I sagans värld

Det senaste dygnet har jag inte varit hemma. Jag har inte varit borta heller om man ser det rent fysiskt. Jag har tillbringat några sköna timmar i Elisabet Nemerts senaste bok Röd måne. 

Röd måne är en historiebeskrivning av ett Sverige i början på häxprocesserna, ett Sverige då Kristina blev drottning endast sex år gammal, ett Sverige då ett föräldralöst barn var en olycka och då skvallret sprang fram över kullerstenar på klappriga tofflor och smutsiga fötter likväl som i fina salonger bland spets och parfym.

Röd måne är också en saga. En saga om det lilla rödhåriga hittebarnet som får namnet Indra, Indra som har helande händer. En väldigt farlig gåva som måste hanteras med försiktighet. Precis som i alla sagor råkar Indra ut för både onda häxor och goda féer och sagans prins finns naturligtvis också med men Elisabet Nemert är duktig på att väva en histoia som inte alltid är given även om de klassiska ingredienserna är med.

Det här är Elisabet Nemerts sjunde bok och jag har tyckt om dem alla. Alla har sitt historiska anslag, alla ger en beskrivning av tider som flytt men dilemman som fortfarande är högst aktuella. Jag kommer läsa hennes åttonde bok, och den nionde också om eller när de kommer och jag ser fram emot det.

När jag nu återvänt hem från bokens värld konstaterar jag att vi är klara för skörd. Gurkskörd.

Tänk att egen gurka är så mycket godare och mer smakrik än köpt!

Nu laddar jag också för fortsatta semesteräventyr.

Garnäventyr så jag nystar garn i massor så det bara är att sätta igång när sticklusten faller på.