En bättre dag

En bättre dag än på länge. En sådan fin dag som innehållit mina nya prickiga Moheda-skor (som fortfarande är alldeles för hårda för att vara sköna men jag vet att de töjer sig om jag bara lyckas använda dem tillräckligt mycket),

äppelblom (vilken dag blir inte bättre av äppelblom?) 

och knappar till koftan.

Jag hittade perfekta knappar i min garnsamling. Varje gång jag kan använda något av det jag redan samlat på mig i stället för att behöva köpa nytt känns som en vinst. Hurra!

Och så har vi haft fint besök i viken. 

Ett ägretthägerpar stannade till en stund.

De gick i strandkanten och sträckte på sina långa halsar då och då.

Tack för att ni kom!

Viken visar en av sina många vackra sidor ikväll, en fin final på en fin dag helt enkelt. 

Det är alldeles stilla.

Försommarljuvligt på alla sätt.

Vingspan på vingspann

Idag hade vi fint besök.

En havsörn som cirklade runt viken i flera minuter. De är pampiga och även om den ser liten ut på bild så är den inte det när den seglar fram bara en liten bit ifrån en.

Mäktigt.

Mäktigt var det också på dagens promenad. 

För första gången sedan jag halkade i höstas och gjorde mig illa i ena benet så vågade jag mig idag ut på klipporna. 

Försiktigt och sakta smög jag fram på berghällarna och stigarna. 

Det är väldigt lågt vatten så klippor som normalt inte syns kunde jag gå på men de var riktigt slippriga förstås. 

Alla dessa blå toner, visst är de vackra! 

När jag var som längst hemifrån tog jag bilden på busken som står ensam i vattenbrynet 

och sedan var batteriet i mobilen slut. Hupp! Bara vetskapen om att jag inte skulle kunna ringa någon om jag halkade på hemvägen fick mig att gå ännu långsammare. Det tog en god stund innan jag var hemma, hel men faktiskt lite skakig i benen. Trots allt var det värt ansträngningen att komma ut i solen och njuta av allt det vackra en stund.

Hemma har jag ägnat nästan 4,5 timme åt att leta efter en stickning jag påbörjade 2016. Jag har ganska bra ordning på mina saker men just den där stickningen hade gömt sig väl. Till slut hittade jag den i en projektväska jag brukar ha sockstickningar i, högst uppe på en bokhylla, bakom en hög med tomma projektväskor. När jag väl hade hittat den la jag den åt sidan och började på en ny stickning i stället. Fullkomligt logiskt... 

för de här fem nystanen vill bli en sjal.. En sjal i himlens och havets färger.

Kajplats

I tvättstugan ligger ett par sockor på tork.

De blev klara sent i går kväll och jag funderar redan på hur nästa par ska se ut. Vad är det som är så magnetiskt i sockstickandet? Kanske sitter det i generna? Min farmor stickade 52 par sockor som rehab efter att ha brutit handleden, till läkarens stora förvåning. Så jag har det nog i blodet det där med sockstickandet.

En enorm flock med kajor cirklade över oss när vi var inne i stan i eftermiddags. Två av dem lyckades pricka mig. Inte så värst kul.

Det är både fascinerande och lite skrämmande med så stora fågelflockar. Man känner sig väldigt liten under dem i alla fall. 

Stor är också månen, superstor sägs det men jag tycker inte att den ser större ut än vanligt. Det kan ju bero på att vi har ganska molnigt här. 

Kanske bli nattsömnen helt konstig av en så stor måne? 

Vi får hoppas på en god natt.

Precis perfekt

Vilken härlig dag! Nästan ingenting blev gjort av våra flyttbestyr men vad gör det en solig och fin dag som denna. Flyttbestyr har andra haft för vi hittade ett fågelbo i redskapsskjulet. 

Flera små söta ungar trängdes där så vi fick låta spadar och grepar stå kvar ett tag till. 

Sen kom det andra söta små ungar på besök och eftersom jag gillar att vara med mina syskonbarn och de ville vara på bryggan så var vi på bryggan. Många gånger. 

Till slut hamnade en och annan liten fisk i håven. De fick komma upp ur vattnet, beundras en stund och simma iväg igen. 

Jag vet inte vem som var mest rädd, lilla fisken eller lillasyster men storebror var både stolt och nöjd. 

Dagens ruta är lyckligt sommarfylld. 

Mer kan man inte begära. 

Lite räcker också

När jag för en månad sedan stickade Karins hitte på(se)-halvvantar så fick jag lite garn över. Lite räcker också till något tänkte jag och delade upp det som var kvar i små nystan. Pyttesmå nystan.

Det blev faktiskt ett par halvvantar till! 

Virkade fastmaskor i bakre maskbågen över 30 maskor och virknål 3,5 mm och om jag sträckte lite i garnet så gick det precis jämnt upp! 

Absolut inga rester kvar. Perfekt.

Dagens ruta står för en slags konstig blandning av stress och gott humör. 

Vet i sjutton hur det går ihop...

men det goda humöret vann när jag var på en liten prommis i vår vackra stad. 

Det var så fint i solnedgången! 

När jag gick hemåt fick jag sällskap av 1042 kajor, eller kanske 1402. Det var svårt att räkna dem men de skränade som om de var 4120 eller något sånt.

De följde mig till hamnen där de slog sig ner i sina favoritträd. 

Jag vinkade Hej då och gick hem. Stressen lämnade jag hos kajorna.

Rariteter

Vi har sett en raritet. En fågel som flugit vilse men som drog en väldig uppmärksamhet till sig.

En vitnäbbad islom.

Jag har inte något bautaobjektiv som många av fågelskådarproffsen som var på plats men en bild blev det i alla fall. Pippin är en liten vit och svart prick på bilden. Det vita är den berömda långa näbben. Så här ser den ut i fågelboken.

Nu var den i Hyndevadsström, mellan Hjälmaren och Eskilstunaån i Sörmland, och vi råkade vara i närheten. Jättekul att få se den men lite synd tyckte jag om den också och jag undrar om den hittar hem... Den kalasade flitigt på fisk och kräftor men jag tror den hellre vill ha sällskap än mat i överflöd.

Över strömmen går Bibybron, tyvärr i alldeles bedrövligt skick men vacker ändå på något sätt. En raritet det också.

För mig som gillar broar var bron lika spännande som vitnäbben. 

Beträd på egen risk liksom. 

Det finns beslut på att den ska återställas men de ansvariga vill inte betala. Hoppas de gör det ändå.

Att sitta där på de gamla gistna och skeva resterna av en en gång så ståtlig bro, svänga med benen och titta ner på näckrosorna var mäktigt. 

Jag kan inte låta bli att tänka - Ännu en dag i paradiset.

Kalasdax på en kalasdag

Idag är det kalasdag, och vilken kalasdag sedan med strålande sol och bästa sommarkostymen. Vi har varit på stort födelsedagskalas och alla var där. Alla, till och med den här killen.

Han var helt otroligt intresserad och kom riktigt nära men han hade ingen present med sig. Aj då!

Visst är det underbart vackert ute nu? Så otroligt lummigt och spänstigt grönt. Det är bara nu på försommaren som allt är just spänstigt grönt, eller hur?

Föresten, på väg till kalaset så satt jag i bilens baksäte och stickade. Jag behövde en markör till och det enda jag hade var min guldring. 

Den lyxigaste markör jag haft någon gång. Men är det kalasdag så är det.