Jag fortsätter på samma tema som igår och läser ord som Bodil skrev. Vissa stycken som inte betydd något särskilt tidigare får plötsligt nytt ljus över sig och lyser rakt emot mig på boksidorna.
Detta krig som jag utkämpat mot kroppen, denna medfödda motsättning mellan själ och kropp. ... Kriget är över nu, jag vann och gratulerar mig till segern även om den kom väl sent. ... Den gamla dam som har suttit och samlat erfarenhet och lärdom inne i mig i alla dessa år är på väg fram i ljuset och nu nalkas den visa varelsen med stormsteg.
Bonjour Madamde! Bienvenue.
Ja vad säger man, genialt!
Har du inte läst Bodil Malmstens böcker så gör det! Både romanerna och dikterna sveper en med sig, ut på nya äventyr och nya tankebanor, och när man läst Priset på vatten i Finistère vill man åka dit. Jag vill det i alla fall! I maj eller kanske september och se solen gå ner i Atlanten med ett rött fräsande.
Restgarnssockorna har fått mycket uppmärksamhet idag. Många små nystan är instickade och
ute står äppelträdet och vippar sina nästan utslagna blommor. Jag tror det lagom kommer slå ut när
slånbärsbusken blommat över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar