Jag har varit väldigt energilös senaste veckan. Eller kanske veckorna, jag vet inte, tiden flyter liksom ihop. Jag ser att många, jättemånga, nu har lagt pandemin bakom sig och har återgått till vanlig vardag. Jag har inte gjort det än, jag kan inte rycka på axlarna och säga att allt varit överdrivet. Vi är olika. Vi har olika saker i våra livsryggsäckar.
Jag försöker göra saker som känns roliga, som att sticka på en turkos filt och
några små nystan blev en början på en barnkofta.
Det händer mycket i omvärlden som gör mig arg, ledsen, deppig så jag gör det jag brukar när jag inte kan hantera det stora,
jag letar underverk i det lilla.
En blommande trädpion är sannerligen ett underverk.