till små förändringar? De kan liksom smyga sig på en utan att man egentligen märker dem alls, men så plötsligt händer något och förändringen är uppenbar och lyser som solen. Så var det för mig idag - jag kunde putsa fem fönster i följd! Utan att få tokvärk, och jag kunde röra armar och axlar besvärsfritt. Hurra! En del av mina ansträngningar har verkligen gett utdelning, och nästan utan att jag märkt det. Inte undra på att man känner sig tacksam!

Geysirsjalen är torr och den är superskön. 

Den faller så snyggt. 

Äntligen får jag sticka något till sonen! Jag försöker övertyga honom då och då om att stickade grejer är bra, men han har oftast en annan åsikt. Nu blir det i alla fall en mössa med mycket häng. 

Sylusten har jag inte hittat under dagens fönsterputsning, men jag ger inte upp. I morgon kanske den dyker upp. :o)

Mönster på halskrage och Omtankar

Händer det att du tänker på andra människor, kollegor, vänner eller bekanta, med värme och glädje? Om du har omtanke om andra så är det fullt möjligt att andra hyser omtanke om dig! Det kanske inte alltid är samma personer som du tänker på som tänker på dig, men bryr du dig om andra så är det inte bara möjligt utan sannolikt att andra bryr sig om dig. Svindlande tanke, eller hur?

Idag hade jag förmånen att se och känna tre personers omtanke om mig på helt olika sätt, en visste jag om och uppskattar mycket, en kunde jag ana efter många års vänskap, men den tredje var en oväntad och glädjande överraskning. Jag blir alldeles varm och lite gråtig, och känner en oerhörd ödmjukhet och tacksamhet. Jag inkluderar er i mina tankar!

Recept på enklaste halskragen:

Lägg upp 80 maskor av garnet Colibri från Svarta Fåret på en 80 cm rundsticka nr 10 mm.

Sticka runt i resår, 1 rm i bakre maskbågen, 1 am tills två härvor, 200 gram, nästan är slut. Maska av ganska löst. Fäst trådar. Klart!

Tror ni jag har köpt en tröja som matchar mina ögon eller köpt färgade linser som matchar min tröja? Vem vet.

Färgbyte tack

Var är min sylust? Jag behöver den snart, för jag har så fina tyger som väntar på att bli sydda. Jag ska leta extra noga efter den borttappade sylusten i helgen tror jag, men ikväll blir det grovstickning för hela slanten.

Det är ett tjockt garn från Svarta Fåret som heter Colibri på stickor nr 10 som ska bli en halskrage. Så här grovt kan jag inte minnas när jag stickade senast. Konstigt känns det, men fort går det.

Förövrigt är jag nöjd med grått nu, så snälla, nu tar vi en annan färg! 

Tack på förhand!

Kärlek till böcker

Tack Ingbritt för att du stack Drottningen vänder blad i min hand! Vilken charmerande liten berättelse - och jag kände mig som drottningen av England för ett tag, en drottning med läshunger. Ljuvligt, roligt och ändå möjligt. Tror ni det verkligen går en bokbuss till Windsor castle?

Jonathan Tropper har jag nämnt förut, då gällde det hans bok Sju jävligt långa dagar. Nu har jag läst Konsten att tala med en änkling - en hjärtskärande historia om en kille som blir änkling i unga år och dessutom styvfar till en tonåring. Boken är riktigt rolig och innehåller många skrattpassager men är som sagt också sorglig. Inte så man gråter, men man vill. I boken blandas en berättad story med krönikor och till och med mailkonversationer. Spännande grepp och frågan är - kan man utrota kaniner?

Ninananininananaa - det var dagens boktips!

Lyster inte dyster

Det sägs att det här är årets tråkigaste dag:

- november

- tisdag

- veckan innan lön.

Men nej, jag tror att det har varit ganska många dagar som varit tråkigare än den här. Själv har jag jobbat och sen stickat de sista långa varven på Geysir-sjalen. 598 maskor var det på sista varvet.

Nu ligger den blöt och utspänd med sina fina veck. Det kommer väl ta ett tag innan den torkar och under tiden får familjen stå ut med lukten av blöt ull. 

Vit, brun och röd Leicster lyster-ull från Ateljé Norrgården och stickor 4 mm. Garnet och stickorna passar inte alls till geysir-mönstret, men det brydde jag mig inte om. Stickade många fler varv bara. 

Nog är det en ganska bra dag!

Tand(t)råd

Ibland blir man lite satt ur spel. Just nu är jag det och eftermiddagens tandläkarbesök är inte helt utan skuld. Jag är inte ett dugg rädd för att gå till tandläkaren men jag blir så ledsen av att ha taskiga tänder. Den här gången ledde besöket till upptäckt av kariesangrepp på en tand lagad för evigheter sedan och som nu måste åtgärdas, en hyggligt ny lagning som har gått sönder och så blir det bettskena. Inget av allt det här roliga har fixats idag så det har jag att se fram emot, strax innan jul... Weeehoo...

Jag fick i alla fall en fin, om än kall, promenad i den bleka solnedgången när jag gick till tandläkaren. När jag gick hem var det becksvart.

Jag tar några varv på en av alla pågående stickningar, en där jag har alldeles för många maskor på en alldeles för kort sticka men varför ska man göra det lätt för sig? 

Inte ens jag vet hur det här blir när det blir klart.

Som ett ägg

Äsch, vänta på att det ska bli riktigt dagsljus känns inte aktuellt så idag tog jag några bilder på den stora randiga i alla fall.

Det mörklila garnet är Rauma finull, knappt 100 gram, och den flerfärgade är Noro Kureyon sock, kanske 85 gram. Stickor 4 mm. 

Jag känner redan efter en dags användning att det är en ny favorit. 

Ullsjalar är verkligen så mysigt! Ett bra skydd att gömma sig i, ett omslag att värma sig i och en färgklick att pigga upp sig i. Som ett Kinderägg - tre önskningar i en.

Istider

Denna lite grå och mörka lördag har gått i applikationernas tecken, eller snarare snöstjärnans tecken. Jag har visat Kvilthäxorna några olika sätt att sy applikationer.

Ett av applikationsprojekten blev en bonad med ficka för kärleksbrev eller annan värmande post. 

Snöstjärnor är vackra - både som isigt vita och som bortsmältande vatten. 

Bilder från kursen finns på Kvilthäxornas sida.

Tag och taggad

Pyntar en grej som nu är klar. Vill ni se?

Och så river jag upp en annan som inte alls blev som det var tänkt. 

Det är bara att ta nya tag!

Greppvänligt

På båda ICA Maxi och Coop Extra i vår lilla stad har de börjat sälja KnitPro. Bara för att det fanns så köpte jag en virknål med "soft grip" och jag använde den för att göra kant på randiga sjalen.

En riktigt trevlig virknål att hålla i. Jag tror jag ska virka rutor av garnet som blev över bara för att det var så kul att virka med en bra virknål.

Sjalen är blöt och utspänd och upptar hela matbordet. Jag fick till och med dra isär bordsskivorna lite för att den skulle få plats, men jag var för lat för att stoppa i en extraskiva.  

Någon dag ska det väl vara dagsljus så jag kan ta en bild på sjalen i mer rättvisande färger. Jag har stickat med Rauma finull och Noro Kureyon sock på stickor 4 mm. På varje rätt varv ökas 1 m i början innanför 3 kantmaskor, 1 m på var sida om mittmaskan och 1 m i slutet innanför 3 kantmaskor. Stickade tills jag hade 37 melerade ränder och virkade av kanten.

I morgon hoppas jag få sova längre än till 3:30 och att jag vaknar utan huvudvärk. Det är väl inte för mycket begärt? Jag lovar att vara snäll heeela dagen om det blir så! :o)

Att lyfta sig över

Det är inte lätt att vara glad när man har ont i hela huvudet hela dagen men jag tänker så här:

Don't let a bad day make you feel like you have a bad life.

En dag är inte en katastrof, inte ens om det är en dag till. Det gäller att försöka lyfta sig högt över dagen och titta både framåt och bakåt.

Mina händer har kunnat sticka även om huvudet värker och det är jag glad för, för det är inte alltid det är så.

Många fina ränder blir det.

Ränderna vill inte gå ur

Det finns plats för fler ränder i mitt liv. Massor av ränder.

När dagens tema för Online Stickcafé är Startitis (dvs viljan/lusten/drivet att starta nya projekt) så finns det ingen återvändo - ränder it is!

Färgåtergivningen är kass, men det enfärgade är djupt lila och det melerade limegrönt.

Förövrigt så har jag tillbringat timmar hos frissan. 

Ta inte illa upp pappa, men visst liknar jag dig på den här bilden?

Så här blev det i alla fall: 

Kändes värt mödan.

Nu - några randiga varv! 

Bokstavshunger

Bokslukaråldern kan visst uppkomma lite då och då, som just nu till exempel.

De här båda böckerna är helt olika, helt olika berättelser på helt olika sätt. Jag gillar båda.

Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar är skriven på vad man skulle kunna kalla ett grovt språk, men den är galet rolig och innehåller så målande beskrivningar att man inte kan låta bli att känna igen och förstå även om situationerna i boken är helt absurda emellanåt. En dysfunktionell judisk familj sitter shiva för sin bortgångne far och allt kan hända under sju dagar!

Carin Hjulströms Finns inte på kartan handlar om en journaliststuderande som måste göra sin praktik i en småländsk håla. Hur charmigt som helst, även om man inte är smålänning. En varm bok om sanningar och välkomnanden, utveckling och mod.

Frågan är - Vad ska jag sluka nu? Översta boken i högen med olästa, eller den understa som legat längst?

Den onåbara

Vi har ny fjärrkontroll till vår tv. Jag gillar den inte, den är stor och tung och klumpig. Jag visar mitt missnöje genom att inte byta kanal på tvn så nu är det Viasat History för hela slanten. Bara så ni vet. Ja, tills någon annan samlar kraft nog att lyfta fjärrkontrollsklumpen och hittar rätt bland alla pyttesmå knappar för att byta kanal. Mig gör det inget att History är på. ;o)

På golvet ligger några lapptäcksblock.

Meningen var att det skulle sys enfärgade remsor mellan blocken, men jag är inte helt nöjd med tyget som var tänkt till remsorna. Funderar på om det går att sy ihop blocken utan saching, fast nej, jag tror inte det. 

Ute är det fortsatt grått och lite vått. 

På havsbottnen blommar tulpanerna. 

Den där horisonten - den lockar mig alltid med viskningar och rop. Jag kan inte motstå den. 

Vad är det med horisonten som gör den så spännande, så magisk, så begärlig?

Ointagligheten?