Ett gott försök

Jag försöker vara optimistisk, jag försöker se ljuset i tunneln. 

Jag tror det finns där. Om jag orkar öppna ögonen förstås fast nu blundar jag och drömmer om en lång natt och djup sömn. 

Pausruta

Det finns inte mycket energi kvar till någonting och så lär det nog vara ett tag till. Jag har i alla fall virkat dagens ruta, både i går och i dag.

Igår var den ljuvt lila, för trots att vi slet hårt så kändes det som om flytten gick ordentligt framåt.

I dag blev dagens ruta gråbeige. Jag är helt slut och tycker att vi aldrig blir klara. Jag skvalpar runt på hopplöshetens hav liksom.

Vår kompis de här dagarna är en sopcontainer. 

I morgon tar vi nya tag. 

Överraskning i lådan

I mitt liv av flyttkartonger och plock så finns inte tid för så mycket annat men gissa om jag blev glad när det låg jätterolig post i brevlådan! Tack snälla Åsa! Den här boken träffade verkligen helt rätt och jag blev så inspirerad att börja skissa med tråd och symaskin. Jag vill börja nu, direkt!, men får vänta till vi bor och har alla saker på ett ställe.

Dagens ruta är blåsigt blå. 

Tur att jag inte är ute utan att bära på något som håller mig kvar på marken!

Lite, lite pyssel har det blivit i soffhörnet ikväll. En kompis har köpt en garnkvarn och jag var tvungen att testa. 

Nu har jag en lång I-cord. Och ett begär efter en garnkvarn...

Blomsterrik

Oj vad det blåst i dag! Havet dånade och röt och på altanen fick man hålla i sig för att inte blåsa bort men jag brydde mig inte så mycket om det. Det funkar finfint med smaskiga fikabullar inomhus också. 

Godsaker behövs ibland och den här bullen kom i rätt tid. Mums!

Ute i trädgården vid huset vid havet har buskpionen börjat blomma. 

Den är så fantastiskt vacker! Riktigt snövit och med stora sköra blad. Jag är tacksam att vinden inte skadat den. 

Och nu har de största rhododendronbuskarna börjat blomma. 

Så fin!

Dagens ruta är nöjt lila.

Vi har fått en hel del gjort i flyttröran. Bara resten kvar.

Rena snurren

Vissa dagar är min hjärntrötthet värre än andra. Det blir lite farligt när jag påbörjar saker, kommer på något annat och glömmer bort det första, speciellt om det första innefattar spisar och grytor. I dag har jag glömt en gryta på spisen två gånger, och snurrat till en massa andra saker men som väl är har inget allvarligt hänt. Inget värre än maken fick slänga sig i bilen och åka till vårt befintliga hem för att ta hand om en matkasse som stod utanför dörren när vi var på andra stället... Det ska bli så skönt när flyttkarusellen är över och vi bara har ett ställe att vara på. Då kanske min hjärna kan ta det lite lugnt också.

En glasspaus räckte inte för att lugna ner snurret men gott var det.

Dagens ruta fick bli vimsigvit. 

Jag hittade finfina grejer när jag letade efter något annat, frihandsquiltade stycken, klara att sy något av. Tanken var nog att sy necessärer eller en väska. 

Bitarna var från kurser jag hölli frihandsquiltning för en evighet sedan. 

Jag blev så sugen på att sy något av dem men det kommer dröja. Länge tyvärr.

Nåja, ute blommar smultronplantor. 

Vilken vacker kväll det är! 

Oskarshamn visar sig från sin bästa sida, mellan båtmaster och kyrktorn. 

En sån vacker kväll är jag stolt över att bo här.

Precis perfekt

Vilken härlig dag! Nästan ingenting blev gjort av våra flyttbestyr men vad gör det en solig och fin dag som denna. Flyttbestyr har andra haft för vi hittade ett fågelbo i redskapsskjulet. 

Flera små söta ungar trängdes där så vi fick låta spadar och grepar stå kvar ett tag till. 

Sen kom det andra söta små ungar på besök och eftersom jag gillar att vara med mina syskonbarn och de ville vara på bryggan så var vi på bryggan. Många gånger. 

Till slut hamnade en och annan liten fisk i håven. De fick komma upp ur vattnet, beundras en stund och simma iväg igen. 

Jag vet inte vem som var mest rädd, lilla fisken eller lillasyster men storebror var både stolt och nöjd. 

Dagens ruta är lyckligt sommarfylld. 

Mer kan man inte begära. 

Djungel och värme

Att flytta på det här långsamma sättet som vi gör har sin fördelar och sina nackdelar. Fördelarna är bland annat att vi har gott om tid att gå igenom allt och få var sak på sin plats. Om var sak har en plats vill säga. I dag har jag funderat på vad som är bästa stället för alla trådar, på väggen eller i lådor, och jag har inte bestämt mig än. Nu är knappt hälften i en låda och resten i en kasse på golvet... 

En av nackdelarna är att vi har två trädgårdar att sköta. Just nu är gräset klippt på båda ställena men på förmiddagen var det rena djungeln. Tur att det finns blommor att njuta av under tiden.

De röda azaleorna har blommat över, liksom de vita och ljusrosa rhododendronbuskarna. Nu är det cerisefärgade blommor överallt och snart växlar det över till en röd rhododendronsort och efter det kommer de lila. Tror jag. 

På andra stället växer det vilt på bergsknallen. Fint det också.

Vädret har växlat från stekhet värme och sol till några korta regnskurar och åska för att avlösas av lite kall bris. Nu ligger molnen lågt vid horisonten men det är en skön kväll.

När jag gjorde dagens ruta var det varmt, riktigt varmt.

Det var den här lördagen det. I morgon är en annan dag.

Intrycksryck

Har du vägarna förbi Värnamo i sommar så vill jag verkligen rekommendera utställningen Barnens århundrade på Vandalorum som pågår hela sommaren.

Utställningsmöjligheterna är fina i de stora förvånansvärt ljusa lokalerna.

Barnen är i centrum och allt från politik till möbler visas och det finns lekplatser som bör utforskas om man är liten. En del textilier och kläder från olika årtionden finns också med, mycket känner jag igen men sälkuten var en charmerande nyhet för mig.

Vilken fantastisk bild!  

Vi, som var där som en del i en utbildning, fick en riktigt bra guidning. Det mesta gick att läsa sig till men visst ger en bra berättare en extra dimension till en utställning så har du möjlighet att gå när det är guidad tur så passa på.

Einar Nermans affisch för Barnens dag 1917 skulle jag gärna vilja ha i nytryck på väggen hemma. Jag tycker att den är helt underbar! Någon som vet om/var den går att köpa? 

Efter Barnens århundrade begav vi oss, som en klass på skolutflykt, till Källemo. Källemo tillverkar 

möbler i samverkan med både kända och nyutbildade formgivare, designers och arkitekter.

Den här träpallen fick mitt hjärta att sjunga. Det är Björn Nörgaard som gjort stolskulpturen. 

Mats Theselius Aluminium chair provsatt vi medan vi fick veta historien om några av Källemos mest kända möbler. Tänk vilket yrkeskunnande det finns i möbelindustrin!

Yrkeskunnandediskussionerna tog inte slut där utan vi gav oss in i konstnärernas värld och fick en jättefin visning av lite av det som finns i Smålands konstarkiv. 

1500 objekt finns i samlingarna. 

De här kunde jag inte riktigt bestämma mina känslor inför. Tyvärr fick jag inte med konstnärens namn. 

Dagen avslutades med en pianokonsert med Asuka Nakamura, en otroligt begåvad pianist.  

Konserten var samtidigt en berättelse om hur svårt det kan vara för en japansk pianist att verkligen förstå och kunna tolka klassisk musik och Mozart och Beethoven när man aldrg varit i en barrskog eller i en kyrka. 

Allt det där gjorde min dag i går. Dagen i dag har varit studier av en mer klassisk karaktär. Nu gäller det för mig att omsätta all kunskap om yrkeskunnandets olika skrymslen och vrår till min vardag men det ska jag inte fundera alls på förrän tidigast på måndag.

Dagens ruta är glatt försommargrön.

Och jag, jag gömmer mig på världens bästa plats, begrundar alla intryck och vilar mig.

Trevlig helg!

Full av inspiration

Att studera yrkeskunnande har tagit mig på intressanta resor, både fysiska och resor i mitt inre. 

Idag har yrkeskunnandets irrvägar lett mig till Vandalorum i Värnamo. Massor av intryck far runt i mitt nu ganska trötta huvud. Att sticka ut näsan för att lära mer är verkligen häftigt!

Jag ska berätta mer när jag landat lite efter den här resan så jag återkommer till Vandalorum och allt som hänt i dag. 

Dagens ruta, som jag var osäker på om jag skulle hinna göra men som nu är klar och fotad ut genom ett hotellfönster, är full av inspiration. 

Yrkeskunnande är fantastiska saker, många saker på de mest skilda sätt. Otroligt spännande. Vad är yrkeskunnande för dig? För mig är det, bland annat, kunskaper som sitter i handen, ögat eller känslan. 

Koftrapport

Det finns dagar när jag inte kan göra mycket alls, dagar när energinivån är nere i källaren och humöret lika så. Sticka är sjysst terapi, det får mig att känna att jag åtminstone gör någonting. Så bra att garn och stickor finns!

Min teststickning till Maria är klar. Som vanligt när man teststickar får man vara beredd på att fundera, testa och kanske repa upp en bit. Roligt är det i alla fall, speciellt när det blir så bra som den här koftan blev. Surry Hills cardigan heter mönstret.

Jag har stickat i Cascade 220 superwash, ca 460 gram, på stickor 4mm. Antingen var det ren tur eller så beror det möjligen på att det finns mycket turkost i det här huset men jag hittade 10 perfekta knappar så jag kunde sy fast dem direkt.  

Ingen fotograf i närheten och för trött för bära ut stativ och systemkamera, ja då blir bilderna som de blir. 

Storlek XL sitter perfekt på den här kroppen. 

Oh yeah!

När jag ändå var ute blev jag fångad av syrendoften. 

Åh vad jag älskar den doften! Så mycket lycka, ljumma sommarkvällar och barndom det finns i den doften. Jag skulle så gärna vilja spara lite till andra dagar när den behövs och inte finns utanför fönstret.

Naturen har gjort en liten installation på vår trappa. En sten, några björkhängen och skuggan från rabatten och - ta daa! - installationen är klar.

Dagens ruta är ljus, inte skinande klar men ljus. Gott nog.