Grellow på något sätt

Grått och gult, ibland kallat grellow (grey + yellow), är precis vad det är just nu.

Grått och gult var man än tittar.

Jag har aldrig varit särskilt förtjust i gult, förmodligen för att jag ser sjuk ut om jag har gult på mig, men jag börjar ändra mig. Gult är vackert, särskilt en gråmulen höstdag.

Mandelträdet i gul kostym är verkligen magnifikt.

Min mjuka Pure Fuzz-tröja växer långsamt. Det är tungt för händerna att sticka med tjocka stickor men jag vill så gärna ha den här mjuka mysiga tröjan så jag fortsätter.

Så fort ärmarna är färdiga är det bara raksträcka kvar. 

Jag kanske skulle sy mig en gul kjol att ha till?

Nej det ska jag inte, men kanske en turkos.

Vackert i duggregn

Det är så sagolikt vackert vissa höstdagar. Idag duggregnade det tidvis men det gör bara att löven som fortfarande är röda och gula syns bättre.

Det finns till och med några enstaka blommor kvar på sommarens svartöga. Nästa år sätter vi en ny igen, på samma plats.

Idag har jag stickat några varv på mina nya Gardengatekofta.

Jag har gjort en tidigare, i nästan samma färg, men först var den för stor och nu är den på tok för liten. Garnet, som jag bara skulle filta lite grann, var väldigt lättfiltat och koftan blev mindre än jag hade tänkt. Det var väldigt dumt att tänka "den är så stor så jag kan filta lite till utan att kolla". 

Fast jag får nöjet att sticka en till, i det underbara Hillesvåggarnet jag köpte i Oslo sommaren 2018.

Sa jag att jag tycker det är vackert nu?

Kalasform

Att det är en extra timme just den här helgen är jag mer än tacksam för, för oj vilken intensiv vecka det varit. Egentligen skulle jag nog behövt en extra helg direkt efter den som snart är slut, men en timme är bättre än inget.

 

Vintertid alltså, det betyder väl att vi går in i lågtempo under några månader, tänder brasor och ljus och sover mer per dygn än resten av året? Mitt sömnbehov ökar i alla fall med mängden mörker och jag är nog inte ensam om att känna så.

Alla utemöbler är undanställda för de kommande höst- och vinterstormarna utom gruppen som står ner mot bryggam. Katterna tycker om att sitta där och spana och speja så den får nog stå framme, precis som förra vintern.

Dagens färgklick i trädgården är mandelträdet som nu är limegrönt och gult.

Min Pure Fuzz-tröja, som inte är någon färgklick över huvud taget, har fått lite uppmärksamhet. Det känns ovanligt att sticka i mörkgrått men jag tror att det kommer bli en väldigt användbar tröja och 

passformen är fantastisk än så länge med en sadelformad axel

och på tal om axel så har vi firat Axel i dagarna två. Hurra!

Intressant

Det är otroligt intressant hur ont i kroppen man kan få av att anstränga hjärnan. Alla har inte upplevt det, många förstår nog inte alls hur det är möjligt, men för en del märks sambandet mellan hjärnansträngning och värk i övriga kroppen väldigt tydligt.

 

Det är ingen tvekan om att allt i kroppen hänger ihop på mer än ett sätt. Den lilla växeltelefonisten i mitt huvud har blivit helt förvirrad och kopplar sladdar och kontakter lite hur som helst. Stackarn, inte undra på att det känns.

Hur som helst, min senaste stickning får vänta till en dag med mindre värk. Det är en Pure Fuzz i design av Eli/Skeindeer knits och garnet är underbart mjukt Cielo från danska Holst Garn. 

Mönstret är enkelt och genialt, precis sånt som jag gillar.

Stilstudie i rött

 Så här års, i gråvädrens tid, är det bra att samla på färgklickar. Färger som syns bra mot grått, som lyfter upp även den gråaste, dimmigaste, fuktigaste av dagar.

Det finns fortfarande en och annan färgstark växt i trädgården och 

soluppgångarna är allt annat än grå just nu. Flera dagar i sträck har vi haft magiskt färgrika och fina soluppgångar.

Jag hittade en gammal bild på mig när jag letade efter något annat. En färgglad unge som blev en färgälskande vuxen.

Och en annan unge kommer få en rödfärgad mössa

som jag stickat efter Katarina Linnhagens mönster Sunshine Bonnet, att använda grå dagar eller vilka dagar som helst faktiskt. (Ett fiffigt och fint mönster!)

Rött är rätt helt enkelt, särskilt grå höstdagar.

Hjulen snurrar

 Jag hade planer för den här söndagen men planerna innehöll inte en värkig och motsträvig kropp som knappt har velat röra sig alls. Kroppen vann och planerna får jag spara till en annan dag. Hur många gånger som helst har kroppen fått stå tillbaka för planerna men numera låter jag kroppen vinna, eftersom alternativet är att kroppen ger igen med besked.

Det blev alltså en vilsam dag i soffhörnet, tillsammans med stickning och

cykeltävlingar på tv. Både Flandern runt och 15:e etappen på Giro d´Italia har jag avverkat, inte illa för en sån här dag. 😀

Ingen frost eller minusgrader här vid havet ännu men det närmar sig med stormsteg. Kanske blir det kallt i natt?

Lördagsfin

 Denna fina men kyliga oktoberlördag har jag använt till att quilta och kanta ett litet lapptäcke åt en vän i härliga kraftfulla färger, rött, grönt och orange. Hon har sytt lapptäckstoppen och jag hjälpte till med quiltning och kantning.

Det blev några varv på pumpasockorna också, samtidigt som jag lyssnade ikapp ett par avsnitt av Vetenskapsradion Historia, ett av mina favoritradioprogram.

Luften har varit hög och klar, precis som den ska vara så här års.

Hoppas din lördag också varit fin!

Sommarminnen

De senaste dagarna har hösten verkligen visat att den är här. Blåsigt, kyligt och mestadels grått ute.

Vi har inte så många lövträd där vi bor, mest är det tallar och de blir inte vackert färgsprakade precis, men berberisbären är härligt röda nu.

Jag samlar ihop några sista sommarminnen,

som bilder på tre av alla pelargonblommor jag njutit av den här sommaren.

Den här ljusrosa är en Zonartic Lara Mandarin, den blommade med endast en blomma men vilken blomma sen. Majestätisk.

I somras målade jag ett kort till en lite nyfödd Selma och jag fastnade för en cirkelbakgrund till en blomsterkrans.

Jag gjorde ett par lite större också, i andra färger och 

med andra blommor.

Nu är sommaren 2020 ett minne, corona-sommaren, att läggas till andra somrar i minnesbanken, som den ganska vanliga sommaren 2019 och den heta och torra skogsbrandssommaren 2018.

Pastellkväll och småfix

Efter en väldigt intensiv arbetsdag är det en lisa för själen när solen målar kvällshimlen och havet i pastelltoner.

I samma färger som småkläderna jag stickat. 

En Rhombecardigan, stickad i Novitas Nalle, 

ett jättesött mönster från Mette Hvitved,

och ett par söta ullbyxor enligt mönster i häftet Babystrik på pinde 3 1/2 -4 av Lene Holme Samsöe, stickade i Austermann Step 6.

Av resterna blev det en liten improviserad sotarmössa.

På pastelltemat är också de sista blommorna i rabatten, dahlior som övervintrat eftersom jag inte grävde upp dem förra hösten. Det är nog dax att jag gör det nu men det är ju så synd när de blommar.

 

Yewbarrow och Blå Jungfrun

Yewbarrow är en bergstopp i vackra Lake District i England. 

Vi har inga höga berg i närheten men vi har klippor, och högst av dem är Blå Jungfrun där ute i Kalmar sund, ön som jag tittar på varje dag. I eftermiddags var hon blågrå och gjorde skäl för sitt namn.

Yewbarrow är förmodligen inspirationen till Louise Tilbrooks sockmönster med samma namn. Jag borde kanske stickat dem i en blågrå berglik färg men det gjorde jag inte.

Jag använde en härva sockgarn från Manduzana, i en färg som hon gjorde speciellt för en insamling till ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

Nog kan man ana en bergskam där i mönstret.

Mönstret stickas från tån och uppåt med hällapp. Ett riktigt bra mönster med fin passform.

Just nu känns resor till Lake District väldigt avlägsna. Tur att jag har min egen lilla topp där i fjärran.

Där ute i det vackra blå.

Oktoberhelg

Det är något med oktoberhelger som gör att man vill äta äppelkaka, eller hur?

Jag bakade en med smak av både kanel och kardemumma och det var riktigt gott.

Vi har haft ett par fina dagar, långt ifrån höststormar men med några regnstänk som ledde till att en svag men fin regnbåge visade sig över viken.

Oktoberstickningen blir ett par pumpasockor. I mönstret är beskrivningen från mudden och neråt men jag stickar från tårna och uppåt och gör båda sockorna samtidigt eftersom jag vill göra sockorna så långa som garnet räcker till. Det är inte en full härva, kanske 80 gram kvar, så det borde räcka till ganska långa sockskaft.

En härlig orange härva Trekking från Garnbolaget.

Både jag och naturen gör sitt för att höstkänslan ska bli så bra som möjligt, på trappan har vi både ljung och spindelväv. Perfekt!