Tillförsikt

Alldeles makalöst vackert var det ute vid huset vid havet i kväll. Stilla, ljusblått och luftigt.

Jag kan absolut vänja mig vid utsikten. Att vakna till den och somna till den. Havet är inte alltid snällt och vackert men det är ändå något speciellt med att låta blicken vila vid horisonten. 

Inomhus händer det saker.

Badrummet har nu fått både golv och väggar och därför går det inte längre att ta bilder ifrån rummet intill. Det är bara en tidsfråga innan kakel är på plats. Spännande!

På tal om spännande. - Vad gömmer sig bakom plasten som är uppsatt vid trappan? Vi kom inte ner fort nog för att kika in.

Taket är målat och jag blev alldeles fånigt glad! Från mörknad furu till vitt och hallen har fått ett enormt lyft. 

Jag är allt bra lättroad som blir så glad för ett vitt tak!

Fast å andra sidan blir jag ju glad av hängen också. Billiga nöjen i jämförelse med renoveringen. 

En sista blick ut över havet innan vi åker.

Det finns inget som inspirerar mig så mycket som begränsningar och det är oftast av resterna från andra projekt som jag blir mest kreativ och känner skaparlusten flöda. Det lilla nystanet som var kvar efter Dotted-sjalen räcker förhoppningsvis till två muddar. De sista pärlorna i påsen går också åt och så komplettar jag med lite mohair. 

Som en liten ballerinakjol runt handleden, eller hur? 

Dagens ruta är ljusrosa av tillförsikt.

Ser ni tusenskönorna?