Sluta åka?!

Det är väldigt trist att vara infektionskänslig och dra på sig allsköns baciller. Lilla dot tyckte att jag ska sluta åka på sy- och stickträffar för jag alltid blir sjuk efteråt. Det ligger något i det men vissa risker är helt klart värda att ta. Hur urtråkigt vore inte livet annars?

Så jag snorar och ögonen rinner och det är faktiskt helt okej. Hade det varit min sista semesterdag hade det varit supertråkigt förstås.

Minerva var lite sur på mig igår, hon tyckte att jag varit borta för länge utan att berätta för henne när jag skulle komma tillbaka, men nu är vi kompisar igen. Söta snälla Minerva. Det är hon som är mest ansvarstagande av våra katter, om man kan säga så om en katt.

I stället för att göra klart något av mina pågående projekt tyckte jag att en enkel sockstickning utan mönster skulle vara lagom ansträngande idag.  

De nya nystanen jag köpt får ligga till sig lite så jag valde ett Opalgarn jag tror jag vunnit eller fått någon gång för länge sedan och ett litet restnystan. 

Den här gången blir det från tån och upp. Det var länge sedan jag stickade på det hållet.

Utsikten är fin som den nästan alltid är. 

Det märks att semestersäsongen börjar gå mot sitt slut. Lugnet lägger sig här nu. Det alldeles ljuvliga lugnet innan höststormarna tar vid.