30 juli 2011

Kaxig så det kraxar

Ett sätt att övervinna en rädsla är att utsätta sig för den. Sägs det.
Idag har jag utsatt mig för något som jag inte direkt sett fram emot - jag har kört mitt inne i Stockholm, i värsta sommarröran med människor, cyklar, bilar och bussar, ja jag tror det var båtar också!, överallt.
Det gick jättebra...
Ända tills vi var på Djurgården och skulle ut till Waldemarsudde - för då var det stopp. Ingen trafik tillåten. Iiiiiihhh, jag var tvungen att vända och ge mig tillbaka in i ormboet av bilar, filer, spårvagnar och bussar - och dessutom hitta en parkeringsplats.
Hur det gick?
Jo, vi fick en fin promenad över Djurgården efter att ha hittat en alldeles perfekt parkeringsplats inom gångavstånd.
Blå porten, även kallad Lusthusporten eller Djurgårdsporten i strålande solsken övervakas av gyllene hjortar.
Vacker blå färg en vacker dag som denna, och jag tror minsann jag strålade som damen här. 
Tyvärr fick man inte ta en enda bild på utställningen... men är du i närheten av Stockholm innan 18 september - gå och se den! Wow! Vilka underbara kläder den killen skapat!
Istället för bilder på vackra kläder, ljuvliga tyger och vacker sömnad så får ni se några detaljer från Prins Eugens Waldemarsudde, till exempel den pampiga piprankan vid entrén.
Staketet längs vägen in tyckte jag mycket om. 
Och tänk så vacker en grind kan vara. 

Nu sitter jag här, med en kopp te i handen och känner mig lite kaxig, för hemresan genom ett lika rörigt Stockholm gick också bra - och rädslan är över.

2 kommentarer:

  1. Stockholmstrafiken är inte att leka med, visst känns det skönt när man klarat av det, du kan vara stolt över dig själv.
    KM körde genom Stockholm inatt, men då var det ju nästan ingen trafik, han körde sonen med flickvän till Arlanda.

    SvaraRadera
  2. Stockholmstrafiken är säkert inget att "leka med". Jag tror att du hade samma känsla som jag innan jag kört genom Tyskland på väg mot Tjeckien. Nu har jag kört där några gånger och det går alldeles utmärkt. I år hängde jag ganska bra med när det var fri fart, har aldrig kört så fort men 150 gick bra bara man håller avstånd.
    Visst får vi vara kaxiga när vi överkommer våra rädslor.
    Kram Carmen

    SvaraRadera