Månadsbokslut september

Det är svårt att förstå att det redan är dax för ett månadsbokslut igen! Ju mer man försöker sakta ner farten, desto fortare går den. Ja, så känns det.

September har inte varit någon bra månad. Jag har varit sjuk flera gånger, och varit orolig och trött mest hela tiden. Många långa mil har jag suttit i bil och även där har både oron och tröttheten flåsat mig i nacken men det allra mesta har ordnat upp sig jättebra, nu är det bara jag som ska hitta balansen igen. Att det varit en riktig skruttmånad kan vara svårt för en del att förstå när de ser hur mycket jag hantverkat men de som förstår förstår också att hantverket är ett sätt att hantera vardagen när det stormar. Några promenader har det tyvärr inte blivit, bara knappt 20 km. Trist men jag kommer igen med fler kilometer en annan månad. 

Så vad består bokslutet av?

Jo... 

Tre trikåklänningar till mig och en liten i ljusrosa plysch till sötaste brorsdottern, fyra par trosor och en färdig quilt.

Jag har också

stickat fyra par sockor, en mössa, ett par vantar, virkat fyra sittdynor och spunnit 100 gram lila och 100 gram turkost garn men framförallt så har jag, äntligen, gjort klart den stora humörfilten! 

Vilken hantverksmånad! September känns genast mycket roligare!

Nu lägger vi september bakom oss och säger Hej oktober! Vad bjuder du på?

Flax

Ibland stickar jag lite också... Ja det är ju skönt att ha något att vila händerna och tankarna på. 

Ett nystan Gradient från Schoppel nystades upp i färgsorterade nystan. 

Enkla tumvantar med några broderade blommor. 

Minerva godkände såklart. 

Det var bara tre grader ute i morse så snart är det vantväder. 

Jag undrar om vår trädgård någonsin blir en trädgård igen. 

Sakta går utbygget framåt. 

Himlen skickade mig en fjäril idag. Så fint. Flax liksom.  

Ingen måne

Nej, jag var inte uppe och tittade på månen i natt så några månbilder blir det inte här. 

Däremot är jag lite tjatig och visar fjärde sittdynan som nu är tovad och klar. 

Fyra är ett bra antal så jag kanske kan stanna där. 

Jag funderar på att sticka en kofta. En kofta där man gör varje del för sig och syr ihop. 

Det var så länge sedan jag gjorde en kofta som behöver monteras att jag tvekar lite. Det är ju så smidigt att sticka uppifrån och ned och mycket lättare att prova under tiden men jag stickar en bit så får vi se.  Garnet är Gepard cotton wool och det är så vacker lyster i det och så är det havsgrönt. Finaste färgen. 

En hel flock

Ugglorna har äntligen landat!

Mönstret heter Ugler och är gjort av AnnaKa, det är egentligen tänkt som kuddar eller en löpare men jag ville göra ett täcke så då gjorde jag det. Mönstret, tillsammans med linjalen som behövs för att göra ugglekroppen, kan man t ex köpa hos Lapp-elisa.

Ugglorna sydde jag i somras och jag quiltade dem hos Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby för några veckor sedan när jag testade en av hennes quiltmaskiner.

Baksidan är full av äpplen! 

Luna tog jobbet som dagens kontrollant och till lika fotobombare. 

Det var roligt att sy det här täcket, från början till slut. 

Hoo hooo!

Triss i dynor

September det här året går inte till historien som en toppenmånad men den går till historien som månaden när jag virkade sittdynor.  

Nu är de tre. Eftersom garnet är självrandande så ser rutorna ganska skeva ut och ingen blir den andra lik men det är en del av charmen. De är virkade av ullgarn från Netto. 

Förkylningen håller mig i ett järngrepp men inte hårdare än att jag stickat en mössa. Mönstret och garnet är från Fjällbo shop. 

Mönstret heter Mössa med vridna flätor och garnet är Peruvian quick från Berroco. Lätt, rolig och snabb stickning, även för en tröttis.

Fin kväll förresten. 

Vanebildande

Jag virkar vidare. 

Misstänker att några ovälkomna baciller försöker invadera mig igen för jag fryser och svettas om vart annat. Väldigt obra men snällaste Minerva gör allt för att hjälpa mig mota bort de objudna odjuren. 

Jag tvättar sittdynorna i 40 grader på det vanliga tvättprogrammet. Det blir perfekt. 

Ska du göra egna så använd ullgarn som inte är superwashbehandlat. En varning bara, det är vanebildande och man vill bara göra fler och fler. 

Sitt fint

Jag behöver enkla projekt just nu och inspirerad av bland annat Tant Thea så satte jag igång med att göra sittunderlägg av ullgarn.

Enklaste modellen, bara en stor mormorsruta. 

Lite wonky var den när den var färdigvirkad men sittunderlaget skulle tovas också så, skjuts in i tvättmaskinen! 

Ut kom en underbart tät och färgglad ruta. 

Fortfarande ganska wonky men vad gör det när man bara ska sitta på den! 

Sittunderlägg nummer två är redan på gång för det är ju höstdagjämning idag och tänk så många mysiga fikastunder det kan bli utomhus i höst och inte vill vi vara kalla om rumpan då. Fler sittunderlag behövs! 

Så nu gör vi det allra bästa vi kan av hösten. Bring it on! 

Fast jag undrar vart Blå jungfrun tagit vägen. Gillar hon inte hösten?

Allt jag inte minns

Allt jag inte minns. Jonas Hassen Khemiris senaste bok. Den är så tät. Den kryper in under skinnet. Den gör ont. Den är påtaglig, går inte att värja sig mot. 

Det händer så mycket och är så många att följa, så många dialoger, så många tankar. Nu när boken är slut drar jag efter andan och kan äntligen släppa ner axlarna igen. Språket är fantastisk, som en strömmande flod bara forsar det fram. Om jag tycker om boken? Jag vet inte, den har fått mig att bli vimmelkantig, att må illa och känna att jag har svårt att hänga med. Det kanske var dålig tajming att ge mig på den när jag själv är lite ut balans, eller så var det precis rätt för att känna hur rörigt, rörligt, flyktigt ett liv är. Den är bra, verkligen bra, men jag vet inte om jag tycker om den. Så får det vara. 

Ullen jag spann igår är nu tvåtrådigt garn. Mitt absolut bästa hittills. Det går bättre och bättre och det i sig inspirerar till nya spinnstunder. 

Morgonen idag var helt magisk. Vilken färgexplosion!

Jag stoppar in dessa vackra morgonvyer i minnet, att tänka på de dagar när allt är kolsvart och regnet piskar horisontellt. Det är de här morgnarna som väger upp mörkret. 

Nästan stillsamt

Det är en speciell tid nu. Det är tid för liljekonvaljernas bär. Stora och röda lyser de upp liljekonvaljemarkerna och kompenserar för de allt mer nedvissnade bladen. 

Nu blommar också parkslidebuskarna. De som är vackra men som breder ut sig så intensivt att allt annat dör. 

För egen del försöker jag leva långsamt, komma ikapp mig själv. Det är svårt när mycket borde göras och kraven hopar sig. 

Jag har upptäckt att spinna garn hjälper mig att sänka farten. När man spinner så spinner man, man kan inte göra mer än att mata fram en tunn ullsträng och låta den spinna. Utan att jag nästan märkt det så har två timmar passerat. Trots att tiden gått fort så känns det långsamt, nästan stillsamt. 

Femtio gram havsgrön ull har omvandlats till tråd för att så småningom bli tvåtrådigt garn. Det får ta sin tid. 

Det är en speciell tid nu. Allt går långsammare i naturen. Det borde vi också  göra. 

Två par med samma ursprung

Tack för alla snälla kommentarer om min humörfilt! Det är jättekul att läsa att den inspirerar andra. Inspiration är bra grejer tycker jag.

Idag kommer det en sockstory.

Minns ni att jag färgade en sockblank i Fattigskogen som var lite regnbågsaktig med fläcktyfus?

Två par sockor har det blivit av den, ja med lite hjälp från några grå rester från andra sockor förstås. 

Det första paret blev helt och hållet sockblanks-garn. De lila fläckarna fick en ny form när de blev sockor. 

Det andra paret blev i en annan färgskala. 

Lika men ändå inte. 

Jag gillar båda paren.

I huset vid havet känns hösten påtaglig men om man bara tittar ut genom fönstret på kvällen hänger sommarkänslorna kvar. 

En fin färgpalett.