Rök utan eld

Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg.

- Allt enligt Wikipedia.

Jag firar inte valborg eller sista april alls, i stället har jag sett rök utan eld på E22an på grund av asfaltsläggning och tänkt att de inte har någon vidare arbetsmiljö de som sitter där i röken men jag tycker de gör ett toppenjobb.

I stället för att stå ute och frysa vid en brasa som nästan blåser bort sitter jag inne och stickar. 

Ränder som ger ro. 

Bra syssla när näsan rinner - för nog hinner jag med en vårförkylning. Tyvärr.

Nog och slut

Tröttmåndag? 

Jobb, gå på massage och blockning av sjal är vad jag lyckats åstadkomma idag och det är jag väldigt nöjd med.

Turkos Baby merino från Svarta fåret, stickor 3,5 mm och mönstret heter Shetland triangle lace. 

Slut för idag. Nog för idag.

Triss i klänningar

Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby ordnade klädsömnadshelg i bygdegården i Frödinge den här helgen och det har sytts massor av fina plagg. En del deltagare gick ut hårt i fredagskväll och körde symaskinerna för högtryck, sen ökade de takten! Jag koncentrerade mig på att sy i trikå och med mig hem har jag tre trikåklänningar.

Först ut var en prickig klänning (Onionmönster 2035) med elastisk spets i midjan. Volangfållar är ärmar och nederkant och en vit kontrastkant i halsringningen. 

Från samma grundmönster blev det sedan en enfärgad grå klänning med detaljer av gamla skjortknappar.

En ärmlös klänning med stor krage (Kwik sew-mönster 3710) blev färdig strax innan jag åkte hem. Jag tror att det här blir en sommarfavorit. 

Gamla knappar är bra till mycket!

Vi har haft gott om plats under helgen men det gick åt med tanke på alla prylar vi hade med oss.

På väggen i bygdegården hänger en enorm broderad tavla. Den är fin men korna är lite läskiga. Riktigt läskiga tyckte en del som kände sig iakttagna.

Naturligtvis har vi ätit gott!  

 Godast - och finast var i alla fall tårtan som 18-årige Jacob bakat! 

Det var nästan synd att äta upp den med alla sina fina detaljer.

Klädsömnadshelgen är slut och det är jag också.

Så jätteroligt det varit!

Övervintrat

Visst är det en fantastisk tid nu?

Tänk, allt klarade sig trots den långa, kalla och snöiga vintern. 

Och snart är backen helt grön, så där ljuvt ljusgrön som bara våren kan klä en backe i.

Med siktet inställt på helg

Omvärlden är nyduschad.

Blommorna nyvattnade. 

Stickningen nedpackad. 

Nu tar vi helg!

Andas in, andas ut

Stressintolerans. Är. Inte. Kul.

Kroppen kan reagera direkt i en stressituation, med många varierande reaktioner. En del fysiskt påtagliga som migrän, hjärtklappning eller svettningar, andra mer diffusa som oro, panikkänslor och nedstämdhet.

Men kroppen kan också reagera långt efter en stressituation, kanske en dag eller flera efter att man utsatts för stress och även då kan reaktionerna variera med allt från fysiska symptom till psykiska.

Det påminner om andra sorters allergier; en del med snabba reaktioner och andra med fördröjning, beroende på vad du stoppat i dig eller andats in eller vad det nu kan vara.

Till allt detta säger vi: Blä!

Vi hanterar alla stress på olika sätt och ibland funkar det ena och ibland det andra. Oftast funkar stickningen för mig...

...speciellt om det är ett roligt mönster som jag måste koncentrera mig lite på, inte för mycket, och det får gärna bli så här skojiga bubblor på avigsidan innan arbetet blockas ut bara för att det är roligt, men framför allt brukar solen funka! 

Efter en stund i solen känns allt bättre, problemen lite mindre och livet lite lättare. Det räcker med att andas där och då.

Jag är glad att det var sol idag.

Hur hanterar du din stressintolerans om du också är känslig?

Fram och tillbaka

Det senaste året har jag inte rest en bråkdel av vad jag gjort tidigare men då och då blir det en tur. En resa kan se ut så här:

Först beger man sig till en lämplig järnvägsstation med passande tågförbindelser. Det kan ta några timmar att ta sig dit.

Där sitter man och väntar en stund eftersom man var där i god tid, om något hade strulat och tagit tid på vägen dit. Lite försenat sitter man sen på tåget och lutar sig bakåt och blundar.

Framme vid destinationen är det jobb, och det ser ut som jobb brukar - massa människor i ett konferensrum med halvtaskig ventilation som brummar konstant. När jobbet är slut blir det en promenad till hotellet, och om orken och tiden finns kanske ett besök i en butik eller två.

Mat behövs ju även när man reser, och varför inte köpa sallad på ett rent och snyggt ställe? Men vem tycker att det är kul att sitta ensam ute bland par och gäng? Eller helt ensam?

Alltså, salladen intages på hotellet, gärna i en trevlig fönstersmyg.

Medan man äter så njuter man av utsikten, eller kikar ner på verkligheten där utanför.

På kvällskvisten suckar man över att det bara är skräp på tv och ritar lite grann. 

Efter en natt av ganska dålig sömn på grund av alla nya ljud och fläktsurret på hotellrummet så tar man en högst ordinär frukost eftersom det är väldigt länge sedan man blev imponerad eller glad av en hotellfrukost. 

Därefter är det antingen mera jobb eller så går man direkt till en järnvägsstation, där det förmodligen är fullt av folk som alla springer och liksom knuffas utan att röra vid varandra. Stressnivån är så påtaglig att man kan ta på den. Den kletar sig fast på alla.

Det går inte snabbt nog att komma upp på tåget och leta upp sin plats, alltid bredvid någon som ser butter ut, och där sjunker man ner med en suck. Antingen blir det en resa där man blundar eller så fäster man ögon och händer på en stickning. 

Sista delen av resan är snart inledd och eftersom den är med bil så kan man stanna på en vacker rastplats när man behöver sträcka på sin ömma och spända kropp.

Visst är det ödets nyck att just på den rastplatsen går en kille med en lövblås och förorenar ljudbilden så det känns omöjligt att stanna kvar? Nåja, snart är man hemma, packar upp sina saker och tänker att jo, det blev ju en del stickat i alla fall.

Sen tar man ett djupt andetag och tänker att det är trevligt att resa men ännu trevligare att komma hem!

Si eller så

Hittade en liten fin hög med tvåändsstickat.

Fick en obeskrivlig lust att börja på något nytt. Kanske inte vantar nu när vantsäsongen äntligen är över för den här gången, men tvåändsstickning passar så bra för vantar...

Äh, jag stickar vidare på min randiga kofta så länge.  

Den tar upp hela knäet nu.

Kluvet

I skogen finns det träd, massor av träd, stenar, grenar och annat som hör skogen till. Lite av varje att fästa blicken på med andra ord. Inget nytt under solen precis men fint ändå, eller hur?

Anette gillar skogen! I alla fall när det är ljust ute och inte blåser storm...

S som i...

... söndag, sömnad, sippor och skönlitteratur. Superbra. 

Mitt andra indigofärgade projekt i regnbågsutmaningen växer. Första provutlägget på vardagsrumsgolvet är gjort och där får det ligga ett par dagar så jag kan flytta runt delar, fundera på storlek och hekt enkelt känna efter hur jag ska fortsätta.

Ute i trädgården blommar vår lilla blåsippehobbe. Jag är så glad för den och hoppas varje vår att den ska ha klarat vintern. Den har dykt upp alldeles av egen livsvilja mellan en asfaltsgång och en bergvägg för många år sedan och jag hoppas den kommer finnas där många år än. 

Vid senaste stickfikat så stack Lena en bok i min kasse och sedan i torsdags har jag haft den där boken i handen så ofta jag kunnat. En amerikansk författare, Anna Quindlen, har skrivit ömsint om en gammal kvinnas funderingar och minnen blandas med nuet. Boken handlar också om en ung kille vars vägar korsar den gamla damens och en särskild vänskap uppstår. Boken är finstämd, innehåller en hel del oväntade passager och ett slut som leder tankarna till en fortsättning. Inte en fortsättning på den här berättelsen men på  vad som kunde hänt om verkligheten varit en anings annorlunda. Helt klart läsvärd! Då boken är en bookcrossing-bok så lämnar jag den vidare för andra att läsa. 

Och så var det där med S. S som i stolleprov.

Sonen är på gott humör och då är jag det också. :)