Just nu känns det som om jag inte har någon tid till annat än att jobba och sova. Den här perioden när det är mörkt ständigt och jämt är en riktig utmaning och jag har så svårt att tycka om att det är mörkt när jag går till jobbet och mörkt igen klockan 16. Det hjälper inte hur många ljus och lampor jag tänder för jag blir liksom mörk inuti också. Jag vet att många inte alls tycker om snö men jag längtar efter den, både för att jag tycker om den rena vita världen och för att det blir ljusare.
De här mörka kvällarna har jag vare sig energi eller lust till någonting, så jag kryper in i mitt ide av böcker, te och garn.
Suddig och regnblöt. Precis så är det.
Jag har i alla fall en liten utmaning i mitt garnide. Jag håller ju på att sticka mössor av restgarner som ni säkert läst och precis som min vän Andersson så gillar jag när det går jämt upp. Just nu är det lite besvärligt att få det att gå jämt upp efter den randiga mössan för jag har lite rött mohairfluff, lite mer svart mohairfluff, ett pyttenystan svart ull och lite mer rött alpackagarn. Hur ska jag få det här att stämma så det blir alldeles lagom till en luva? Ja, det är sånt jag funderar på.
Man har inte roligare än man gör det liksom.
Jag känner precis som du. Det är liksom för mörkt på alla sätt och vis just nu. Jag längtar också efter snö som kan ljusa upp mörkret lite.
SvaraRadera