Lycka är att göra

Jag har just spenderat en timme framför datorn och svtplay - denna källa fylld med guld! Jag har sett K special om Par i textilkonst - en film om Raine Navin och Gunilla Skyttla, och jag känner mig alldeles varm och glad av dessa modiga och säregna konstnärer. Filmen finns kvar drygt tre veckor till och har du minsta lilla hantverkare eller konstnär i dig så rekommenderar jag den varmt.

Raine säger vid ett tillfälle, lite arg för att man måste dö en dag, att han behöver leva i minst 800 år för att hinna ge utlopp för all kärlek till trådarna i väven. Jag förstår precis vad han menar!

För egen del så känner jag en stor glädje när tvåändsmaskorna sakta men säkert blir till vacker väv.

Det är en speciell sorts lycka när arbetet växer. 

Rosenlundsvantarna heter de här redan, trots att inte ens första vanten är klar. 

Insidan är så fin att den skulle fungera utmärkt som utsida. Måste nog testa att vända på något arbete så småningom.

Idag har jag haft finbesök på min uteplats. 

Fastän jag frågade väldigt intresserat och vänligt så bara ignorerade han mig när jag frågade vem han var. Jag får väl leva i den ovissheten.