Strömmande solar

Vilken fantastiskt fin Valborgsmässoafton vi haft idag!

I strålande sol packade vi picnickorgen och åkte till - passande nog - Solstadström.

 Långa rader av nybyggda fiskestugor.

 Lite fika på den bryggan skulle inte kännas fel.

 Så välskött och fint!

 Och så naturligt.

 Marströmmen forsade på bra bitvis. 

 Kan man tänka sig - en stenbro!

 Den här underbara utsikten hade vi från vårt picnicställe. 

 Över Marströmmen går en gammal hängbro, men den är tyvärr i dåligt skick. Maken vågade sig ut några meter, men eftersom en del stag hade rostat sönder så blev det inte mer.

 Slånbärsbuskarna i full blom.

Ser ni, där på fundamentet - någon har målat av stenbron. Kul!

Som avslutning på Valborg, som föresten handlar om både häxor och helgon, tar jag och virkar kant på min sjal. En fri tolkning av Sarahs underbara rosa som hon hade på sig när vi var i Omberg. Att härma är den finaste av komplimanger.

Elda försiktigt ikväll!

Sinnenas promenader

Tänk vilka sinnen vi har! 

Jag tränar mina sinnen när jag är ute och går, och idag fokuserade jag lite extra på hörseln. Hörseln är nog det sinne hos mig som jag är sämst på att använda. Jag hör sällan texterna i låtar jag hör - hörseln tränger liksom inte igenom musiken, och fågelkvitter är bara fågelkvitter för mig. Jag är väldigt dålig på att särskilja de kviddivittrande små djuren.

Synen däremot är jag van att använda.

Nästa gång jag går ut ska jag träna på luktsinnet.

Sniff sniff

Säg hej till Vera

Får jag lov att presentera Vera - min nya lilla älskling!

 Vera är en Blythe-docka, med ögon som är oskyldigt blå, fast...

drar man i ett snöre på hennes rygg så byter ögonen färg.

 ...nästan lite ghostbuster över det, eller hur?

 Den lilla skönheten, knappt 30 cm hög, är inköpt via Ebay - uj uj uj vad grejer det finns där!

Blythe-dockan tillverkades av Kenner, och den första dockan såldes 1972. Hon blev ingen storsäljare då, och såldes aldrig i Sverige så vitt jag förstår. Nu är de ursprungliga dockorna hett eftertraktade och väldigt dyra. De är superduperpopulära i Japan och 2001 började en nytillverkning, dock i begränsade upplagor. Hittar man en Blythe-docka till försäljning så får man slå till direkt om priset är överkomligt förstås. En vintagedocka från 1972 kan kosta upp emot 10.000 kr har jag sett. Det finns massor av tillbehör som kläder, skor, glasögon och väskor. Har du en Blythe-docka? Vera skulle bli glad för en brevvän! :o)

 Hej svejs från Vera och mig!

En. Eller två.

Varför skulle jag bara göra en? Svaret på den frågan har jag fortfarande inte kommit på, så jag har gjort två.

Det började med att jag kom alldeles väldigt sent in i en Sew-along hos KarinOttilia men jag blev väldigt inspirerad av alla fina väskor som sytts och snodde mig på.

Först blev det en Weekender travel bag i svart och rosa. 

 Sidorna och de stora fickorna är vadderade med habalon.

 Små plasttassar håller väskan från marken.

 Grönt foder både i fickor och inuti.

Och sen blev det en till i helt andra tyger och färger.

 Sidfickorna är bortrationaliserade eftersom det blev väldigt tjockt att sy samman alla delarna just där.

 Tygerna är lite kraftigare, och i toppdelarna är det bara ett lager vildona, jämfört med grytlappsvadd i den första. Stadigare med vildona, men lite jobbigare att sy i.

De passar inte så värst bra tillsammans, men det gör ingenting för den svart/rosa ska flytta till lilla Dot och den röd/beiga stannar hos mig.

Man lär sig mycket genom att göra minst två av varje sak. Syr jag några till så finns snart ingenting kvar av ursprungsmönstret - för ju mer jag syr, desto mer kommer jag på att jag vill ändra.

Sån är jag :o) 

Nästa Sew along är hos Mulliga M - då ska det sys en bh. Eller två :o)

Randan och prickan

Jag gick in i tygaffären för att köpa fyra meter röd snedslå, och kom ut med 2,5 m prickigt tyg till en klänning, 4 m prickig snedslå till ett ännu oplanerat projekt, en liten prickig plåtask med sybehör, en liten sprätt - och 4 meter röd snedslå. Puh! Tänk om jag hade kommit ut utan den!

 Glad för mina prickar sitter jag nu här och stickar ränder.

Underbart rolig stickning! Inte alls långrandig.

Snart snart

Åh vad jag längtat efter den här idag...

Det är så roligt att se sjalen växa, rand för rand, fast i ärlighetens namn så har jag inte haft tid att längta så mycket för jag har haft fullt upp idag. Det är så mycket jag ska lära mig - om mig.

Ute sjunger naturen av glädje för att det regnar och regnar och regnar, men igår, när solen sken, tog jag några bilder på den vackra magnolian som växer i stadsparken där jag bor.

Snart är blomningen över, kanske redan idag.

Velighetsministern velar villigt

Dagens promenix-meduxin är avklarad, och det var bra att jag tog mig ut, för kastanjerna ropar Hej och Hallå idag.

 Och de kan ropa de!

 Det går bara inte att missa dem.

Bra tycker jag, för kastanjer är så ståtliga och fina träd. Och staden jag bor i är vacker i vårsolen. 

Nu funderar jag på om jag ska virka en kant på den här.

Eller inte.

Stolt tjej

Wiiiiiiihooooo!

Mod ger mening

Att åka iväg ensam på en resa kan kännas lite svårt och nervöst ibland men det kan också ge väldigt mycket. Den gångna helgen har jag haft den stora glädjen att göra många nya bekantskaper som jag inte hade gjort om jag inte bestämt mig för att göra det jag själv ville.

Jag har varit på Omberg.

Vandrat runt i bokskog.

Sett pestskråp för första gången.

Varit i Stocklycke hamn och sett en vresig Vättern.

 Känt de kalla vindarna mot kinderna.

Klappat underbart garn från Ateljé Norrgården (och köpt några härvor förstås). 

Lärt mig nya saker.

Och framför allt - träffat underbara människor! Hurra!

De två sista bilderna är från Stickamera - Titta in där och låt dig inspireras!

Och funderar du på om du vågar åka iväg ensam på något du skulle vilja göra? - Gör det!