Klart slut och klart för start

Så går ett år mot sina sista skälvande minuter. Ett år som varit som en evighet av flyttkartonger, stök och oordning. Ett år som också varit nära naturen, med havets och himlens växlingar inpå knuten. 

Ett år med katter som gett oss så mycket glädje.

 Ett år med både gungfly och tunn is men

också med blå himmel och hoppfull sol. 

Nu vänder vi blickarna framåt!

Det ser ljust ut. 

Den sista av årets rutor är virkad. Trehundrasextiofem rutor i en enda lång obruten rad. 

Årets tolfte månad är komplett och humörsfiltens delar är gjorda. 

Nu har jag 12 högar med färgglada rutor, färglösa rutor och trista grå rutor som ska sammanfogas till en filt. 

Det gör jag nästa år. Någongång. 

Gott nytt år allesammans!

En perfekt tröja

Vissa saker är smärtsamma och sorgliga att avsluta men inte alla. En del saker avslutas med lättnad och andra med glädje. Jag har just avslutat ett stickprojekt som nu går in i nästa fas som färdig tröja. Själva arbetet är avslutat, med glädje, och nu börjar användningen. Bilderna är dåliga, de flesta tagna med självutlösaren på mobilen, men ibland får det räcka.

Jag har stickat i danska garnet Duo av 100% ull på stickor 3,25 mm. Jag köpte tre härvor, en i varje färg, och jag har nästan hälften kvar av det mörkaste och lite mindre av den mellanfärgade. Nästan allt det ljusa gick åt. Mönstret är Ateljé Norrgårdens perfekta tröja. 

Jag gjorde modellen med lite vidd. I mönstret finns även beskrivning till en rak modell och en klockad. Eftersom tröjan är tunn och lätt så gjorde jag trekvartslånga ärmar och om det inte känns bra så gör jag dem långa i stället men jag tror att jag behåller dem som de är. 

Det enda jag borde gjort annorlunda var att jag ökade lite för många maskor på axlarna. Det har blivit små "puffar" som syns om jag böjer mig framåt. Jag tror garnet kommer forma sig bättre efter lite användning. 

Lätt och tydligt mönster, anpassningsbart för alla sorters garner. Tröjan stickas uppifrån och ner. Jag plockade upp resåren i halsen och stickade den efteråt.

Dagens ruta, den näst sista!, är läckert grön. Nu går vi ju mot ljusare och förhoppningsvis ljuvare tider. 

Fintfint tycker Morris. 

Vår busigaste kisse.

Vik gånger tre

Jag har inte rört mig många meter idag. Det är för kallt ute och jag har inte haft någon direkt anledning att bylsa på mig och gå ut. Jag hoppas på en skön promenad i morgon i stället. 

Eftersom jag stannat inne bjuder jag på tre bilder tagna från vårt vardagsrumsfönster, utspridda över dagen. 

Isen sträcker sig en bra bit ut nu. 

Dagens ruta är kylslaget vit. 

Jag har stickat mig varm och Ateljé Norrgårdens perfekta tröja är klar. Bara några trådar att fästa och en uppsköljning återstår. 

Jag hoppas den verkligen blir perfekt.

 Hej då hälsar jag och Minerva. 

Iskallt helt enkelt

I vår samling av katter så har vi fortfarande inte någon vit men

vi är väldigt nöjda med de här tre. Direkt efter att de åt frukost i morse gick Luna ut och fångade den största musen hittills. I vasskanten finns det både möss och sorkar, till Lunas stora glädje. Än så länge har vi bara sett henne komma med byten.

Det blir många vinterbilder nu, dels för att det är fint ute och dels för att jag är ledig när det är ljust. 

I viken är vattnet segt som sirap och eftersom det är många minusgrader ute finns chans på lite ordentlig is. 

Isblå blev dagens ruta, så klart. 

Nu tänkte jag sticka en ärm eller två.

Mönstret är Ateljé Norrgårdens perfekta tröja helt enkelt.

Vintrigt

Maken och jag gick en halvmil i de vintriga omgivningarna på eftermiddagen.

Vägen ut till oss är smal och för tillfället ganska hal.

Det finns många badplatser i närheten och de är vackert vita, tysta och övergivna. Lite magiskt hemlighetsfulla skulle jag säga.

 Det är så vackert nu. 

De vintriga restgarnsvantarna fick grå tummar. Jag gillar dem men de passar inte mina händer utan är till mindre händer än mina.

De är stickade i Peer Gynt och lite Onion nettles på stickor 3,25 mm. Rejäla muddar så det inte ska bli kallt mellan vante och jacka.

Varma och sköna.

Dagens ruta är ledighetsglad för idag är första dagen på länge utan några som helst måsten. Precis vad jag behövde!

Den här gången är det nyfikne Morris som fotobombar. Nyfikna katter!

Fest!

En av våra jultraditioner är kroppkaksfest en av de lediga dagarna och det har vi haft idag. Massor av supergoda kroppkakor gjorde jag och syrran.

 Mums tycker vi och ler i kapp med solen.

 Dagens ruta är nog kroppkaksfärgad. Och lite mild så där som man känner sig efter upprepade julfiranden.

 För övrigt har jag roat mig med att sticka upp restgarner.

 Nu är det de där tummarnas tur igen. Ständigt dessa tummar. 

Jul- och kuldag

Under natten har stora mängder vatten  pumpats in i viken. Bryggorna var så när under vatten och det händer inte ofta. Undrar hur långt ut vattenlinjen gick på Ölandssidan?

Det har varit en otroligt vacker dag och det lilla snötäcket ligger kvar. 

Jag ägnade förmiddagen åt att repa upp det jag stickade igår. Jag hade ju tänkt att rosorna skulle vara spegelvända på andra vanten men det glömde jag i julaftonsivern. 

Nu ser i alla fall vantarna ut som jag tänkt mig. De är improviserade men rosorna är från ett gotländskt mönster och jag tycker att röda rosor mot mörkgrå botten är så fint. 

Luna fotobombar som vanligt. Den kissen är överallt. 

Lilla dot fick halvvantar i julklapp. 

Precis vad hon önskat sig och de passade perfekt.

 Dagens ruta är julröd idag igen.

 Det tror jag inte den blir i morgon. 

Fem minusgrader visar termometern ikväll. Helt okej en juldag som denna.

 Finfint. 

Julefrid

Så är den nu snart över; den mest uppskruvade av årets alla dagar. 

Några som inte hetsar upp sig i onödan är husets tre små. 

Luna vände rumpan till Kalle Anka. 

Morris uppskattade stunden efter paketöppningen. 

Minerva tog allt med största ro. 

Framåt kvällen började det helt oväntat att snöa!

En vit jul betyder ändå något speciellt och

katterna fick för första gången bekanta sig med det blöta, kalla vita.

Jag har ägnat en stund åt julaftonsstickning. 

Bara en tumme kvar och så lite trådar att fästa. 

Julefrid när den är som bäst är en stilla stund med tända ljus.

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna.