Har ni känt den där känslan, där det liksom känns skönt trots att det gör ont?
I sorg kan det finnas ett inslag av lycksaligt vemod, på något sätt.
I boken Den sjunde dagen av Stefan Einhorn så beskrivs flera sorger, men det är också så mycket vackert som kommer fram i ögonblicken mellan sorg och ledsenhet, så mycket glädje som förmedlas från dem man håller av. Viktiga saker, som inte hade fötts utan sorgen som sällskap.
Ont-skönt-vackert.
Stefan skriver "I kärleken blir vi sårbara, men samtidigt ger den oss livsintensitet och kreativitet. Kärleken öppnar oss mot omvärlden, men sorgen är dess baksida."
Den ena kan inte finnas utan den andra.
Visst kan man välja bort kärlek därför att man är rädd för att bli sårad och övergiven, men i samma stund som man gör valet att undvika att bli sårad så väljer man bort lycksaligheten, skrattet, den glada galenskapen, energiruset.
Kärlek handlar inte bara om kärlek till en annan person, utan till naturen, musiken, vännerna, hobbyn, livet eller vad du vill.
Och sorgen, den kan finnas där lurpassande bakom ett hörn, eller så går den med oss länge, länge. Ibland är den stor, ibland är den liten, men den är där.
Ta sorgen i handen, så går vi!
Tack snälla rara Marie för att du stack boken i min hand!
***
Nu är min Möbius-sjal klar. En lurvig historia i blått och turkos att värma mig med.
Mohairgarn och stickor 8 mm. I det HÄR inlägget finns en länk till hur man lägger upp en Möbius - på ett väldigt enkelt sätt.
Jag har varvat räta och aviga varv lite efter tycke och smak och den är ungefär
40 cm bred. Jag la upp 90 maskor, vilket blir det dubbla eftersom man bara räknar på stickan och inte på kabeln enligt beskrivningen. Superkul!
***Anette L***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar