Jag kan inte hjälpa det. Den här månaden gör mig dyster. Hur mycket jag än försöker tänka positiva tankar om november så räcker det inte riktigt till. Hela förmiddagen låg dimman tung över viken. Den lättade lite på eftermiddagen för att strax därpå ersättas av mörkret som la sig som en filt över alltsammans. Fast det var vackert och stilla den där stunden mellan dimma och mörker.
I Ulrikas fotoutmaning är ordet för dagen runt. Jag hittade någon runt att kika i genom.
Vad gör du matte? Vad är det där för något? Får jag kolla? - Nyfiken till max är hon, den där Luna.
Söt är hon också.
När jag gick ut på bryggan hörde jag något konstigt under mig.
Aha, Minerva har hittat en egen väg, under bryggan men över vattenytan. De där katterna blir då rakt inte dystra av att det är november. De bryr sig inte om det alls faktiskt. Det är nog modellen.
Dagens ruta är lite oroligt otåligt blå.
Som när man vill så mycket men inte förmår. Fast igår kväll pyntade jag lite i syrummet.
Finaste ljusslingan i stället för en gardin. Hur bra som helst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar