Självporträtt. Inte så lätt som det låter. Jag vet inte om ni upplevt det men det händer ofta när jag ser mig själv på bild, i en spegel eller som en reflektion i ett skyltfönster att jag inte ser ut som jag tycker att jag gör. Bilden av mig inne i mitt huvudet liknar inte det mina ögon ser när de ser en bild av mig.
Jag försöker fånga mig.
Hur fångar man sig själv? Vad finns det att fånga?
Vad är viktigt och riktigt?
Det är bara att konstatera att jag inte låter mig fångas. Vill inte. Kan inte. Ändrar mig ständigt. Kameleont och konstant på en och samma gång.
Dagens utmaningsfoto hos Ulrika är just självporträtt. Lättare sagt än gjort. Jag slinker undan.
Fredagsposten gladde mig!
Det ska bli en halskrage. I finaste färgen.
För övrigt är jag skönt re-la-la-laxad.
Det är fredag och jag är fri. Ofångad.
Om du ser ut så eller inte beror kanske på vad du är på för humör. Fina är porträtten i viljet fall som.
SvaraRaderaMittenporträttet är precis på kornet. Där känner jag igen dig direkt. Mycket bra! Kram från Kerstin
SvaraRadera