The sky is the limit

Jag är trött. Och lite nere.

Jag upprepar min handledares ord i huvudet "De kan inte bättre, de vet inte bättre" och försöker släppa taget om sånt som tynger. Andras val och vägar vet vi väldigt lite om.

Jag rutschar ner i diket men kravlar mig upp och tar nya steg. Ett i taget.

Och tänker att himlen är allt bra fantastisk. Och lika stor som okänd och oförutsägbar.

Det är tryggt att veta att vi alla är en del av allt det där vackra och oändliga.