Vacker och farlig

Jag funderar på varför det är så svårt att vara snäll och om inte alla, innerst inne, vill vara snälla. Jag vill vara snäll och jag utgår från det som min referenspunkt men det är inte representativt för alla som går omkring i ett par skor. Kan det på allvar vara så att alla inte vill vara snälla? Det märks till exempel i hur vi hanterar sanning; en del tycker att det är viktigt att säga precis det som faller dem in "som sanningens budbärare", oavsett om det sårar andra eller inte. Sanning kan vara en farlig sak, det är ett vapen som måste hanteras med omsorg, precis som JK Rowling skriver i Harry Potter och de vises sten:

“The truth." Dumbledore sighed. "It is a beautiful and terrible thing, and should therefore be treated with great caution.”

Nu funderar du kanske på vad jag råkat ut för som skriver om snällhet och sanning just idag. Ingenting faktiskt, de här tankarna susar runt i mitt huvud ibland ändå, alldeles utan tydlig anledning. Det är något i samhällsklimatet, i sociala medier och det där att vi ska vara stentuffa och lättkränkta på en och samma gång. Det skaver.

Idag har jag tillbringat några timmar med sonen. Vi åt en god lunch med efterrätt 

och pratade i flera timmar. Härligt! Han mår bra och då mår jag bra helt enkelt,

fast jag är trött. Helgens resa sitter fortfarande i min kropp och slukar energi. Det är så det brukar vara och jag börjar bli ganska bra på att hantera det men det tar några dagar att komma upp ur reservtanken. 

Jag laddar med natur, färg och att låta händerna jobba. Nu är frågan vad de här vitaminrika härvorna vill bli. Jag ska försöka lyssna noga och kanske talar de om vad de vill bli.