Idag har jag haft anledning att fundera på vänlighet, eller snarare vad som kan orsaka frånvaron av den. Stress kan definitivt vara en anledning. Att vara stressad kan pressa fram de mest otrevliga uttryck, långt utöver vad som egentligen kan anses acceptabelt. Jag jobbade ihop med en person för många år sedan som blev väldigt aggressiv och otrevlig när hen blev stressad. Alla runt omkring kände av det och det gällde att passa på vad man sa sådana dagar och vi hukade tillsammans när det stormade som värst. Hos mig själv har jag sett att jag kan upprätthålla en vänlig attityd till människor i den yttre sfären, som kollegor och bekanta, när jag är väldigt stressad medan jag, tyvärr, kan visa betydligt ovänligare sidor mot dem som står mig närmast och som jag tycker mest om. De som visar ovänliga sidor mot personer i den yttre sfären, visar de ännu sämre sidor mot sina närmaste eller lyckas de behålla god ton mot dem? Jag hoppas på det senare men är inte övertygad om att så är fallet. Det kostar så lite att vara vänlig, även när man är pressad. Vänlighet utåt är på samma gång vänlighet inåt, vilket vi säkert alla behöver. Vänlighet handlar om respekt, respekt för andra tänker jag.
Ja, jag tänker mycket när jag syr. När jag sitter vid symaskinen, eller med stickningen, lägger tankarna pussel över dagens intryck. Ibland blir det bilder av pusselbitarna, ibland passar inga bitar ihop alls.
Den här färgglada quilttoppen sydde jag sommaren 2014 och nu är planen att den ska bli färdig. Sex av 24 stjärnor är quiltade idag. Tar jag några om dagen är täcket snart klart.
Det är så härligt att solen är uppe så länge nu att jag hinner sy medan solens strålar lyser upp mitt arbete. Solen gör oss lite vänligare, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar