Månadsbokslut juni

Då är det dax igen för ett månadsbokslut. Juni har gått ruskigt fort tycker jag men en hel del har ändå blivit uträttat.

En virkad sjal som numera hör hemma i Falun, en eldig tröja som ska överlämnas till sin ägare snart, ett par sockor till mig och en sommarkofta som blev klar så sent som idag! Fler bilder på den kommer när den är blockad.

Humörsfilten är dock inte klar men nu har jag en rejäl hög med niorutor.

Mina sysaker har fått byta rum i huset vid havet. Det har tyvärr inte lett till att jag sytt så mycket än men välstädat och sorterat är det.

Det enda jag sytt är ett burskynke med alla tillbehör till lilla Lily. 

Jag skulle vilja måla och rita mycket mer men det kommer tyvärr långt ner på listan just nu.

Drygt femtio kilometer har jag promenerat den här månaden.

Flera gånger i regn. 

Ofta har jag gått vid vattnet 

men lika ofta har jag gått utan att skymta havet. 

Många promenader har jag gått sen eftermiddag eller kväll. Det är sommar det! 

Färgerna i viken fortsätter att variera. Från ljusaste blått  

till dovt lila är bara ett par av alla uppsättningar.

Juni har varit en bra månad!

Ljuvlig.

Elementärt

Jag hade en förhoppning om att sticka klart min ljusblå kofta idag men det kommer jag inte hinna.

Jag valde att gå en långrunda i stället.

Vi har gott om vildkaprifol här omkring och de doftar underbart på kvällarna.

Vildrosorna blommar fortfarande och jag kan inte sluta njuta av dem. 

Jag hittade en liten ek-planta med löv i alla färger. 

När jag kom hem så hade vi lyxkvällsmat av bästa sort.

Då går det faktiskt inte att prioritera en koftstickning. 

Elementärt, min käre Watson!

Elementärt.

Kattbonanza

Fasligt vad fort den här helgen gått! Den gör ju det när man har roligt.

Igår var vi på kattutställning. Inte för att ställa ut våra kissar men för att titta på andra. Lilla Lily somk jag sytt två burskynken till vad med och henne var vi särskilt intresserade av.

Lily, eller Waterlily som hon egentligen heter, är en helig birma och tio månader gammal. Söt som socker är hon.

Det senaste burskynket jag sytt är rosa men när vi kom så såg hon lagom uttråkad ut men jag tror inte det berodde på det nya tyget utan snarare på mängden konkurrerande katter.

För mig, som aldrig varit på en kattutställning, var det kul att se hur domarna jobbade. 

Det var också roligt att se så många olika sorters katter. 

Domarna var från flera olika länder och en del var ganska svåra att förstå men de skrev flitigt på sina bedömningsblanketter. 

Den franske domaren var i alla fall roligast att följa. Han var så otroligt hängiven sin uppgift att det smittade av sig.

Här bedömer han lille Elvis, en riktigt fin liten kille. 

Elvis kanske blir pappa till Lilys framtida ungar.

Vår lilla prinsessa gjorde bra ifrån sig och kammade hem en ny rosett till samlingen. 

Sötnosen.

Dagen idag började med en fantastisk morgon. Det är verkligen sommar nu! 

En kopp te på bänken, en stickning och en riktigt slöstart på dagen gjorde att det kändes som semester men jag har inte semester än på länge. 

Det gäller att passa på att njuta!

Min svägerska bakar de allra finaste och godaste macarons jag vet och i fredags fick jag en hel burk av henne. Snacka om lyx! 

Just de här, i finaste färgen, är fyllda med lakrits. Mums!

När jag inte druckit te eller ätit godsaker så har jag lyssnat på en ljudbok. Den här gången blev det en bok av en fransk författare, Véronique Olmi. 

Jag hade aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren men jag slängde mig över den. Boken börjar med en kärlekshistoria där en kvinna är berättelsens jag men ju längre boken går, desto mer kommer boken handla om mannen, hans tankar, känslor och relationer. Det är en vemodig bok, en ganska lågmäld och sorgsen berättelse men vacker. I mannens förflutna gömmer sig en pianospelande mor och en tyrannisk far och det präglar hela hans liv, hans relation till sina egna barn och till pianokonserter. 

Det här är ingen bok man läser för att bli glad, det är heller ingen spänningsroman men det är bra bok med en oväntad utveckling. Klart läsvärd eller hörvärd om man som jag lyssnar.

Avslutningsvis en Morris-bild.

Den här säger allt om vad han tycker om att vi tillbringade hela gårdagen med katter men inte med honom! Bara så vi vet.

Titthål

En enda lucka. En enda glimt av det stora blå. Någon som kikar ner och speglar sig i havet. 

Ett litet underverk. 

Som doftar ljuvligt. Barndomens somrar blixtrar till i minnet. 

En magisk kväll. 

Du vackra människa

Jag funderar på vackra människor. Finns det människor som alltid är vackra? Lika vackra en festkväll som en tisdagmorgon på jobbet? Kan man vara vacker när tröttheten övermannar en, kläderna skaver och mascaran smetats ut? Kan man vara vacker oavsett ålder, kroppsform och fysik? Kan man vara vacker när man är snål, ogin och egoistisk? Jag tänker att skönhet kan vara en vacker yta men sådan skönhet vara inte länge. Det vackra, som när det strålar om en människa, utgörs av helt andra saker än smink, smycken och kläder. 

Jag tror inte att någon är vacker jämt. Jag tror däremot att alla har stunder när de är vackra! När ögonen glittrar, uppmärksamheten är total och energin räcker till att ta hela världen i famn. 

Skönhet väcker något inom oss, både ett slags välbehag och kanske också något annat, något med en djup botten och en lång efterklang. Vördnad? Respekt? Vemod? Vid tillfällen då jag sett min familj eller mina närmaste vänner vara vackrare än de vanligtvis är skapas något. Jag tror det är ödmjukhet och tacksamhet. 

Alla har sina vackra stunder. De är som pärlor att spara i minnets smyckeskrin.

Att lyckas se en människa gnistra till och visa sin vackraste sida för en stund är som en gåva. 

Min hjärna är lite trött, den larmar för varmgång. Det är tidiga larm och inget nu-är-det-nästan-panik-larm. Det är bra med förvarningslarm så man hinner pausa, ändra körsätt och göra en undanmanöver. 

När min hjärna är lite tröttare än vanligt börjar den fundera på allt möjligt som den inte funderar på till vardags då den är upptagen med att göra-listor, middagsplanering och arbetsuppgifter. 

Funderande och att virka ihop rutor fungerar bra tillsammans. Produktivt på två sätt och nu är nästan alla smårutor sammanfogade till niorutor. 

Jag försöker bestämma mig för vem som är den vackraste människa jag mött. Det går inte. Jag kan inte komma på en enda som är vacker så det överglänser alla andra. Däremot kan jag lätt räkna upp människor som jag tycker är vackra ibland, då och då eller helt appropå och de vackra människorna finns i min familj, bland mina vänner, på jobbet, bland sy- och stickvänner och, faktiskt, överallt!

Egenskaper

Hej Anna! Sockan Anna alltså.

Nöjesstickning från början till slut. 

Det rosa och det gröna garnet är från Moods of colors, det lila från Manduzana och det turkosa är Austermann Step classic. Stickor 2,25 mm och så Dödergöks fina mönster förstås. 

De är så sköna så jag tror jag behåller dem på hela kvällen. Inte så dumt med sockor på faktiskt, fastän det är sommar. 

Jag ska sticka ett par till och det ser jag fram emot. 

Jag fick en uppmaning idag att nämna tre egenskaper jag har. Sådana uppmaningar kan man ju få då och då, ofta när man träffar nya människor i grupp. Vad har vi människor för egenskaper tänker jag. Vad är en egenskap egentligen? Hur man är beror på omgivningen, situationen och hur man mår och alltså är egenskaperna olika vid olika tillfällen. Eller? Är det en egenskap att vara glad? Jag är ofta glad men inte alltid, jag kan vara både deppig, sur och helt neutral. Är det en egenskap att vara neutral? Nja det känns inte så men varför inte? Att ha tålamod, är det en egenskap? Om man har mycket tålamod eller bara pyttelite, är det en egenskap i alla fall? Tja, inte vet jag. Men att vara snäll, det är väl ändå en egenskap? Men snällhet beror ju återigen på hur man blir bemött av omgivningen. Blir man bemött med nonchalans eller elakhet då är det inte lätt att vara snäll även om man försöker. Är det en egenskap att vrida och vända på saker, att ställa tjugo frågor tillbaka så fort man får en? I så fall har jag kanske den egenskapen. En omständlig egenskap kanske. Föresten är jag nyfiken, alltid nyfiken. Det måste vara en egenskap!

Mysteriet med den osynliga fotpallen

Jag har en fotpall framför min plats i soffan. 

Den är där, under alla grejer. Ibland skulle jag behöva vila fötterna högt men då måste jag flytta på e-spinnern, högen med virkade rutor och den pågående sockstickning och det är ju jobbigt så fötterna får stanna på golvet en stund till. Hemma hos mig går skapandet först. I alla fall ibland. 

Efter nästan ett dygns mycket ihärdigt regnande så var det plötsligt bara lite duggregn i luften ikväll. Det kändes som en positiv överraskning och jag passade på att gå ut och tanka lite energi. Blåelden blommar så vackert nu. 

Gräset i vägrenen är långt och nedtyngt av regnet men vem blir inte nedtyngd av mycket regn? Jo det skulle väl vara mina små vänner då. 

De kan sova bort hur många regniga dagar som helst och det lär kanske behövas om sommaren blir blöt och kall men jag har i alla fall min fotpall och roliga saker att göra. 

Den röda tråden i mitt liv

Mycket i mitt liv är blågrönt. Eller turkost. Eller havsgrönt. Eller jadefärgat. Eller petrol.

På altanbordet ligger en duk som varit svärmors och på den står en alldeles ny kanna. 

På benen har jag sköna leggings under min fina blommiga klänning. 

Det här är det första och sista jag ser varje dag, och flera gånger däremellan. 

Och visst smyger det in både blått och grönt i mycket av det jag gör. Den röda tråden i mitt liv är just nu blågrön. Eller grönblå. Eller något däremellan. Som himmel och hav, ögons djup och hjärtans längtan. Som lugn och ro, grönska och lycka, som mjuka viskningar och livet själv. 

(Mer om sockan Anna kommer en annan dag.)