Visby, vackra Visby

I morse när jag körde till jobbet fick jag förmånen att stanna upp. En skön böna promenerade i maklig takt mitt i vägbanan och så länge jag körde efter henne tog hon livet med ro, tuggade lite på sitt gräs och glodde förstrött på mig ibland men för hennes skull, och andra trafikanters, så lyckades jag och två andra trafikanter mota ner henne från vägen och in bakom lås och bom igen och det var säkert en tacksam ägare som en stund senare kunde hämta hem sin lilla dam.

En skönhet. Jag är så glad att jag fick träffa henne en stund en måndagsmorgon som denna.

Det var en fin start på veckan efter en fin, nej alldeles underbar, helg!

Jag har nämligen varit i Visby.

Turen dit var lugn med bara lite gung, helt okej för en som lätt blir sjösjuk, och med 354 passagerare  ombord fanns det gott om plats. De tre timmarna på båten hann jag en bra bit på en randig socka. 

Nästa dag visade fina Sofia mig runt, det var så länge sedan jag var i Visby att nästan allt kändes nytt. 

Almedalen,  

kärleksporten,  

botaniska. Allt är fint! 

Jag blickade upp i Tjernobyleken som står i Almedalen och 

beundrade tulpanträdets vackra löv i Botaniska. 

Jag handlade ullgarn på Yllet och 

gick bananas på te på Kränku. 

Om vi säger så här, jag behövde en stor korg, inte en liten. 

Vi gick runt stora torget där Sankta Katarina kyrkoruin ligger och alldeles intill 

ligger Sankta Maria domkyrka. 

Solen som sken in genom de vackra fönstren gjorde ljusspel på väggar och pelare och någonstans porlade en vattenfontän. 

Allra mest förtjust blev jag i en liten ängel som stod högt uppe på en hylla och 

en liten filur som gömde sig mitt i en ljuskrona fick mig att le.

Visby visade sig vara Rosornas stad även i mitten av oktober. Helt fantastiskt! 

I morgon ska jag berätta vad jag gjorde resten av helgen.