Bionic gear bag och vilja

Om man bara ger sig sjutton på att lyckas så kan man växa och blomma på det mest oväntade ställen. 

Det är en bra egenskap; att inte låta sig hindras av regler, förväntningar och andras tyckanden. Att vara sann mot sig själv och gå dit hjärtat leder en och lita på intuitionen. Lite mer sådant behövs i den här världen.

I eftermiddag lät jag huvudet vinna över kroppen. Fastän det gjorde ont i fingrarna så sydde jag klart min Bionic gear bag. Det står på ett ställe i mönstret att mönsterkonstruktören gillar att sy väskor för att de gör motstånd, lite som att fånga en stor fisk så måste man kämpa, kämpa med att få sömmarna på rätt ställe och nog fick jag ta i. Jag vet inte hur många lager tyg, mellanlägg och vadd det är på det tjockaste stället. Många är de i alla fall och två symaskinsnålar gick av under tiden jag sydde. 

Trots det kämpiga, eller kanske just därför, så är jag väldigt nöjd med resultatet. 

Frågan är bara om jag ska ha sy- eller sticksaker i den. Just nu lockar det inte att sy en till men kanske en dag när fingrarna glömt hur mycket de fick ta i. 

I tanken planerar jag redan nästa syprojekt. Kanske blir det en väska av tyger med katter på. En väska som inte har så många fack som den här.

Visst är livet allt bra fantastiskt när det finns blommor som är så vackra att det nästan gör ont!

En enda kaxig liten blomma kan förgylla en hel dag.