Hej då augusti!

Jag hade planer för dagen men ingenting av det blev gjort. Vilken tur att det kommer fler dagar!

Vilken fin dag och kväll det varit. Augusti lämnar med flaggan i topp. 

Så stilla och alldeles ljumma vindar. 

Vi var inte ensamma om att ta en tur ikväll. 

Jag virkar några varv då och då. Två kuddfodral ska det bli och jag varvar lite mellan rosa och turkos. Kanske blir båda färdiga ungefär samtidigt då. 

Lysa tillsammans

Sakta smyger augusti bort och det mörknar alldeles för tidigt om kvällarna. Ljuset, det älskade ljuset, går aldrig att fånga. Det slinker iväg mellan fingrarna.

Jag tänker att jag ska omfamna hösten och det känns lätt och rätt, hösten är ju så vacker. Det är så mycket svårare att omfamna att det mörknar fortare och fortare. Vi får göra som vi brukar, lysa inifrån.

Jag tänker omfamna hösten i min nya sjal som nu nästan är helt klar för användning. 

Ishneich-sjalen i Malabrigo Mechita med sina keltiska knutar som varit min hjärngympa.

Färgerna på garnerna heter Teal feathers och Mandragora. Perfekta namn.

Hortensiorna gör allt för att glädja mig och de lyckas så bra.

Vi lyser inifrån. Tillsammans.

Avstickare

När vi åkte hem från Göteborg gjorde vi en liten avstickare upp på Vätternleden till Brahehus. Brahehus som byggdes av Per Brahe den yngre under första halvan av 1600-talet men som brann och totalförstördes redan 1708. Det måste varit ett pampigt slott med fantastisk utsikt som borde imponerat på gästerna.

Av slottet finns bara ruiner kvar men utsikten är lika hänförande nu som då, även en grådisig dag som igår. 

Färjeläget till Visingsö syns från ruinen. 

Byar och fält klämmer sig in mellan slottets höga höjd och Vätterns strand och hela Visingsö ser man från den höga kulle slottet ligger på.

Järngrindarna är av senare datum men passar ändå in i miljön. 

Jag undrar hur det var för 400 år sedan på den här kullen, i det här slottet. Fantasin drar iväg med mig till frasande kjolar och dignande bord, sotlukt från öppna eldar och tjänstefolk som slet hårt. 

Jag hoppas också att det fanns lite kärlek och glädje. Jag tyckte mig se spår av det i alla fall.

Efter en blåsig tur runt Brahehus åkte maken och jag in till Gränna. Jag fascineras varje gång jag kommer dit av att man bygget en samhälle i en så brant sluttning. Allt lutar och vart man än ska så är det alltid uppförsbacke antingen dit eller hem.

Vi fikade på Fiket, ett ställe som gått all in vad det gäller 50-tal. Utom möjligen på priset för det var riktigt dyrt att fika där.

Gott och mysigt var det i alla fall. 

Utanför stod en gammal pärla och drog till sig allas blickar. 

Undrar om det finns någon torgparkering i någon annan stad som lutar så mycket som den i Gränna? 

Det var gårdagen det. I dag har jag inte gjort mycket alls, bara stickat lite på Ishneich-sjalen. Den är snart klar. 

Jag lyckades göra en designvariant som jag tycker blev dekorativ. Det är två liggande flätor i färgbytet mellan det petrolfärgade och den flerfärgade uddspetsen. När jag gjort några maskor såg jag att jag inte dragit åt garnet tillräckligt hårt i den första liggande flätan men jag tyckte att det var så snyggt och att garnet kom till sin rätt i de långa maskorna att jag överdrev maskstorleken hela det varvet. Jag är riktigt nöjd med den avvikelsen från mönstret. Uddspetsen måste blockas ganska hårt tror jag för uddarna är så små och vill krypa ihop så de nästan inte syns. Jag tror det blir en riktigt fin sjal och garnet, Malabrigo Mechita, är mjukt som en dröm.

Göteborg i mindre än 24 timmar

Igår var det utflykt på schemat. Vi bestämde oss sent i torsdags och igår morse bar det iväg till västkusten för en snabbvisit. När jag inte körde virkade jag några varv på ett blivande kuddfodral.

Vi angjorde Göteborg och Lindholmen vid lunchtid och välkomnades av underbart sommarväder och den flytande kyrkan som vi sett tidigare, då den stod på Kvarntorpshögen utanför Kumla. Vi rullade in framför hotellet en minut efter Kikki och hennes man, trots att vi åkt 32 respektive 35 mil från helt olika håll. Tajmingen var total!

Efter en god lunchbuffé på hotellet tog vi båten in till folkmyllret och stadspulsen. 

Makarna gav sig iväg på sitt håll och Kikki och jag tog spårvagnen till Syfestivalen. Jag var lite nervös - hur mycket folk skulle det vara och hur mycket skulle jag orka? Det visade sig vara ett lyckokast att ge sig dit ganska sent på lördagseftermiddagen för det var lugnt, inte mycket folk och inte så surrigt och inte särskilt varmt. Det var nog inte så många besökare som såg Tant Koftas, Tant Ulltuss och Magasin Duetts montrar nästan folktomma!

Som så många andra ville jag köpa Tant Kofta-färgat garn och Tant Ulltuss pinfärska sockbok och det var det första jag handlade. Vi blev stående ganska länge, men hade kunnat stanna längre, för att prata med vänner och härliga garn- och stickinspiratörer men vi fick slita oss för det var ju mer vi ville se och fler vi ville träffa.

Jag funderar allvarligt på att sticka mig genom hela boken! Kanske blir det så, kanske inte. Boken är underbar och Tant Kofta-garnerna är som det bästa av godis! Jag ville ha alla materialsatser men det gick ju inte...

Vi hälsade på Johanna och Christin i Fjällbo shops monter. Det är så roligt att träffa sina stickvänner men kunder måste gå före så det blev lite mindre prat än önskvärt. 

Paulina och Sandy i Garn & meras monter var det också jätteroligt att träffa igen.

Innan Syfestivalen så lottades det ut ett mönster från Annette Philip Design - och jag vann! Annette visade sig vara en jättehärlig tjej som gör superfina och pedagogiska mönster, än så länge för barn men dam-mönster är under framtagning. Förutom det mönstret jag vann så köpte jag två till och jag återkommer till dem när jag ska sy efter dem.  

En jätterolig bekantskap!

Varken Kikki eller jag tittade så mycket i montrarna med lappteknikgrejer och quilttyger konstigt nog men vi pratade en stund med Åsa på Quilt passion och jag köpte till och med några pyttesmå pappersmallar och en prova på-blomma i english paper piecing.  

Efter ett par timmar av glädje, prat och inköp så var det två väldigt trötta tjejer som sjönk ner på en bänk utanför mässan. 

Trötta men väldigt nöjda och glada.

Efter en god middag så väntade vi in båten som skulle ta oss tillbaka till Lindholmen. Det var en fin kväll och en vacker solnedgång. 

Hotellet visade sig vara som ett stort lapptäcke i kvällssolen. Fint! 

Vi avslutade dagen uppe på hotellets takterass med utsikt över stora delar av Göteborg. 

Det var en fantastisk avslutning på dagen, att sitta där i mörkret med himlen som tak och stadens alla ljud på långt avstånd. 

Nu är vi hemma igen och jag är trött till tusen och kommer säkert vara det några dagar men det är det värt att få fylla på med roliga saker och möten med både nya och bekanta ansikten. Gott.

Upplagt för träningsvärk

Vissa saker är som ett hjärngympapass, en intensiv workout för kopplingarna inne i hjärnkontoret.

Att sticka de keltiska knutarna på sjalen Ishneich tillhör den kategorin. Ja inte stickandet i sig men att läsa mönstret och vrida alla maskor åt rätt håll och på rätt sätt kräver koncentration. Varje varv tar en evighet.

Det blir inte många varv om dagen men snart är flätpartiet klart och då ska det stickas en uddspets. Det blir nog busenkelt hoppas jag. Jag har inte läst den delen av mönstret än. Säkrast att låta bli i fall den också är komplicerad... Har jag gjort allt annat så måste jag ju göra uddspetsen oavsett svårighetsgrad. 

Lite sömnad har det också blivit. Jag har laddat länge men först de senaste dagarna har jag kunnat koncentrera mig på att göra det jag hade tänkt göra för länge sedan.

Det återstår en del jobb, att skriva en handledning, men det ordnar sig nog. Det brukar det göra. 

De flesta av våra blommor har torkat bort i år men några starka överlevare finns det att glädjas åt. 

Efter hjärngympan är det skönt att vila intill så sköna blomster.

Granit i värmen

Nej nej nej, den här dagen blev verkligen inte som jag hade tänkt! Vid lunchtid bestämde jag mig för att köra till affären och det gick bra nästan hela vägen men inte riktigt. Kopplingen fastnade i bottenläge när jag skulle växla på ett ställe och sen kom jag inte längre. Som tur var kunde jag rulla in på en parkeringsplats och där fick bilen stå. Det blev en lång och varm promenad hem igen. Självklart hade jag inte på mig skor som lämpar sig för en halvmils promenad så när jag väl kom hem var jag trött, varm och hade ont i både fötter och ben och orken är som bortblåst.

Men hemma är jag och jag är väldigt glad att bilen inte la av när vi var i Dalarna. Det hade varit lite värre att gå drygt 60 mil hem!

Värmen till trots är min långa ullhalsduk klar. Mönstret heter Granit och är gjort av Kerstin Lindh. Mönstret och garnet, Jamieson & Smith 2-ply jumper weight finns att köpa av Johanna.  

Mönstret är underbart finurligt och fint. 

Jag gjorde min halsduk något smalare än mönstret och fick på så sätt en lite längre halsduk. Två nystan av vardera tre färger gick det åt, sammanlagt 150 gram eftersom nystanen bara är på 25 gram. 

På några ställen har ränderna fått bli lite annorlunda, jag gillar det.

De båda sidorna är ganska olika men väldigt fina. 

Fastän det är 24 grader varmt och klänningen är ärmlös så snodde jag Granit runt halsen. Den kommer bli toppen i höst och vinter men nu är den alldeles för varm. 

Varm granit gillar däremot Morris.

Det är hans favorit.