Busrus och bilmil

Vissa dagar blir mer spännande än man kan tänka sig och idag visade sig vara en sådan dag. Jag åkte för att hälsa på min bror med familj. De föder upp Birmor och har just nu en kull med snart tio veckor gamla kattungar som jag ville gosa med. När jag bara hade någon mil kvar började plötsligt tre varningslampor lysa i bilen, alla indikerade olika fel. Det blev svettigt sista biten men jag kom fram. När jag skulle hem lös samma varningslampor någon mil för att sedan slockna och ersättas av att motorlampan började lysa. Jobbigt men jag körde på. Tre mil hemifrån bestämde sig en älgko för att kliva ut på vägen framför mig. Jag hann precis att tvärnita och var oändligt tacksam att jag inte hade någon bakom mig just då, efter att ha haft en bil precis bakom mig i fyra-fem mil. Vi glodde lite på varandra, älgen och jag, och sedan rullade jag försiktigt hemåt. Jag tror jag ska låta bilen stå över helgen. Pust.

Men kattgos, det blev det! 

Det är två små killar och en tjej och jag kan omöjligt skilja dem åt.  

Från värsta busruset till djup sömn på bara några sekunder, precis som det ska vara med kattungar. 

Jag hade planer på att smuggla ner en eller två i väskan när jag skulle hem men jag lät bli. Morris hade nog blivit ledsen om jag kommit hem med en ny lillkille. 

Mamma Elsa är så fin med sina ungar. 

Det blev inte marsipantårta till lunch men 

det hade varit rimligt. Jag hade nog behövt lite marsipantårta med tanke på bilbekymmer och älgmöte.