Var kommer all sorg ifrån?
Om man egentligen inte har något att vara sorgsen för så kan man ändå vara det för nästan allt.
Om man, som jag, levt sig till utbrändhet så får man liksom sorgen på köpet. Allt som man sprungit ifrån kommer ikapp. Sorgsamt eller inte.
En sån här dag blir poesi ett sätt att sätta ord på känslor, och jag har inte förlorat min kärlek men tycker ändå att WH Audens rader är fantastiskt innehållsrika och tänkvärda - de kan ju handla om så mycket.
He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever, I was wrong.
My working week and my Sunday rest
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last forever, I was wrong.
Att vara där, i sorgen, är också tröstande på något sätt.
Att vara i känslan, att titta på den, vrida och vända, klämma och klappa på den ger grund för andra dagar, andra steg.
Denna dagen ett liv.
Morgondagen har vi inte sett. Än. Men visst ska det bli spännande?!
Ny dag.....nya äventyr!
SvaraRaderaDollandesign
WH Auden ja så vackert. Dessa rader du citerade valde jag till min pappas dödsannons för många många år sedan. Det stämde så fint in på min mammas kärlek till honom.
SvaraRaderaTack för ett finstämt inlägg idag! Sorg av olika slag finns ständigt vid vår sida men vi pratar sällan om det. Fint att du gör det-vågar det
Kram
Livet är verkligen upp och ner, man ska ju alltid va så förbaskat glad och lycklig, men så ser inte verkligheten ut alla gånger. Känner igen mej i det du skriver. Ha en fin dag.
SvaraRaderaDock en styrka att våga vara i sorgen och vrida och vända och klappa på den. Då är man inte rädd för den och då vet man också att man om ett tag mår så mycket bättre igen. Jag tror ibland det är livets sätt att få oss att stanna upp ett slag och få oss att tänka efter och inte bara rusa blint. Jag tror på livets up´s and down´s. Kram Lotta
SvaraRadera