Par och en singel

Innan jul köpte jag en sockblank av Johanna och jag tyckte att den skulle passa perfekt till Mina Philipps första sockmönster i The New York Sock Collection, Grand Central.

Jag stickade en socka.

Jag stickade en till. De tyckte inte om varandra. Inte så att de avskydde varandra eller så, nej tycke uppstod bara inte. De var som syskon men inget par. 

Så jag stickade en tredje socka. 

Den första och den tredje älskade varandra direkt.

De blev ett par och utan att tveka lovade de varandra att följas åt genom livet. 

Kvar finns nu en ensam socka, utan maka eller make. 

Garnet som återstår räcker inte till en till. Stackars ensamma sockan. Ska den få finnas till eller bara repas upp? 

Svaret på den frågan är inte givet. Jag gläds för de lyckliga tu men sörjer lite över den ensamma. Kanske kan den få bli bästa vän med en annan udda socka och på så sätt bilda ett perfekt omaka par? Jag hoppas på ett lyckligt slut så sockan kan få leva lycklig i alla sina dagar.

Vintern kom på besök igen. 

Det blåser hårt och driver snön till höga vallar här runt huset vid havet. Ingen idé att skotta förrän det lugnat ner sig lite. 

Luna har varit modigast och gett sig ut i den djupa snön för att titta på fåglar. Hennes favoritsysselsättning. 

'

Morris såg mest kränkt ut och satt en stund på trappan, gick runt lite och tyckte att vi skottat för dåligt.

Minerva tycker inte om snö så hon satt på dörrmattan i tio sekunder sen sprang hon in igen. 

Sedan dess ligger hon på sin dyna och sover och har inga planer på att ändra på det.

De här tre syskonen är inte lika på något sätt men de är underbara allihop.