Hjulen snurrar

 Jag hade planer för den här söndagen men planerna innehöll inte en värkig och motsträvig kropp som knappt har velat röra sig alls. Kroppen vann och planerna får jag spara till en annan dag. Hur många gånger som helst har kroppen fått stå tillbaka för planerna men numera låter jag kroppen vinna, eftersom alternativet är att kroppen ger igen med besked.

Det blev alltså en vilsam dag i soffhörnet, tillsammans med stickning och

cykeltävlingar på tv. Både Flandern runt och 15:e etappen på Giro d´Italia har jag avverkat, inte illa för en sån här dag. 😀

Ingen frost eller minusgrader här vid havet ännu men det närmar sig med stormsteg. Kanske blir det kallt i natt?

Islander

En tröja i ull kan vara det bästa plagget. Som en trygg hamn, en varm famn, ja ni som vet ni vet.

Jag är så glad för min Islander. Eli/Skeindeer Knits har gjort mönstret och 

jag har stickat i grå Rauma Finull och flerfägat Karamellgarn från Östergötlands ullspinneri. 

Jag har gjort en del modifieringar för att tröjan skulle passa mig, t ex gjorde jag ökningar i sidorna från midjan och neråt, tröjan är stickad uppifrån och ner enligt mönstret. Jag gjorde enfärgad resår i ärmar och nederkant i stället för randig och i halsringningen gjorde jag en I-cord i stället för resår. Jag valde ett flerfärgat garn som i vissa partier har låg kontrast till det grå och jag är så nöjd med hur det blev. 

Det var en rolig stickning, i början riktigt utmanande men tre steekar och förkortade varv för att forma halsringningen, samtidigt som det var flerfärgsstickning men när väl halsringningen var formad var det bara att sticka på. Jag klippte upp steekarna i hals och ärmhål utan att sy ett enda stygn, ullen är tillräckligt sträv för att hålla alla maskor på plats. Jag har tvättat tröjan på ullprogrammet i tvättmaskninen och inte en enda maska har gått upp av den behandlingen.

En tröja att trivas i.

När drömmar blir verklighet

När jag för flera år sedan fick mina första stickade grytlappar av min bästa Lena tänkte jag att det där skulle jag aldrig kunna göra själv, sticka flerfärgsstickning i bomullsgarn på tunna stickor, men jag drömde om att kunna eftersom det är de bästa grytlappar som finns.

I boken Inspirerende norske strikkemönstre av Wenche Roald finns, bland mycket annat, mönster till grytlappar med bin på och jag satte plötsligt igång och försökte.

Jag har gjort en, stickad i bomullsgarnet Catania. Den är tjock och kommer fungera helt perfekt eftersom den nästan är fyrdubbel med alla trådar som dras på insidan vid flerfärgsstickning. Kanske gör jag en till när andan faller på, kanske blir det bara den här. Den var i alla fall rolig att göra och maskorna är förvånansvärt jämna med tanke på att det är klurigt att sticka i bomullsgarn som är stumt att jobba med.

Det gick!

Härom natten drömde jag om en lampa gjord av en Ikea-korg och en ljusslinga. Jag drömde att det var superinne och att alla ville ha sådana lampor och när jag vaknade var jag först osäker på om jag bara drömt eller om det faktiskt var på riktigt.

Nu är det på riktigt i alla fall, för igår skaffade jag en korg, precis en sådan jag drömde om, och idag stoppade jag i ljusslingan. 

Det blev jättefint, till och med bättre än i drömmen. 

Slingan är också från Ikea men den har många år på nacken och finns inte att köpa längre, men det finns ju andra fina slingor om det nu skulle bli en grej att göra lampor av korgar och slingor. 

😉

Att bruka sin tid

Om man sitter stilla i ganska många timmar, flera dagar i sträck, hinner man sticka en hel del.

Hålen under ärmarna ska sys samman, framkanter ska stickas, knappar ska sys i och trådar ska fästas men förutom det så har jag gjort en Riddarikofta på en vecka. Garnet är tjockt, Lettlopi, och stickorna ganska grova, 4,5 mm till allt utom muddarna. Det har inte varit med nöje jag hållit mig så stilla i flera dagar, och mycket är det som inte blivit gjort, men jag tycker jag gjort det bästa av tiden, använt den så bra som jag kunnat. Och rosa och grått, det gillar jag!

Brit

Brit heter mönstret, uppkallat efter designer Elis farmor.

I mönstret finns beskrivning både till att sticka från mudden och neråt och från tån och uppåt. Jag valde att sticka från mudden och neråt. 

Novita Nalle i vitt och turkost. Sticka 3 mm till mudd och tå, 3.5 mm till mönsterstickning och häl. Jag borde gjort även hälen på den mindre stickan men så blev det inte. 

Jag har stickat på Knitpros 25 cm-sticka. Flera har tipsat om 23 cm-stickor och att de också kan ha en kort och lång tipp men jag har provat och tycker att de tipparna är för korta för mina händer att hålla i, de där två extra centimetrarna har betydelse i tipplängd. I alla fall för mig. 

Jag ska testa Addis 25 cm-sticka också, så fort jag får hem en.  

Sockorna sitter perfekt på mina fötter och jag är så glad att det gick så lätt att sticka dem. Det kommer bli fler av Elis mönsterstickade sockor, helt klart. 

Det vita och turkosa garnet räcker till ett par till, jag tror nästa par blir Eirin.

Dagen har varit fin, ganska stillsam. Lite dimma på morgonen och sol längre fram på dagen.

Det tycker jag om. 

25 cm ska det vara

Det var nog inte bara vanlig fredagströtthet jag kände igår för idag har jag känt mig allt annat än pigg.  Så typiskt, jag hade sett fram emot en helt annan slags helg.

Sockan som jag var så tveksam igår till visade sig i alla fall bli något bra.

Jag stickar på en kort rundsticka, 25 cm lång, och maskorna blir jämna och fina på sockan Brit som Eli gjort mönstret till. 

Så här jämnt har jag nog aldrig stickat på en flerfärgsstickad socka utan att kämpa med garnet hela tiden. Jag har tidigare testat 23 cm-sticka men den passade mig inte alls. Den här stickan har en lite längre tipp på ena sidan, jag använder den till höger, och den är lättare att hålla i och därmed lättare att sticka med.  

Jag stickar i Novitas Nalle, i finaste turkosa färgen.

Fredagstulpaner, visst är det ett ord?

Tusen tack för alla fina kommentarer om Stjärnhopen! Jag är så glad, både för den och för att ni är många som tycker den är fin eftersom det varit mycket möda instickat i den under lång tid. Nu har jag redan kastat mig över nästa projekt, jag ville inte riskera att fastna i vakuumet för länge. 😊

I huset vid havet är det nya fredagstulpaner på köksbordet,

vi ser ut över lite snö på klipphällarna runt viken och 

vi slappar efter arbetsveckan.

Mitt nya stickprojekt är en turkos tröja i alpacka och mohair. 

Jag är osäker på om jag kan ha en tröja i alpacka och mohair utan att klia ihjäl mig. Jag stickar en bit till och känner efter hur tyget blir. Jag är inte känslig för stickig ull men alpacka och mohair kliar på ett annat sätt. Mohairen är fin silke-mohair, långt ifrån den läskiga akryl-mohairen som fanns på 80-talet, så det kanske går.

Min uppmärksamhet är inte helt inriktad på den nya tröjan, för en pågående kofta pockar på.

All mönsterstickning är gjord så nu är det bara enfärgad motorvägsstickning kvar. Fast först ska jag prova koftan. Igår trodde jag den skulle bli alldeles för stor, ikväll efter att ärmmaskorna satts av på tråd, känns det som om den skulle bli för liten. Hoppas nu på att den blir lagom!

Stjärnhop

Så den blev klar till slut.

Jag njuter av att titta på Stjärnhopen och jag ler varje gång. Jag fixade det!

Min sjal är stickad av Kauni ullgarn, dels i brunt och dels i blå-grönt, på stickor 3.5 mm. Det gick ungefär åt 250 gr av det bruna och 200 gr av det melerade garnet. Som mest hade jag 816 maskor på ett varv, det var när bården var som vidast. 

 Mönstret är framtaget för Stickas medlemmar och kan inte köpas.  

Bården är dubbel och fastsydd mot avigsidan. En snygg detalj för att dölja klippkanterna eftersom sjalen är stickad runt på rundsticka som en lång och spetsig strut. 

Jag vet inte hur mycket jag kommer använda Stjärnhopen som sjal, den är tung och ganska kompakt, men det förtar inte glädjen över att ha rott projektet i hamn. Den kommer pryda sin plats även om den bara kommer hänga över en stolsrygg.

Min lärsjal, den som på allvar fick mig motiverad att lära mig flerfärgsstickning utan att kämpa med varje maska, eller rättare sagt, i början fick jag kämpa med varje maska men det blev lättare och lättare. Sjalen innehåller en mängd olika experiment med att hålla de båda trådarna på ena eller andra eller tredje sättet, jag har testat att sno garnet ofta och sällan, jag har ändrat mönstret helt oavsiktligt på en stjärnrad och mer avsiktligt på andra där jag försökt komma ifrån långa flotteringar men helheten blev ändå bra. Det blev en hel hop med stjärnor!

Min kropp är lite motsträvig och öm efter några dagar med hög anspänning 

men idag har det fått vila och bara vara. Här och nu.

Djungeltema

Julen är ute och nu har vi djungeltema i vårt vardagsrum.

Grönt är skönt!

Jag tror Luna känner sig som en stolt lejonhona i vår djungel.

Från djungeldjur till zebror. 

Yll o tyll har just nu en knit-along på sitt sockmönster Zebra. Jag har stickat många randiga sockor som ni säkert vet och jag följde inte Zebra-mönstret till punkt och pricka utan gjorde mer som jag brukar men de får kallas zebror ändå. Ett nystan Zauberball 100 (det som bara är merinoull) i färgen Red to go 2305. Garnet räcker till ett par sockor till. Tå, häl och mudd är stickad i Trekking färgad av Tant Kofta. 

Sockorna är ordentligt katt-rolerade,  

av både Minerva och 

Morris.

Och nu är det klippt! 

Stjärnhop-sjalen är nu uppklippt och det är dax att plocka upp väldigt många maskor runt om för att sticka en bård. Det kommer ta tid men så här nära en färdig Stjärnhop har jag aldrig varit! Det är, som jag tidigare skrivit, min flerfärgslärsjal och det finns en hel del tokigheter i den, t ex så har jag uppfunnit en ny sorts stjärna någonstans mitt i. En designvariant skulle man kunna säga.

Ordlöst pratar vi

Oj oj oj, vilken dag det varit. Jobb, snö, några par timmar i bil, en gudomligt god soppa, nymalet kaffe, semlor och prat och prat och prat med fina vänner i flera timmar. Så roligt och härligt och nu är jag så trött att jag inte orkar gå och lägga mig. Känns det igen? När det fylls på tar det tid att varva ner. 

- Nej matte, nu förstår jag inte alls vad du menar, säger Morris på sitt ordlösa sätt och tittar mig djupt i ögonen. Finaste Moshi!

Medan jag försöker varva ner stickar jag stjärnor. 

Jag närmar mig slutet! Slutet på stjärnorna alltså för sedan ska en bård stickas runt hela sjalen och den kommer blir lååång.

Mina C-vitaminsockor ligger på tork. 

De är ett experiment, de är stickade i merinoull utan nylonförstärkning. Fast tå, häl och mudd är gjorda i ett mer hållbart garn med nylon i. Kanske går sockorna sönder under foten direkt, kanske håller de för varsam användning, kanske håller de förvånansvärt bra. Ja jag får se, man vet ju inte om man inte experimenterar och tar lite risker och jag ville så förtvivlat gärna kombinera rosa och orange. Jag tror inte att jag någonsin känt den lusten innan men nu gjorde jag det så rosa och orange fick det bli, även om det rosa är slitkänslig merino. Jag återkommer med resultat någongång när sockorna är ordentligt testade.

En toppenfredag går mot sitt slut och förhoppningsvis stillar kroppen och knoppen sig så jag kan sova. I morgon är det ju tjugondag Knut, då ska julen ut. Ja, vi har fortfarande jul. En liten stund till.