Bättre igen

Sy-mestern gav verkligen utdelning, om man ser det ur ett bacillperspektiv. Minst tio av 18 har blivit sjuka och jag blev en av dem. Det är sånt här som får en att se hur kraftfullt en stor mängd människor kan slås ut på liten tid av något som är osynligt. Läskigt. Riktigt läskigt. 

Nåja, nu är jag på gång igen och i morgon blir det jobb. Idag har jag sytt ett par små saker som jag hade tänkt göra den gångna helgen. 

Två små förvaringar till stickmarkörer och sticktillbehör. De är inte stora, den ena är 9,5 x 9,5 cm och den andra 9,5 x 11 cm och är alldeles lagom för ändamålet. 

Mönster till dem finns på Simply Notable. Jag ska göra några till en annan dag, förmodligen lite större än de här. 

Nej men, dök det inte upp en katt när jag skulle ta bilder?! 

När jag tillbringat en massa tid med att bara ligga till sängs så har jag lyssnat på senaste Lucy Dillon-boken När livet börjar om. Det är faktisk andra boken på relativt kort tid jag lyssnar på där en av huvudpersonerna har tappat minnet vid en bilolycka. Den förra var Sista brevet från din älskade av Jojo Moyes och så nu den här. I båda böckerna kommer minnet tillbaka så sakteliga, det är liksom det som är berättelsen, men så klart handlar de om så mycket mer. 

När livet börjar om är en varm och skön feel good-bok, inte utan komplikationer, förstås, i flera parallella relationer. Bokens centrala mittpunkt är ett gammalt hotell som just tagits över av nästa generation i ägarfamiljen och, som i alla Dillons böcker, spelar hundar viktiga roller.

Hemma hos oss är det inte hundar utan katter som spelar viktiga roller och jag har nästan alltid sällskap.

Att Morris är med överallt är standard men när han var ute så passade Luna på att ta hans plats under trappan när jag packade upp i syrummet.

Skulle jag skriva böcker skulle katter utan tvekan få viktiga roller.