Ensamhet och tystnad är ibland betungande men när tiden bara rinner iväg utan att man märker hur det går till då har ensamheten och tystnaden varit bra. Att helt och hållet uppslukas av det man gör så man inte tänker på att det är alldeles tyst omkring en, ja det är häftigt. Att vara inne i skapandet gör så där med mig ibland, rycker med mig, slukar mig, omsluter mig och får mig att känna mig så levande.
Nu har jag lämnat den där bubblan och småpratar lite med maken och katterna och virkar en maska då och då.
Kvällssolens strålar träffade guldkulorna på mina söta små kronor och det var så vackert.
Tänk att bli glad av det, det lilla, subtila!
Keramikkronorna är från Lotta & Mary i Färjestaden på Öland. Jag gillar dem! Särskilt med sol på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar