Månadsbokslut april

Ingen kan säga att tiden står stilla.

Den gör aldrig det men man kan använda tiden på olika sätt.

Idag har jag använt tiden till att jobba, gå en blåsig promenad och virka klart en sjal.

Bra val, speciellt som dagen inte är slut än.

Just nu ligger sjalen i tvättmaskinen och snart ska den blockas.

I april har jag stickat klart några projekt.

Koftan Siri, sockorna Marit, halskragen Rayures och sjalen som en är modifierad Vanja.

Med symaskinens hjälp har jag sytt två trikåklänningar och två lapptäckstoppar. De är inte färdiga täcken än men första delmålet är färdig topp. Jag har dessutom sytt en liten tavla av ett materialset från en tidning. 

Månadens 70 kilometer av promenader har lett mig till våren.

Blåsippor är vår.

Vintergäck är vår.

Blommande slånbärsbuskar är vår.

Klarblå ormöga är vår och

gröna kastanjer är verkligen vår!

Himlen har varit grå, 

och klart lysande blå när jag gått. 

Mycket hav har det blivit men det är en del av mig.  

Att känna doften av tång är också vår. 

Och en härlig föraning om en sommar som snart är här. 

När jag tänker på bra och trevliga saker är det så lätt att känna att det är ännu en bra månad som läggs till handlingarna. Därför räcker det med att komma ihåg det som är bra för vem vill minnas tandoperationer, migrän och hårt slit? Inte jag.

Åskblått

Ta daa! Koftan Siri är klar!

Den är stickad i Kampes 2-trådiga ull i en färg som kallas åskblå, nr 237. Ett passande namn. 

Eftersom jag stickar så löst så gick jag ner i stickstorlek så min kofta är stickad på 3 mm-stickor i st för 4 mm. 4 hg garn gick åt ganska exakt till storlek XL.  

Jag har några fler knappar än originalmönstret. 

Det tog nio månader att få den här koftan klar, från uppläggning till uppsköljning och innan dess hade jag haft mönstret ända sedan den släpptes på Ravlry. En del saker måste få mogna långsamt. 

Koftan är precis lagom vilket är bra eftersom jag var rädd att den skulle bli för liten. Den drar kanske ihop sig något och då får väl jag också göra det.

Morriskatten har inte fått ny veterinärtid förrän nästa vecka. Haltande har inte blivit bättre men han är ganska bra på att ta det lugnt, t ex passade han på att vila en liten stund i tvättstället... 

för att sedan hoppa ner i badkaret. Han tycker om när jag låter vattnet rinna lite sakta så han kan räkna vattendroppar eller vad han nu gör. 

Undrar var jag ska vila? Inte i badkaret i alla fall.

Hoppingivande

Det finns hopp!

Visst finns det hopp när liljekonvaljebladen är så uppnosiga. 

Och visst finns det hopp när blåbärsriset har blad igen och bären har börjat sin resa. 

Titta, titta! Det fanns knappar i min knappsamling till den här koftan också! Nu är den uppsköljd och ligger på tork. Jag hoppas så att den inte är för liten.

Snart är det dax för nästa paket i Manduzanas fiberklubb och jag är just färdig med förra månadens paket. 

Ullfibern Teeswater är nu spunnet och tvinnat till 2-trådigt. Inte så jämnt och inte så tunt men ändå ca 140 meter garn. Som jag spunnit.

Alltså, det finns alltid hopp!

Klara besked

Nej, Morris är inte bra i sin tass än (men han gillar lådor).

 Ja, jag älskar våren (även grå dagar som denna).

Kanske, kanske blir koftan Siri klar i april (för visst är det april ett tag till? Känner mig lite vill).

Det var väl det. 

Ut ur tomheten

Efter en stor ansträngning kommer alltid en tomhet. En tomhet som är lite svår att hantera, som skaver lite inuti och som skapar en särskild sorts rastlöshet. 

Ansträngningen som är upphov till den där tomheten efter sig kan vara så olika, en länge planerad fest, en ombyggand, ett uppdrag eller ett viktigt möte. 

I tomheten efteråt finns möjlighet att vila, om man orkar vila. 

Fast ofta ekar det så inne i den tomma kroppen att det är svårt att bara vara. 

Det tar inte så lång tid, snart är tomheten ersatt av nya planer, nya mål och ny ansträngning. 

Idag upptäckte jag en liten del av huset jag inte tänkt så mycket på tidigare. Så fint med de gula blommorna, den vita väggen och lampan. 

Lilla Luna är fortfarande lite lugnare än vanligt men så får hon ju bara vara inne. Hon surar men accepterar det förvånansvärt bra. 

Ullen jag spann på igår är nu omvandlad till tvåtrådigt garn.

Det är hyggligt jämt men jag har massor kvar att lära mig.

Nu rundar jag av helgen med att virka ett varv eller två. 

I morgon är tomrummet fyllt av annat.

Dags att rocka loss

I morse ringde klockan tidigt för det var rock-dag.

Spinn-rocksdag! 

Jag känner mig så lyckligt lottad som fått chansen att vara med på spinnträff i Gamla Linköping för andra gången. Det är så inspirerande och alla är så generösa med sin kunskap och det är guld värt för en nyfiken nybörjare som jag.

Jag har inte fått så mycket gjort men några meter har jag med mig hem.

Och jag har fått massor av nya idéer och ännu mer som jag vill testa och lära mig mer om. 

Det är så häftigt att se alla spinnrockar sida vid sida, nya och gamla, elektriska och manuella. 

En jätterolig dag i fina Gamla Linköping. 

Tack till er alla! 

Jag hade ett fikastopp i Västervik och där låg vackra valnötter och sände kärleksfulla budskap

och hemma är snart de ståtliga kastanjerna helt gröna.

Tacksam känner jag mig idag. Oerhört tacksam.

Boktorn

Ni som läser den här bloggen vet redan en massa saker om mig men vill ni läsa något mer så är jag just nu med i  Månadens intervju på Stickamera.se. 

Det känns ju lite knasigt. Och roligt förstås. Och om Luna inte var tillräckligt känd innan så är hon mera känd nu!

Vill ni veta hur det är med våra sjuklingar?

Morris är redan bättre i sin framtass, efter bara två doser av den nya medicinen. Eller rättare sagt, jag vill så gärna att han är bättre så jag ser bara det, Han har faktiskt mest legat still hela dagen och då haltar han ju inte.

Luna har också sovit timme ut och timme in. Några gånger har hon bett om att få gå ut men det får hon inte. Veterinären tyckte att hon skulle vara inne i två veckor men det kommer bli svårt. På promenaden idag såg jag tre överkörda huggormar på bara några hundra meter! Då funderade jag allvarligt på att låta katterna bli innekatter men deras jobb är ju faktiskt att fånga möss. Blä för huggormar!

Jag packade lite grejer för en spinnträff jag ska på i morgon. Gissa vilka som vill följa med! Om de hoppar ner i kassen redan nu kanske jag har inte märker dem i morgon. Buskatter.

Medan andra bygger med trä eller klossar bygger jag med böcker. 

En liten nätt hög med referenslitteratur ligger nu på golvet bredvid mitt skrivbord.

Vad ska det bli av allt kan man fråga sig.

Förhoppningsvis något läsvärt.

Förresten såg jag mer än huggormar på promenaden, slånen blommar! 

Jag älskar slånens blommor! De är så skira som spets och de lyser upp de knotiga och taggiga slån-grenarna. Finast av den fina.

Fin är också Siri-koftan. Jag hade hoppats få den klar i april men det är nog inte så troligt längre.

Jag gör resåren på stickor 2,5 mm och det är mååånga maskor och varje varv tar en evighet. När nederkanten är klar saknas fortfarande halsringning och knäppkanter. Äsch, den blir nog klar i maj!