Gardengate och årets alla tröjor

För ett år sedan stickade jag en turkos Gardengate. Nu har jag stickat ännu en, en som passar lite bättre efter att den första krympte som bara ull kan krympa. Sånt som händer när man använder ullplagg och tvättar lite för hårt. 

Min nya Gardengate är stickad i norsk pälsull, Sölje från Hillesvåg, ett underbart garn men inget för den som tycker att ull sticks.

Nog ser mönstret ut att kunna finnas på en gammal järngrind?

Knapparna tog jag från den första koftan, de krympte inte i tvätten. 

😅

Eftersom turkos är en ljuvlig färg så fortsatte jag med en tröja med spetsok. Den ligger nu på tork i tvättstugan och väntar på att få användas.

Tröjan är det tionde och sista plagget jag stickat till mig själv i år. 

Mest ull, lite bomull/lin/viscose och en gnutta alpacka-merino.

Nordbakkan, Pure Fuzz, två Ravello, Budding, Otra Yoke, Gardengate, Majsan och Islander.

Waikerie och pepparkakshästar

 För ett tag sedan sydde jag en skjorta. Den är bland det mest välarbetare jag gjort, mönstret är superbra och har en tydlig och fin beskrivning; Waikerie shirt  från Muna and Broad.

Tyget är ljuvlig babycord, köpt från På Skrå.

Det är bara ett problem, jag trivs inte i den. Den är både för stor och för liten på en och samma gång. Det var min avsikt att sy en kort skjorta, jag testade att göra ett par midjekorta plagg i höstas, men jag är  inte bekväm i det, och jag är inte särskilt förtjust i nedhasade axelsömmar. Typiskt nog gick det inte att köpa till mer tyg från samma ställe eftersom det var slut men jag scannade marknaden och hittade ett väldigt snarlikt tyg så kanske, kanske syr jag om skjortan till en klänning.

Eller så testar jag att använda skjortan som den är ett tag till.

Några kuddfodral till kökssoffan var enklare att svänga ihop.

Vem behöver inte pepparkakshästar liksom?

Otra yoke

Ibland säger det bara klick och klick sa det när jag såg mönstret till Otra Yoke.

 

Vissa mönster vill bli stickade direkt och efter en djupdykning i garnhyllan så plockade jag fram några härvor Shetlandsuld från BC garn och ett nystan vitt Rauma Finull och sedan var jag igång.

Oket är enkelt men ack så snyggt tycker jag.

Ateljé Norrgården hade de perfekta lila blanka kokosknapparna och de kom snabbt med posten.

Tio koftor och tröjor har jag stickat till mig själv i år, så kan det bli ett pandemiår som detta.

Midwintdeer och utejul

 En mysig julträff utomhus hade vi med lilla dot, hennes sambo och de två fluffbollarna några dagar innan julafton.

Ett perfekt ställe med fin utsikt och

en grillplats. Det var grått och lite kyligt men det gjorde inget, på ett sätt höjde det bara mysfaktorn.

Tidernas godaste varma choklad enligt recept från Susannes Skafferi hade vi med

och vi grillade korv och drack glögg. 

Det var fint på många sätt, både i det lilla

och i det stora.

Årets julvantar blev färdiga innan jul.

Mönstret heter Midwintdeer och är gjort av Eli/Skeindeer knits.

Garnet är helt fantastiskt! Det är Stäket IV, i ljust och mörkt skimmer. Lystern är magisk och garnet är så mjukt och ljuvligt på alla sätt. En liten bit röd Rauma finull använde jag till flätorna.

En rolig och fin jultradition är det att sticka årets julvante.

Förra året var det Julaften, 2018 var det Julenatt och 2017 Julekveld.

Jul jul

Julen kom och gick. Tänk vad fort det går men än har vi tid att ta sovmorgon och kura framför tvn eftersom vi är lediga ett tag till.

Det är fortfarande julfint, vi tillhör inte dem som sliter ner alla julsaker så fort julen är över. Hos oss varar den till trettonhelgen i alla fall.

Jag hoppas ni haft en vilsam julhelg,

med tända ljus och något gott att äta.

Julfrid kan se ut på många sätt.

Jag har stickat en tomteluva till maken, han använde den en liten stund denna konstiga jul.

Stella Christmas hat heter mönstret och den är stickad i rödmelerad ull från Östergötlands ullspinneri och Fluff från Stäkets hantverk. Och lite vitt Sandnes Sisu och Sandnes Silkemohair. 

Jag har sett att stora delar av Sverige fått snö den här julen. Det har vi också, inte så det täckte marken precis men några flingor kom det. Det gällde att vara snabb att ta en bild för snön försvann lika fort som den kom. Nåja, det är en regnig vinter vi har så här långt här vid havet.

Ett par vita sockor blev färdiga innan jul. En enkel fläta längs ena sidan är allt som behövs för att göra en enkel socka lite extra fin. Sandnes Sisu, samma garn som i kanten på luvan, har jag använt.

God fortsättning!

Under

 Vissa dagar är viken vackrare än andra. Den är alltid fin men då och då, oftast bara korta stunder, är ljuset något alldeles extra eller vattnet särskilt spegelblankt. Naturens under.

På tal om under, det kan vara så att jag testade ett nytt trosmönster och sydde två par, 

sedan tre par till och

därefter ytterligare sex par. 

Det kan vara så, det är till och med troligt eller faktiskt helt sant. 

Kapunda undies sitter som en dröm om man gillar höga trosor och det gör jag.

De är lätta att sy och perfekta för att använda upp spillbitar av trikå. 

Att hitta ett mönster som passar den kropp man har gör mig lycklig. Lyckan kan bo i så olika ting.

Under, det är vad det är.

Årets påse

I flera år har jag sytt julpåsar, påsar att ha en julsockstickning i eller något annat kul. Efter jul funkar de utmärkt att förvara julsaker i.

2016 sydde jag två påsar med tomtar, varav de ena lottades ut till en bloggläsare.

Den julen sydde jag också två systerpåsar och den ena blev en present till en kär vän.

Till julen 2017 sydde jag en av en jättefin kökshandduk från Lindex, designad av Plingsulli, och 2018

sydde jag två påsar och 

gjorde dessutom en beskrivning som finns HÄR, i fall någon vill sy en egen.

Förra året blev det ingen påse, tyvärr, men jag kompenserade det i år med att sy fyra.

 

Tre av dem blev, fyllda med några godsaker, presenter till kära vänner som jag inte träffat på hela året,

och en stannade hos mig. Just nu finns garn till julvantar i min påse.

Man kan väl säga att det här är min jultradition, en alldeles egen.

Idag har regnet vräkt ner hela dagen men härom dagen hann jag ut efter jobbet medan solen fortfarande var uppe.

Det var fantastiskt ljus över viken

och alldeles stilla.

En härligt fin decemberdag.

Här har vi ingen snö i sikte men

det är lite vinterstämning ändå.