Konstiga små typer

Jag är så glad att vi har sommar på riktigt. Det gör resten av året lite lättare på något sätt men visst är det varmt. Trots att jag inte har feber så håller jag mig helst i skuggan och skugga är aldrig för varm för ullgarn, eller hur?

Så länge det inte knakar om garnet går det fint att sticka vidare och i dag blev det några varv på mitt långtidsprojekt som beräknas vara klart om tjugo år eller så, i alla fall om jag håller samma hastighet som hittills. Nu börjar jag äntligen få lite fason på hur jag ska hålla garnet för att inte trassla in hela mig.

Dagens ruta är familjeglad, för hela familjen var samlad till mys och middag. 

Härligt!

Ja, alla tyckte det var härligt utom möjligen Skorpan som mest tyckte att det var läskigt med tre små konstiga djur som var helt orädda och som var överallt, hela tiden.

Skorpan tog det säkra före det osäkra och blev knähund.

Kattungarna, de blev helt slut av att stirra på Skorpan så de slocknade ovaggade. 

Fast det är klart, gick det förbi en hund så var det bäst att kika lite. 

Ännu en fin sommardag läggs till handlingarna.

Precis som det ska vara.