Anette funderar

Det finns något litet, en kärna, ett frö, långt där inne i den mjuka kroppen. Det vill så mycket, det fröet. Det hoppas och önskar, det ger inte upp. Det är beslutsamt och enträget om än lågmält ibland. Det finns där, att återvända till, att tro på, att förlita sig till. 

Det finns något stort där inne, stort och känsligt, med ömtålig yta och skört innehåll. Det sköra ger sig så lätt, kryper ihop och hukar, ser storögt och sorgset på medan tårarna rinner. Det stora där inne är kanske störst men påverkas, trycks undan och paketeras så gott det går men det kan inte glömmas eller gömmas. 

Det finns något litet. Det finns något stort. Båda behövs i en levande kropp. De passar tillsammans som en kopp på ett fat, ett slott med en bal, en topp och en dal. 

Det finns något litet, det finns något stort. Båda behövs för att få något gjort.