Visar inlägg med etikett månen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett månen. Visa alla inlägg

13 nov. 2016

Kajplats

I tvättstugan ligger ett par sockor på tork.
De blev klara sent i går kväll och jag funderar redan på hur nästa par ska se ut. Vad är det som är så magnetiskt i sockstickandet? Kanske sitter det i generna? Min farmor stickade 52 par sockor som rehab efter att ha brutit handleden, till läkarens stora förvåning. Så jag har det nog i blodet det där med sockstickandet.


En enorm flock med kajor cirklade över oss när vi var inne i stan i eftermiddags. Två av dem lyckades pricka mig. Inte så värst kul.
Det är både fascinerande och lite skrämmande med så stora fågelflockar. Man känner sig väldigt liten under dem i alla fall. 
Stor är också månen, superstor sägs det men jag tycker inte att den ser större ut än vanligt. Det kan ju bero på att vi har ganska molnigt här. 
Kanske bli nattsömnen helt konstig av en så stor måne? 
Vi får hoppas på en god natt.

21 apr. 2016

Titta åt ett annat håll

Oftast försöker jag förtränga att vi fortfarande bor mitt i en byggarbetsplats. När allt blev klart inomhus var min klara-av-stök-och-rörighets-kvot fylld för länge sedan och tomten har jag liksom avskärmat mig från. Idag gick inte det längre för mitt på uppfarten låg plötsligt ett helt berg! Eller i alla fall en väldigt stor hög med grus och sten.  
En stor grushög och en ännu större hög med rivnings- och spillvirke är inte särskilt vackert och rofyllt men jag tittar bort, tittar på andra saker.
Som t ex de stora vackra knopparna i äppelträdet.
Efter en titt i mina välfyllda garderob med sydda skatter hittade jag en löpare som jag helt glömt bort. 
Den är sydd av rester från ett större täcke som kanske finns hemma hos lilla Dot. Jag minns inte riktigt men jag tror det.
Lite lätt vårgrönska på köksbordet, precis som ute.
Kvällshimlen är värd att titta på i kväll. Så fin med sin runda måne. 
Dax att sova tycker Luna, hon som är namne med den stora runda. 
Vår lilla månflicka.
Bättre än alla grushögar i världen!

16 maj 2014

Tjuv- och rackarspel

På ett av de sociala medierna löper nu ett "kedjebrev" fram där man utmanas att skriva tre positiva saker varje dag i fem dagar. För det första så får jag liksom kli över hela mig av kedjebrev, i vilken form de än vara må, och för det andra tycker jag att det är snålt att bara skriva positiva saker i fem dagar. - Det försöker jag göra varje dag ända sedan den dagen för 23 år sedan när jag bestämde mig för att vara en glad människa. Jag kommer ihåg tillfället som det var förra veckan. Jag var på facklig ledarskapskurs i vackra Hammarstrand. Det var omtumlande dagar på många sätt, men där och då mellan forsränning och ensam självrannsakan så bestämde jag mig för att vara en glad människa. Jag ville det, för min egen skull.
Att påstå att jag alltid är glad vore att kraftigt överdriva, jag har mina djupa dalar där allt har nyanser av svart eller i bästa fall grått och stunder när jag är arg så det ryker ur öronen men jag försöker att hitta något positivt i det som sker. Är man på ett skittråkigt och drygt möte kan man ju alltid observera mötesordföranden och tänka att Så där ska jag aldrig göra och glädja sig lite åt det eller om det regnar för sjuttiofjärde dagen i rad så kan man vara tacksam för den prickiga regnkappan och de rosa gummistövlarna som väntar om man måste gå ut. 
Inte visste jag då att de där dagarna i Hammarstrand skulle få en så viktig roll för hela mitt liv. Tänk, den där kursen som innehöll många tårar, både på utsidan och insidan, bidrog till att forma mig. 
En person med tjuv- och rackarspel i blick och djup och mörk botten. Är vi inte alla på det viset egentligen? Om vi bara tillåter oss.

I onsdagskväll tog jag en bild av hamnen i fullmånens ljus.
Det var så fantastiskt vackert. Månen, när den är så där stor och rund, lockar fram djupet i en, eller hur?
Mm, så är det nog.
Dagens ruta började som en slags stillhet...
...men exploderade av glädje över löjtnantshjärtan. En av de vackraste växter jag vet för de fanns i min barndoms trädgård men det är ett annat minne som kanske får komma fram en annan dag.

12 feb. 2014

Bättre sen

Promenaden blev en sen historia i dag. Sen och lite kylig men månen sken vackert. 
Jag är ganska anspänd mest hela tiden just nu. Anspänning är isblå.
Det lugnar snart ner sig hoppas jag. Under tiden stickar jag och repar upp, stickar och repar upp.
Nu blir tumkilen som jag vill att den ska vara. Det lönar sig att vara enträgen. Det blir bättre sen.

18 okt. 2013

Dagen i bilder

I morse vaknade vi till en vit värld i Glindran. Snötäcket som inte var tjockt försvann i solens sken redan på förmiddagen. 
Min klänning i tyg från 60-talet är nu färdigsydd. Gillar den mycket! Och tänk, tyget och jag är jämngamla. 
Björken utanför skolan där vi är och syr strålade i solljuset på eftermiddagen. 
Då ägnade jag mig åt att skära 22 olika lila tyger. Stort projekt på gång. 
Nu är det kväller, fullmånen ler och jag ser fram emot en natt på luftmadrassen. 
Tänk en sån dag, en dag med snö, sol och fullmåne och massor av sömnad!