En hel månad!

En ruta om dagen i en hel månad! Jag är faktiskt lite imponerad av min egen insats.

Det räcker inte till en filt ännu men det är i alla fall 31 stycken fina rutor i Supersoft. 

Bara en röd ruta ser jag men inte mer än tre grå heller.

Rutan i dag blev ljust rosa bara för att jag kände mig snäll. Snäll mot mig själv. 

Fast kan man vara annat än snäll när det är tomteväder?

Burr.

Lycka är...

att vakna och känna sig utvilad på morgonen.

att få massage en kall och blåsig dag.

att fnissa och äta choklad med fina omtänksamma kollegor.

att få känna sig lite utvald och efterfrågad.

att boka en sommarresa till vackra Dalarna.

att prata med sin bästa vän.

att känna att krångliga saker kanske ordnar sig.

att virka i sin favoritfärg.

att höra sin son skratta.

att hjälpa någon annan.

Att mysa lite framför brasan.

Just så.

Ingenting här och ingenting där

Filten är nu 164 cm lång.

Lite till, bara lite till, tänker jag hela tiden men jag har fortfarande tre nystan kvar och varför skulle jag sluta innan de är invirkade? En riktigt lång filt ser jag fram emot.

Dagens ruta är svart, svart för att det varit en väldigt konstig dag. Inte en dålig dag men en konstig dag och dessutom en dag full av magi. Sonen har förvillat mig med korttrick efter ett korttrick och så har vi tittat på en bra (och sevärd!) magifilm.

Morgan Freeman är bra som alltid.

Pic a card. Any card.

Ju närmre du tittar desto mindre ser du.

En tåfjutt

Hurra, en hel dag med bra humör - ända till jag kände mig lite trampad på tårna. Aj då. Okej, det är ett bra tillfälle att betrakta sin känsla: Ja ha, nu känner jag så här... Vad beror det på då... Det är okej att känna så här... Andra menar inte illa, de tänker på sitt sätt och jag tänker på mitt... Den här känslan bara finns och snart finns andra känslor.... Ja så där kan man tänka, vrida och vända på vad som händer utan att döma. Inga känslor är rätt eller fel och de kommer av en anledning och snart kommer en annan känsla av en annan anledning. Känner man sig lite trampad på tårna så gör man, världen går inte under för det. Okej? Jag dealar med mig själv och kommer fram till att nu lägger jag inte mer energi på det. Är man en person som interagerar med andra människor, delar med sig av tankar, bilder, funderingar, idéer och upplevelser så kommer stunder som känns bra och andra stunder som inte känns bra. Alternativet är att i ensamhet framleva sina dagar och hålla allt för sig själv, inte dela med sig och inte ta del av. Inte lockande, eller hur? Nej, tänkte väl det. 

Nåja, nu tar jag ett steg vidare.

Varmare om hälen än om tårna.

Dagens ruta blev lite full i sjutton-orange bara för att jag var glad och hade goda m&m´s som passade så bra till. 

Mums!

Tredje delen som var en riktig kortis i Ysoldas mysteriestickning är nu klar. Jag valde 3B som fortsättning på 1B och 2A. 

Donegal tweed-garnet är lite ojämt spunnet och det ger en skön karaktär till sjalen tycker jag. Nu måste jag vänta ända till tredje februari på nästa del. Gaah!

Den viktiga vilan

Frusen har jag varit idag. Stelfrusen. På jobbet låg vinden på mina kontorsfönster och att de är dåligt tätade blev jag verkligen varse. Skrivbordsytan var till och med kallare än vad jag var. Dagens ruta är därför fruset blå.

Jag har köpt mig en ny bok. En bok som jag ser fram emot att läsa. 

Inledningen i all sin enkelthet är lockande, inte sant? Vilan, den viktiga vilan som blivit en av mina bästa vänner under de senaste åren.

Det ska absolut läsas några sidor innan jag somnar ikväll men innan dess ska

garnslukarfilten växa lite till.

Nu är jag inne på tredje och troligen sista färgen. Fyra nystan har jag kvar och just nu är min bedömning att mina 21 soyagarnsnystan kommer bli en lagom lång filt att krypa in under när dagar eller nätter är iskalla.

En annan version

Det snöar igen och det blåser kallt ifrån Kalmarsund. Ibland känns det väldigt väl att vi bor nära havet men trots det fick jag med maken ut på en söndagsskymningspromenad. Kallt i motvinden men riktigt behagligt i medvind. Jag var förstås ordentligt klädd, som en michelingubbe ungefär.

Skuggan av mig i snön ser precis ut som jag, - en enfärgad version av mig. 

När vi gick i motvinden så stack de små snöflingorna i ansiktet. Då känns det att de är kantiga. Inte det minsta fluffiga och mjuka.

Lilla dot som bor några mil norr om oss påstod att hon varit ute och promenerat i solen i dag. Det hade jag svårt att tro på, för här har minsann inte varit någon sol. 

Kanske var det just bristen på sol som gjorde att dagens ruta blev grå? 

I morgon kommer den tredje delen av Ysoldas mystererimönster Follow your arrow och jag är just klar med del två. Jag valde mönster 2A och hade ju sedan tidigare gjort 1B.  

Min sticka är lite kort så jag kan inte sträcka ut sjalen riktigt i sin helhelt längre men så här ser den ut. De som i stället valt mönster 1A och 2B har stickat något helt annat. Jag är faktiskt lite sugen på att sticka en sådan variant också. Bara för att se hur det blir. Skulle jag vara nyfiken? Jo kanske.

Resan genom dagen

Vill ni följa med på en liten tur genom den här lördagen, så som jag upplevt den? Okej, så här var den: Maken och jag åkte några mil söderut på förmiddagen. Vi var med och firade min äldsta systerdotter som snart fyller år och vi blev bjudna på djuriskt god tårta. 

Lite kattkel med hennes katt Snus blev det sen. Snus är bara en liten kattunge som inte har koll på alla tassar och svansen ännu. Söt som socker, inte som snus.

Jag har köpt tulpaner, många tulpaner, och arrangerat i en stor vas.

Jag försökte göra min bil glad genom att köpa ett nytt batteri och fick nästan panikkänslor när vi var på Biltema. Gillar inte affärer där ljuset är blåaktigt och varorna sträcker sig efter en var man än går. De kastar sig över en och väser hest Kom och ta mig, släpp ut mig härifrån, du behöver mig och sånt läskigt. Hu! 

Nåja, efter det virkade jag dagens ruta. Födelsedagskalasrosa fick den bli.

Sen gladde jag mig åt att högen med rutor fortsätter växa och jag konstaterar att det finns dagar jag varit mer stressad och dragit hårdare i garnet även om färgerna på dem är glada. De rutorna är lite mindre. 

Och så har jag stickat klart första ledtråden (1B) på Follow your arrow.

Ingen dålig dagsresa om jag får säga det själv. Nu är det snart dags för dagens sista hållpats men innan dess blir det lite soffhäng. Ja så var min dag. Din då?

Hick hick hiiick

Oj oj oj vad någon eller några måste ha pratat om mig idag för jag har haft hicka flera gånger, kanske 20 minuter per omgång. Finns det något som är lika irriterande som att ha hicka så man varken kan prata, dricka eller tänka? Inte vet jag om det ligger korn av sanning i skrocken men någon anledning måste det väl finnas till min hicka?

När jag invaderade mitt kära soffhörn i dag så fick jag tränga mig fram. Det var nämligen alldeles fullt av garn, pågående stickningar och virkningar.

Ja ja, är man kreativ så accepterar man alla grejer och börjar helt enkelt på ett nytt projekt - bara för att man har lust. Det är verkligen en fördel om man har en tålig familj alternativt en familj som också sprider saker omkring sig - och inte sitter i samma soffa.

En sjal i Donegal tweed från Magasin Duett som är en mysteriestickning från Ysolda Teague, Follow you arrow. Den här mysteriestickningen är lite speciell. Den består av fem delar och i varje del finns två alternativ, man väljer vilket man vill av dem. Sjalarna som stickas blir alltså helt olika beroende på vilka val man gör. Jag har bara kommit en bit på första ledtråden nu i kväll så jag är nyfiken på fortsättningen.

Dagens ruta är faktiskt turkos. Helt omöjlig färg att fota och återge när det är lampljus och mobilkamera. Nåja, turkos för en dag som denna.

Jag är en Hemlis!

Jag har anmält mig till Stickameras hemlis-byte och för att min hemlis ska veta lite om mig så behöver jag svara på några frågor. Är du också en Hemlis?

1. Vilken sorts garn tycker du mest om? (Ull, akryl, bomull osv.) Är det något material du absolut inte tycker om? Jag tycker allra mest om ull. Ull som i lite stickig ull eller som i merinoull eller alpackaull. Ren bomull är lite för stumt för mig, men blandningar bomull/ull är toppen. Akrylgarn använder jag aldrig, tycker det är läskigt att olja omvandlas till garn som bärs mot kroppen!

2. Vilka är dina favoritfärger? Turkos, lila, alla blågröna varianter, rosa, vinrött, rött, vitt... Tja, det flesta färger har sin plats, sin nytta och sin glädje.

3. Är det någon färg du absolut inte tycker om? Jag skulle aldrig klä mig i aprikosfärgade grejer.

4. Vilken sorts stickor tycker du bäst om/använder du helst? (Trä, metall, plast? Rundstickor, raka, strumpstickor?) Jag har både trä- och metallstickor som jag tycker mycket om. Inte så gärna plast, de är ju också gjorda av olja...

5. Hur länge har du stickat? Anser du dig vara nybörjare, avancerad eller mittemellan? Länge, typ 40 år. Hyggligt avancerad.

6. Dricker du kaffe? Te? Jag väljer alltid te i första hand men kan tycka att en bra gjord latte eller cappuccino är gott.

7. Är du allergisk mot något? Inget i matväg men en massa annat som arrogans, dumhet och översitteri.

8. Vilken slags musik tycker du om? Jag gillar musik jag känner igen, inte all förstås men jag har svårt att gilla något jag hör för allra första gången. Måste liksom smälta och känna först.

9. Favoritgodis? M&M´s, mörk choklad - gärna med nötter och skumtomtar. Typ.

10. Håller du på med någon annan “skapande hobby”, förutom stickning? (Spinna, scrapbooking, virkning osv.) Jo, jag gör väl det...syr kläder, syr lapptäcken, scrappar, fotograferar, virkar... Spinna har jag inte testat än dock.

11. Vad tycker du är roligast att sticka? Mössor? Sjalar? Tröjor? osv… Jag har sjalperioder, mössperioder, sockperioder och så vidare.

12. Prenumererar du på någon sticktidning? Nej men jag köper The Knitter när jag kommer till ett ställe som säljer den.

13. Har du något drömprojekt på önskelistan? Åh, massor!

14. Använder du pulsvärmare/handledsvärmare? I så fall, vad är ditt handledsmått? Ja, 18 cm.

15. Tycker du om att sticka pulsvärmare? Det gör jag gärna.

16. Stickar du sockor? Japp.

17. Vad har du för fotstorlek? (T.ex. längd, omkrets på tjockaste stället.) En ganska ordinär 39a tror jag, ca 24 cm lång och 24 cm runt tjockaste stället på foten.

18. När fyller du år? I december :)

19. Stickar du med pärlor? Inte så ofta som jag skulle vilja.

20. Vilken slags böcker (ej stickning) läser du helst? (Deckare? Fakta? Romaner?) Just nu är det mest faktalitteratur om yrkeskunnande men jag läser gärna romaner, feel good-böcker och aldrig någonsin deckare eller thrillers.

För övrigt så är allt som vanligt. Jag är trött som sjutton när jag kommer hem från jobbet, virkar dagens ruta och slappar i soffhörnet och hoppas att mirakelenergi ska duschas över mig.

Än har det inte hänt.

Bra-skalan

Tänk så skönt det är när man trivs bra i sitt eget sällskap! Alla gör ju inte det, och visst finns det tillfällen när jag är rejält trött på mig själv och mina tankar men allt som oftast trivs jag väldigt bra med att bara vara med mig själv. 

I dag har jag tillbringat mycket tid med mig själv och direkt efter jobbet virkade jag dagens ruta och kände bara tacksamhet. En skön känsla. Dessutom blir jag glad när jag ser hur bra rutorna passar ihop.

En skön känsla ger energi, energi som användes till att baka en citrondoftande sockerkaka.  

Mums! Dessutom använde jag mina fina grytlappar som Ingbritt virkat. Tack igen kära du!

Efter en halvtimmespromenad i kylan tar jag några varv till på de tvåändsstickade vantarna. 

Ökar nu så sakterliga för tumkilen.

Den här dagen hamnar helt klart på bra-skalan!

Långsamt är också en fart

Du undrar förstås om det blev en promenad i dag igen? Nej... i dag blev det en sovstund på soffan efter jobbet i stället. Omväxling mumlar jag men tänker att det var det enda alternativet. Hur kan man vara så trött?

Nåja, när jag ändå var inne på det väldigt långsamma temat så gjorde jag några varv på en tvåändsstickad vante jag började på i julhelgen. Helt planlöst, utan mönster och utan idé om hur den ska se ut när den är klar. Nu har jag skrivit ner hur jag gjort så det finns möjlighet att göra en till så småningom.

Jag stickar på stickor nummer 2,25 mm. Tunna, tunnare än vad som behövs men jag gillar hur det stickade materialet blir. 

Några varv slätstickning till tänker jag göra innan det är dax för en tumkil.

Dagen ruta är vit. Vit som ett blankt papper. Som de papper jag borde skriva men inte gör.

Alla dagar kan inte vara skrivdagar. Men en eller par ganska snart vore väldigt bra.

Alla möjliga sorter

Det är svårt det där med att hantera stress. Det är så mycket man vill och tiden räcker inte till. Verkligen inte. När jag åkte från jobbet idag var jag stressad för allt jag inte hunnit med att göra. Jag hade två val för resten av dagen kände jag. Antingen åka hem och störta av trötthet och frustration i soffan eller att dra på mig långkalsonger, mössa och grova kängor och ge mig ut. Det låter som ett lätt och självklart val för alla sorters dagar - klart man ska ge sig ut! men det är inget självklart val när ork och energi inte finns men tack och lov drog solen i dag och lite energi fanns kvar, nog för att ta mig ut. Att få komma ut en stund i dagsljus kändes extra viktigt eftersom det varit dåligt med solsken på sistone.

Is, is, is finns överallt men jag höll mig på fötterna. 

Det blev en skön promenad även om det bet kallt i kinderna. Stressen lämnade jag därute i kylan, i alla fall för resten av dagen.

Min garnslukarfilt har nu blivit ganska stor.  

Den är cirka 130 cm bred och 110 cm lång. Mycket kvar alltså.

På grund av alla möjliga sorters humör i dag så blev rutan rödlila. 

Det har gått alldeles utmärkt att virka en ruta om dagen i 20 dagar och jag har inte tröttnat på projektet det minsta. Det lovar gott för åtminstone en bunt rutor till. Korgen jag har med Supersoftnystan innehåller många vackra färger och än har jag inte använt alla jag har. Inspirerande!

Olika blå

Oj oj oj vilken latmask jag varit den här helgen. Riktigt skönt faktiskt och väldigt välbehövligt. Tvätt och städning finns kvar till andra dagar liksom en massa andra saker som jag kunde gjort men valde bort.

Blå är den lataste färgen, så den fick det bli på dagens ruta.

 Den mest ansträngande insatsen var en promenad i kyla och snålblåst. Tack vare broddar på skorna gick det i alla fall ganska lätt att ta sig fram över isbelagda gator.

Vi gick precis i skymningen och himlen var riktigt dramatisk. 

I hamnen höll vi nästan på att blåsa bort men det var också där det var som vackrast. 

Kyrktornet reser sig över vår lilla stad och den fina upplysta kaukasiska vingnöten står där om man vet var man ska titta.

När vi beundrat utsikten en stund så gick vi hem. In i värmen.

Prokrastinering

I dag hade jag sylust när jag satt i soffan men den försvann i samma stund jag gick in i syrummet.

I dag tänkte jag att jag skulle läsa men bokstäverna bara hoppade omkring när jag försökte och inte ett enda ord ville fastna i huvudet.

I dag tänkte jag sticka klart den randiga koftan men varje gång jag tittar på den så suckar jag och vänder mig bort.

I stället har jag gått en långrunda i snålblåsten med hundarna som ska vara hos oss till i morgon.

Det var verkligen iskallt ute. 

Glashalt också men härligt uppfriskande.

Sen har vi värmt oss tillsammans och vilat. 

Och vilat lite till. 

Summa summarum: tillfreds med dagen. 

Tillfreds är grönt. I alla fall i dag och resten att göra finns kvar till en annan dag så jag prokrastinerar och är nöjd med det.