Pumpatider

Halloween har ingen betydelse men pumpor är fina. Både stora och små, riktiga och stickade. Nu tänder vi ljus i den pumpa som stora A gröpt ur.

Djupsinnigt sa Bill, sinnligt djupt sa Bull

Var kommer all sorg ifrån?

Om man egentligen inte har något att vara sorgsen för så kan man ändå vara det för nästan allt.

Om man, som jag, levt sig till utbrändhet så får man liksom sorgen på köpet. Allt som man sprungit ifrån kommer ikapp. Sorgsamt eller inte.

En sån här dag blir poesi ett sätt att sätta ord på känslor, och jag har inte förlorat min kärlek men tycker ändå att WH Audens rader är fantastiskt innehållsrika och tänkvärda - de kan ju handla om så mycket.

He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever, I was wrong.

Att vara där, i sorgen, är också tröstande på något sätt. 

Att vara i känslan, att titta på den, vrida och vända, klämma och klappa på den ger grund för andra dagar, andra steg.

Denna dagen ett liv.

Morgondagen har vi inte sett. Än. Men visst ska det bli spännande?!

Snabbstickad och enkel halskrage

Plötsligt blev det både mörkt och kallt. Burr.

200 gram Tundra från Svarta fåret och en rundsticka nr 6,5 mm gör livet lite varmare och mysigare, vilket känns nödvändigt just nu.

Lägg upp 200 maskor, sticka 4 räta, 4 aviga runt runt tills garnet nästan är slut. Maska av och fäst trådarna. Klart! Världens enklaste.

Två varv runt halsen och genast blir det varmt och skönt. 

Medan man stickar kan man ta en bit eller två av choklad med smak av ingefära. Ingefära som har "healing power" behövs en sån här dag. 

Jag köpte chokladen på Sköna Gertruds te och kaffehandel i Katrineholm. De har en webshop, och även om ingefärachokladen inte finns där just nu så är jag säker på att de kan skicka om man mailar dem. Det är supertrevlig personal i den butiken! 

Vilken tur att jag köpte två nystan till av Tundra på Tygshopen i Katrineholm, för nu kan jag sätta igång med en halskrage till. En turkos. :o)

Frostnupen

Hemma igen efter några dagars syträff. Tidernas dyraste syträff förmodligen - inte med tanke på tyginköp utan med tanke på att min bil står på verkstad i Katrineholm och jag vet inte när den är fixad eller hur jag ska få hem den. Suck... kunde förmodligen köpt en massa tyg och garn och annat kul för de pengarna... men jag är ändå glad att bilen inte la av mitt ute på motorvägen utan snällt väntade tills jag kom fram och hade packat ur alla sysaker och bara skulle flytta den 20 meter. Nåja, det var en riktigt trevlig och mysig syträff i alla fall, och det är så roligt att träffa brudarna. :o)

När jag hade sytt den indigofärgade toppen gick luften ur mig lite grann, men några isblå block blev det.

På tal om is - det var kallt och frosten gjorde världen lite extra vacker på förmiddagen. 

Ser ni den lille figuren som kollade in vad jag gjorde? 

Den stora eken släppte sin frostnupna löv. Jag hade gärna fångat alla dalande löv och de små knäppande ljud som uppstod när trädet släppte taget om varje blad men fick nöja mig med några tysta och stilla foton. 

Beautiful beautiful world.

Två indigofärgade dagar

Två dygn tog det, från första sömmen till färdig topp. Mycket återstår på min första indigoquilt men nu ska jag vila ifrån den ett tag. En färdig topp är ett bra pausläge.

Dragkroksskydd och jag

Min bil är trasig. Den har fått åka med bärgarn i tre mil. Stackarn, behöva åka baklänges så långt! Och ingen som tittar till den på verkstaden över helgen och kanske inte ens nästa vecka. Jag saknar den fast jag fick behålla dragkroksskyddet som minne så länge...

Det jag inte saknar just nu är mitt pågående lapptäcke. Ärligt talat är jag lite trött på det för jag måste sprätta en två meter lång söm. Suck; men snart är det gjort!

Plan planering planlagt

Jag har en plan. En plan där resultatet är en indigoquilt. Just nu är den mer ljusblå och grön, men sen kommer den bli vackert indigo med ljusa inslag. Planering är kul och kanske blir det som jag tänkt. Förhoppningsvis.

Nyfikenheten i mig

Vissa saker är svårare än andra att förstå.

En sak som jag skulle vilja förstå, men ännu inte har lyckats med, är hur människor som alltid måste ha rätt tänker. Varför är det så viktigt för en del personer att alltid ha rätt, att alltid komma med sista ordet, att alltid anse sig ha det bästa, ha provat det bästa, att ha förmågan att helt enkelt alltid veta bäst? Visst har vi mycket att lära om vi säger "Jaha, du tänker så? -Så spännande! Så har jag aldrig tänkt. Berätta mer!"

Att alltid påstå sig veta bäst är samtidigt ett sätt att förringa andra och deras uppfattning. Det är ett sätt att stänga ute andra, och stänga ute det som kan vara spännande, bättre och kanske roligare.

Om du som läser det här är en av dem som alltid måste ha rätt så kommer du förmodligen inte alls känna dig träffad, för varför skulle det ligga något i det jag säger?

Ödmjukhet, lyhördhet och nyfikenhet tycker jag är underbara ord. Vackra och hoppingivande. Ord som leder till respekt och utveckling. 

Vad tycker du?

Ett stort trassligt nystan

Vet du vem Manuel Knight är?

Igår hade jag, tillsammans med mina kollegor, det stora nöjet att lyssna till honom.

Jag förstår att han vunnit Stora Talarpriset 2011 och får du någon gång chansen att lyssna på vad han har att berätta så gör det!

Han fick hela auditoriet att dansa hiphop - bara det! och han klargjorde en sak jag länge funderat över. Han berättade nämligen att en manlig hjärna innehåller boxar, och varje box innehåller ett ämne. Den manliga hjärnan dyker bara ner i en box i taget och ämnen blandas inte med varandra. De har också en box som är större än alla andra boxar och ämnet för den är INGENTING och där tycker de om att vara. En kvinnlig hjärna innehåller inga boxar, utan i den finns ett stort trassligt garnnystan där alla ämnen kommer i kontakt med varandra hela tiden. - Jag visste det - att jag har hela huvudet fullt av garn!

Just nu är det rött garn :o)

På tal om rött - Visst är det här en underbar färgkombination?

Rött och ljusgrått. Passar finfint som garn. Också.

Årstidsdjur?

Visst känns älgar lite höstiga på något sätt?

Det är ju inte alls logiskt för älgar finns året runt, men för mig är de ändå "mer älg" på hösten. Jag tror inte jag skulle ge mig på att sticka älgar mitt i sommaren till exempel.

Nåja, den första älgvanten, tvåändsstickad, är klar och mottagaren har provat och den passar perfekt. 

Bara att sätta igång med vanten nummer två då. Mönster till älgvantar finns HÄR - inte precis som mina, men  de här har jag utgått ifrån och gjort om lite efter eget tycke och smak.

Maken och jag tog en promenad i höstmörkret ikväll. 

Suddigt, men det var så det kändes.

Dock mötte vi inte några älgar.

Kuddvar i par

I morgon fyller systerdotter L 14 år, men eftersom moster inte kan uppvakta då så gjorde vi det idag. Jag tror bästa presenten blev den mjuka...

L är väldigt förtjust i London och England och det här perfekta tyget med Mini coopers och Union Jack-flaggor köpte jag hos Ingrid i V-by. 

Röda blixtlås, vit tråd och blå kläppar. Ska det vara så ska det. :o)

För övrigt så såg vi inte ett smack av det utlovade vackra och varma vädret. Dimma var vad vi fick idag, massor av dimma och med det väldigt hög luftfuktighet. 

Jag skulle ju inte börja på min nya kofta än för jag har så mycket annat på gång, men det gick inte att vänta längre... 

Så annorlunda att börja med midjan!

Fredagstagg

Man e allt lite leabröten så här på fredan... men jag sjunger med i Doobidoo och har det ganska trivsamt.

Ännu ett projekt är tillskuret

och den första älgen har sett dagens ljus.

Jag tror det är en fjortontaggare.

Danska ränder

Åh vad jag vill börja på nästa projekt!

Jag håller mig på halster ett tag till för jag har lite annat som behöver tas om hand först

men jag längtar! Tänk - eget bredband!

Tusentals små bebisträd och ett skägg

Naturen ger verkligen allt när det gäller reproduktion!

Jag tycker om kastanjer - från det blanka fina fröet till det stora ståtliga trädet. 

Idag passade jag på att stoppa ett par nya kastanjer i jackfickorna. Jag har kastanjer i nästan alla jackfickor - tycker om att hålla dem i handen och gno lite med tummen på dem. Bättre än stressägg. 

Lite prickig glädje stod parkerad längs min promenadrutt :o) 

Mäktigt! 

För övrigt så älgar jag på. 

Ser ni skägget? Det är så långt jag kommit i alla fall. Skäggläge.

Att vända en dag

I dag har jag försökt göra det bästa av en jobbig dag genom en promenad. 

Att gå långsamt med kameran i handen funkar oftast bra för att få mig på lite bättre humör. Har jag kameran med så tar jag in mer av naturen. Jag letar efter det fina, roliga, märkliga på att annat sätt än om jag bara går. 

Nyklippta får glodde stint på mig. 

Vilket pussel! Och inte en enda bit är av samma storlek. 

Lönnlöv är så vackra, både på träd och på mark. 

Den här stenen är helt otrolig! Undrar vad den varit med om? 

Konstverk! 

En stig till en ljus framtid tror jag. 

Efter den här promenaden känns både kropp och knopp lite lättare och jag tror jag tar ett par varv på vantarna. Nu kan man ana älgben på utsidan...

..och en tumme på insidan.