Skog kan verkligen locka fram helt olika känslor. En del skog känns mörk, hotfull och det ser ut som om det lurar hemska saker bakom varje stubbe och sten. Kroppen blir spänd som en fiolsträng och minsta knak får hjärtat att rusa. Annan skog är ljuvligt välkomnande och lugnande. När man fyller lungorna i sådan skog så kan man nästan känna hur energin sugs in i varje cell i kroppen och man blir ett med hela naturen och bara vill le. En sådan skog var jag inne i idag.
Så luftigt, lätt och fantastiskt välkomnande.
Mossan var mjuk som den skönaste matta och jag ville lägga mig på rygg och bara njuta av att se himlen skymta fram mellan trädtopparna men jag var en ordentlig vuxen och lät bli. Dumt.
Till och med de oätliga svamparna var vackra och som tagna ur Willy Wonkas godisskog.
En stunds paus i en sådan vacker skog var precis vad jag behövde idag för jag vaknade med migrän och hela dagen har jag kämpat med att hålla den värsta värken i schack med värktabletter.
Dages ruta är både migrän- och hotelltråkigt beigegrå.
Jag hoppas på en bättre dag i morgon, med gladare och roligare färg.
Min pågående koftstickning fick följa med på resan. Den har legat en vecka i väntan på beslut om fortsättningen.
Det verkar vara min grej att nästan sticka klart och sedan repa upp för att det är något jag inte riktigt gillar och den här gången tycker jag ärmhålen blev alldeles för djupa. Tänk att jag inte kan sluta sticka så fort jag känner att det inte blir bra utan fortsätter i någon slags tro om att jag ska gilla det efter ett tag.
Från en kofta med kropp och bara någon centimeter kvar på en ärm så ligger det nu ett ok och några nystan på hotellsängen.
Den här gången kommer det bli mycket bättre och jag har något att sysselsätta en hotelkväll med. Vilken tur att jag gillar att sticka!
En sån tur att du är så snabb på att sticka :)
SvaraRadera