Hela regnbågen

Här är den nu! Helt komplett med alla sina 21 quiltar sydda under fyra års tid.

Jag är så nöjd med att ha genomfört idén jag fick hösten 2010. Nu längtar jag efter att sy i helt andra färger, rosa, brunt och grått och blanda friskt från hela paletten.

Dagens ruta är lite höstig

och färgerna i viken helt nya.

Lila den tredje och havet

Här kommer den allra sista quilten i regnbågsserien.

En batikquilt i mönstret som kallas Pandoras box.

Färger som känns omöjliga tillsammans fungerar på något mirakulöst sätt tillsammans om de är i batik.

Efter några månader i huset vid havet fascineras jag fortfarande av utsikten, alla färger, himlens mönster och vattnets alla varianter.

Två bilder med magiskt ljus strax innan skymning tagna i måndags.

Igår var det en randig morgonhimmel.

Idag var morgonhimlen stilla och glödande. 

Ikväll var allt färgat i ljuva pasteller. 

Så trots att motivet är detsamma så liknar ingen vy någon annan. Naturen är fantastisk!

Dagens ruta är full av tacksamhet. 

Jag har fått en otroligt fin gåva av en för mig helt okänd person men det ska jag berätta mer om en annan dag. Tacksamhet är verkligen dagens känsla.

Det andra lila

Så här i nästan skymning tog jag med det största av de tre lila täckena ut på berget för att ta några bilder. Både Luna och Minerva kunde tänka sig att följa med och vara fotomodeller.

Luna gick direkt fram till täcket men innan jag hann knäppa första kortet var hon redan på väg till något annat mer spännande.

Minerva ställde sig så fint bredvid täcket men mot det grå berget syntes hon nästan inte. 

Mönster till min 20:e quilt finns i boken In love with squares and rectangles av Amy Walsh och Janine Burke. Jag har som vanligt inte följt mönstret helt men på ett ungefär.  

Baksidan är ett batikfärgat bomullstyg som passade perfekt i färgerna. 

Minerva som är lite rädd av sig gick med uppburrad svans hela tiden vi var ute, i fall det skulle komma ogärningsmän eller så. 

Luna däremot älskar att vara ute på upptäcksfärd. 

En lång stund smög hon runt täcket.

Det gjorde jag med.

Dagens ruta är lugn. Lugn därför att jag orkar vara mer än så.

Nu ska jag rita lite!

Först av de lila

Här kommer en bildkavalkad på det första av tre lila täcken.

Det här är mitt 19e täcke i regnbågsserien!

Ett mönster som liknar det här finns i boken In love with squares and rectangles av Amy Walsh och Janine Burke. 

Min utmaning var att sy tre täcken i vardera färg i regnbågen. Jag började i november 2010 och nu, fyra år senare har jag 21 quiltar i min ägo.  

Just det här täcket var ett nöje att sy, så roligt med den fria formen och att blanda vilt av de lila tyger jag samlat på mig genom åren. 

Just det här täcket påbörjades i oktober för ett år sedan, i somras sydde jag klart toppen och för en vecka sedan bestämde jag mig för att göra det klart och då gick det undan. 

Nu när dagarna känns korta är det bäst att skynda sig ut innan mörkret faller. 

Jag hann!

Dagens ruta är lite mer optimistisk än de varit de senaste dagarna.

Jag håller mina tummar för att det får vara så ett tag nu. För andra och för mig.

Skickar alldeles särskilt en kram till K som jag hade en trevlig pratstund med idag. 

Frosten är här

Mellan Fliseryd och Finsjö i Mönsterås kommun ligger ett par gamla krutmagasin. Den "nya" lär vara byggt i slutet av 1790-talet och har senare använts som samlingslokal och även biograf om jag förstått det hela rätt. Just nu är huset i sorgligt skick men jag tror att huset genast blev lite gladare när jag la ut mitt stora nya täcke för att ta några bilder.

För visst är det helt normalt att man släpar med sig ett täcke på 260 x 260 cm när man är ute på utflykt? 

Jag kallar täcket för Frosttäcket för alla tygerna i det utom det vita är lite skimrande, som om frosten lagt sig över alltsammans.

Mönstret på blocket finns i boken 40 Fabulous quick-cut quilts av Evelyn Sloppy. 

Täcket är frihandsquiltat på vanlig symaskin med Madeiras melerade bomullstråd. Inte ett trådbrott på hela täcket! 

Så vackra gamla fönster det är på krutmagasinet, tyvärr vandaliserade på mer än ett ställe. 

Kikar man in så är det så vackert! Tänk om man hade oändligt med pengar och energi, så oerhört läckert det här huset skulle kunna bli då. 

Det ser ut som om någon eller några använt en hel sida som måltavla. Det är precis fullt med hål. 

Vackra gamla detaljer finns det dock kvar här och där. 

Alldeles intill huset så ligger Emågårdsparken. En gammal festplats som också håller på att förfalla.

Vi slog oss ned en liten stund och kände stämningen från en annan tid, ett annat liv.

Många är nog dom som stått och myst vid räcket.  

Någonstans där nere rinner Emån fram.

Det blev en fin utflykt så här i sensommartid och både jag och täcket har fått lufta oss en stund. Något i mig dör lite grann av allt som förfaller, hus från 1700-talet och festplatser som är mycket yngre än så. Allt går inte att spara och rädda, jag vet, men någon lade en gång i tiden ner sin själ i att skapa det där som ingen längre vill ha eller orkar sköta. Livets gång.