Solgult slut

Nu lämnar vi 2016 bakom oss. Allt som hänt under året är historia. På ett sätt har det här året varit ett riktigt jobbigt år men på ett annat sätt har det varit ett härligt och fint år. Det finns det som gärna hade fått vara ogjort men också väldigt mycket att vara tacksam över. Plus och minus, som det alltid är. Jag väljer att stoppa in 2016 i minnesbanken som ett år där solen sken mycket, där jag på djupet fick pröva vad som är viktigt för mig, där stickor och garn gav mig lugn och lust och där många fina människor fått plats i mitt hjärta.

Årets sista färdiga projekt är en lång, jättelång, virkad sjal. Alpaca your wrap heter mönstret och det är ett gratismönster på Ravelry. 

Jag har virkat i Rowan wool-cotton, 6 nystan, med virknål 3,5 mm. Det blev en ljuvligt mjuk och skön sjal.

Mönstret består bara av två olika varv som förskjuts lite och det var lätt att lära sig. En riktigt nöjsam virkning, så nöjsam att sjalen blev 2,5 meter lång. 

Undrar om den fungerar som gömställe eller lä denna blåsiga och grå nyårsafton?

Nja, nästan, hälsar Luna. 

Frågan är, kommer jag använda en solgul sjal? 

Tveksamt hälsar Minerva som tycker bäst om grått. 

Fast gult är fint, speciellt solgult! Och solgul färg gör något gott med humöret.

Våren 2017 har jag bloggat i tio år. Jag har funderat på om det är dax att sluta eller byta format eller media. Än så länge har jag inte bestämt mig. Skulle du sakna min blogg? Fyller den ett hålrum i etern? Oavsett det så har den under de här åren fyllt ett tomrum i mig och det har varit en stark drivkraft. Jag har fortfarande mycket att berätta, förmedla och skriva om.

Jag fortsätter med knasiga fotoappbilder även idag men jag funderar på varför det står 20017 på glasögonen. Har jag missat 18000 år? 😁 I så fall gick de fort!

Gott Nytt År!

Vi ses nästa år!

Öppet vatten

Vissa dagar, när inte allt känns på topp, är det skönt att det finns fotoappar. Nu är jag visserligen ganska lättroad men några redigerade bilder kan göra dagen lite ljusare. I vanliga fall lägger jag inte tid på att redigera bilder, det brukar bli ganska bra ändå, men med fotoappar är det varken krångligt eller tar tid. Någon annan har gjort jobbet innan och en del blir kul, andra helt knasiga.

Jag försöker avsluta pågående projekt innan 2016 tackar för sig och nu är Open water cowl just klar.

Det är en halstub som passar bra att vira två varv runt halsen.

Luna lyckades nästan klämma in sig på en bild. Så klart.

Jag har stickat i ullgarnet Erin, köpt på Fjällbo shop, Två hekto gick nästan åt och jag använde stickor 4,5 mm.  

Insidan på kragen är fin men 

utsidan är riktigt läcker med sina havstulpanliknande former. 

Minst ett projekt till ska jag försöka avsluta innan året är slut. 

Bara en bild till...

Best of Yll o Tyll

Min andra adventsstickning har nu lämnat stickorna. Yll o Tylls sjal, Best of Yll o Tyll, är stickad i Debbie Bliss Angel, mohair och silke, och Malabrigo Lace, 100% merino. Jag gick ner i stickstorlek till 3,25 mm mot mönstrets rekommenderade 4 mm.

Sjalen är fjäderlätt och mjuk och Debbie Bliss-mohairen var ett nöje att sticka med precis som Malabrigon.

Det blev en ganska stor trekantssjal, ca 180 cm mellan vingspetsarna. 

Sjalmönstret är en sammanslagning av fyra olika sjalmönster som Yll o Tyll tidigare gjort, där av namnet Best of Yll o Tyll. 

Bubblorna längs kanten är en fin avslutning. 

Jag gillar den!

Nästa sjalprojekt som jag planerar att sticka är Find your fade och det finns en knitalong-grupp för den på Ravelry. Knitalongen börjar 1 januari.

Jag tror att det här blir mitt garnval.

Minerva tittade på när jag bar ut garnhärvor och la dem på trappan för att se dem tillsammans i dagsljus. Hon tröttnade ganska snabbt och klättrade upp i ett träd i stället. 

Jag vet inte om det betydde att hon tyckte att jag valt hemska färger eller om hon bara ville visa sitt totala ointresse. Troligen, eller förhoppningsvis, det sistnämnda.

Stubbar och strumpor

Sista onsdagen det här året bjöd på solsken. Det har varit många soldagar i november och december och det är skönt.

Jag gick en liten runda och tittade till några andra vikar än den vi bor vid. 

Ibland gör naturen egna konstverk av sådant som människan ställt till. 

Den mest spännande stubbe jag sett på länge! 

Stensötan passade på att sola sig, precis som jag. 

Isen ligger på några små pölar och gölar men havet är helt öppet. 

Julaftonssockorna är färdiga. Kanske är de årets sista par sockor. 

Spetsmönstret är från Mercury socks, ett gratismönster på Ravelry, men sockan i sig stickade jag utan att följa mönstret. 

Garnerna är från Limmo Designs garnadventskalender. 

Årets kanske näst sista sockor är stickade i Kroy socks köpt på Fjällbo shop. 

Färgställningen kallas mullbär. 

De här mjuka sköna sockorna har redan flyttat hem till syrran. 

Jag undrar hur många sockor jag stickat i år, har inte räknat dem tyvärr. 

Kanske hinner jag med ett par till innan nyårsklockorna ringer?

Jämvikt

Trött och lite låg idag. Som väl var har stormen dragit vidare. Luften var kall men solen sken. Minus minus minus och lite plus alltså. 

Blå Jungfrun var nästan röd en kort stund. 

Jag har maskat av en sjal och

julaftonssockorna. 

Några plus till. Nästan jämvikt men bara nästan. 

Kalmar - en gång till

För andra gången på mindre än en vecka så var jag tillbaka i Kalmar idag. Vi passade på att gå en runda innan stormen drog in.

I Kalmarsundsparken kändes det nästan som vår med öppet vatten, fåglar och 

till och med en blommande buske. Någon som vet vad det är som blommar på bara grenar med små blombollar? Busken var ett par meter hög och blombollarna ca tre centimeter stora. 

Hur vi än gick hade vi slottet i motljus. 

Det låg förvånansvärt många båtar i inre hamnen, även segelbåtar. 

Vattentornet vakar över alla. 

Vi gick genom muren på det enda stället, som jag vet, där tunneln viker av. 

I Kalmar ligger fängelset mitt i stan. 

På Strandgatan trängs några gamla trähus och 

ett och annat hus har en vacker dörr. 

Målet med hela resan var kroppkakefest hos syrran. Vi gör dem tillsammans och äter med nöje. 

Så gott!

Plötsligt var det som om någon drog ner alla gardiner, det mörknade på bara någon minut och regnet började piska mot rutorna. Stormen var plötsligt över oss. Vilken tur att vi var inne! 

Nu är vi hemma igen och julaftonssockorna växer så sakteliga. 

Vårsockor tror jag bestämt.