25 apr. 2018

Medicin

Jag önskar ni kunde känna doften efter regnet.
Det doftar vår! Friskt, klart, hoppfullt.

Det är precis vad jag behöver just nu. Min dag har varit alldeles full av stress och anspänning, precis sånt som jag inte tål så bra längre så nu är det tid för återhämtning och vila.
En ljudbok jag hört många gånger förr och långsam stickning är som medicin. 
Och så vårregnet förstås. Och den ljusa kvällshimlen och havet.

24 apr. 2018

Fikasällskap

En regnig och blåsig tisdag som denna fikade jag med Muminmamman och Lilla My,
jag stickade några ränder på Blåvingesjalen 
och jag upptäckte att jag minskat lite snabbare på ena sidan än på den andra. Sjalen får helt enkelt bli lite lätt asymmtrisk för jag tänker inte repa upp och göra om. I själva verket kommer det nog inte synas alls när sjalen är klar.

Ända sedan jag först såg tröjan Blåfjell har jag tänkt sticka den och de första varven är nu gjorda.
Fast det blir ingen tröja, det blir en kofta. Som vanligt.

23 apr. 2018

På andra sidan

Ikväll är jag så trött att allt jag har att säga är:
Vi ses på andra sidan av den här fina boken!
Och att björkarna har musöron förstås.
Det var visst en sak till...
Gokatt! Gonatt menar jag!



22 apr. 2018

Tulipa och tvekan

Jag jobbar mig ner i högen av tillklippta plagg, ett plagg i taget.
En tunika/kort klänning blev det av ett tyg som jag tycker så mycket om. De enkla tulpanerna och det grafiska anslaget tilltalar något i mig. 
Jag har fortfarande inte provat den här klänning sedan den blev klar och pressad. Jag mådde inte på topp när jag sydde den, det är ju bättre att låta bli att sy när man inte mår bra men ibland gör man knasiga saker för att man mår bättre av att göra än att inte göra (dilemmat för oss som skapar och gör saker). I vilket fall som helst så kommer den nog bli bra och kännas rätt så småningom, bara inte riktigt än. Får låta den vädra ute och fylla tyget med solenergi och vårglädje.
Tills vidare hänger klänningen där på sin galge.
Kanske provar jag den i morgon, kanske en helt annan dag.

21 apr. 2018

Eirin

Eirin heter sockorna i vitt och vårgrönt.
Mönstret har Eli/Skeindeer gjort och det ingår, tillsammans med Brit och fyra andra mönster i hennes sockserie Sokkelester. Socklästen - inte ofta det ordet används nu för tiden. Jag gillar det, och jag springer gärna runt i bara socklästen. 
Det vita garnet är Novita Nalle och det gröna Järbo Mellanraggi. De är stickade på 25 cm-rundsticka i storlekarna 3 och 3.5 mm. 3 mm användes till tå, häl och mudd. 
Sockorna blev klara mellan ogräsrensning, nedklippning av gamla döda grenar och allmänt trädgårdsröj. Många pauser behövs när jag ska göra något. 
Men slitet var mödan värt när jag hittade den här lilla ljuvliga julrosen och hennes kompisar.

20 apr. 2018

Oförberedd

Oj oj oj, 28 grader är väldigt varmt. I alla fall när det alldeles nyss var snö och vinter.
Även om värmen bara är på tillfälligt besök så har det varit en härlig dag och buskar och träd är lika tagna på sängen som vi som tog av oss vinterkängorna bara härom dagen och fortfarande inte hängt undan vinterjackan, eftersom det säkert blir kallt på Valborgsmäss som det brukar. Fast jag tror träd och buskar fattar snabbare än vad vi gör och anpassar sig snabbt nog. 
I morgon är det säkert mycket som redan blivit grönt. Mina ben är dock väldigt vinterbleka ännu ett bra tag. 
Det gick faktiskt inte att sticka ullsockor, det var för svettigt helt enkelt, men jag lär ju inte behöva dem än på ett tag. Dels har jag ju ett rejält socklager, dels ska det vara varmt i morgon också. Inte 28 grader, men kanske 18. Man kan ju hoppas.

19 apr. 2018

In i rotation

Redan igår kunde ni skymta den här klänningen på bild.
Ett Paapii-tyg jag haft på hyllan ett bra tag har äntligen blivit en klänning.
Mönstret är Onion 9004 (2070 för mindre storlekar) med en del modifieringar, t ex ringning och så har jag sytt fickor i sidorna. 
Skönaste sortens trikå, mjuk och stadig och den blir inte sladdrig efter några tvättar.
Som ni förstår kom den in i garderobsrotationen direkt. Då är det bra.
Jag har redan läst ut Husmoderns död och jag tycker ännu mer om den nu. Skarp, rolig, varierande, klok och intressant. Den lockade mig att googla ett par fotografer som nämndes och det jag såg var fascinerande spännande bilder. Att få veta lite mer om vem Sara är var som grädde på moset, så jag mosade i mig gräddmuffins när boken var utläst och tänkte på hennes text om det skamliga i att tycka om socker. Ja, det finns en del att fundera på.

Efter att ha klivit ut från bokvärlden satte jag mig på trappan och stickade lite. 
Det var varmt och fint idag igen. Man kan vänja sig. Fort.

18 apr. 2018

Tack för det Akademien

Tack vare debaclet i Svenska Akademien så läser jag nu Husmoderns död av Sara Danius.
Det hade jag inga som helst planer på för några veckor sedan men tänk så finurliga ödets vägar kan vara ibland! Jag har inte lagt ifrån mig boken sedan jag plockade den ur bokpaketet som kom med posten för några timmar sedan, och drygt en tredjedel av den 400 sidorna är redan lästa. Med nöje! Boken är en samling korta texter, essäer och artiklar, de flesta publicerade i Dagens Nyheter. Sara skriver att urvalet är gjort utifrån hennes intresseområden: "förhållandet mellan högt och lågt, som Proust och majonnäs; relationen mellan estetik och teknik, modernism och maskin; kvinnliga författarskap och frågor om genus; samt de "mindre" konstarterna, som mode, fotografi och konsthantverk." Jag gillar hennes språk, hur hon målar med både bred och smal pensel, jag gillar de tydliga och också de subtila referenserna, jag fullkomligt älskar hennes analys av Bonniers kokbok i utgåvorna från 1960 till 2010 och vad innehållet i dem säger om tidsandan och kulturen, om makt över liv och död. Det som dock ger en väldigt bitter smak är en rad i hennes tack, allra sist i boken. Hon tackar en rad människor som på ett eller annat sätt bidragit till bokens tillkomst och så "Sist men inte minst: stort tack till Jean Claude Arnault, mannen bakom kulturinstitutionen Forum". Det vilar något olycksbådande över den där meningen, något som, i ljuset av senaste månadernas berättelser, känns unket och faktiskt motbjudande men bortsett från just den raden så är jag ändå glad att läsa Husmoderns död, jag har redan strukit under flera stycken i boken, markerat saker jag vill komma ihåg och återvända till. Så, hade inte de aderton hamnat i konflikt, och en och annan trångsynt gubbe visat sina osympatiska åsikter,  hade våra vägar kanske aldrig korsats; Saras ord och mina tankar. Tack för det Svenska Akademien!
Här började dagen med regn men när jag körde hem från jobbet var det 20 underbara grader ute. April, du är verkligen allt i ett!
Nu har den här trötta människan vinkat godnatt till rådjuren som smyger över tomten i skymningen
och Husmoderns död, som på intet sätt är någon deckare, ska få en stunds uppmärksamhet till i sänglampans sken.

17 apr. 2018

Grötfrukost

Det har varit en ljuvlig dag i huset vid havet idag, 18 grader, solsken och fåglar som sjunger i kör.
Det blev grötfrukost på trappan. Som jag har längtat!
De sista sömmarna är sydda på klänningen jag började på härom dagen.
Mönstret är OMG bananas You are beautiful dress med en hel del modifieringar, har bl a ändrat längd, ärmlängd, tagit bort en volang och säkert något mer.
Tyget till både klänningen och ett par matchande leggings köpte jag förra sommaren hos Bizzi Bee, härligt mjuk och fin jersey.
Leggingsmönstret är ett jag ritat upp efter mina egna mått och i midjan är det flossad resår. Ingen resårkanal där resåren kan vrida sig, utan resåren är fastsydd i ovankanten på samma sätt som när jag syr underkläder.
Perfekt med en ny vårklänning lagom till varma fina dagar.

16 apr. 2018

Brit

Brit heter mönstret, uppkallat efter designer Elis farmor.
I mönstret finns beskrivning både till att sticka från mudden och neråt och från tån och uppåt. Jag valde att sticka från mudden och neråt. 
Novita Nalle i vitt och turkost. Sticka 3 mm till mudd och tå, 3.5 mm till mönsterstickning och häl. Jag borde gjort även hälen på den mindre stickan men så blev det inte. 
Jag har stickat på Knitpros 25 cm-sticka. Flera har tipsat om 23 cm-stickor och att de också kan ha en kort och lång tipp men jag har provat och tycker att de tipparna är för korta för mina händer att hålla i, de där två extra centimetrarna har betydelse i tipplängd. I alla fall för mig. 
Jag ska testa Addis 25 cm-sticka också, så fort jag får hem en.  
Sockorna sitter perfekt på mina fötter och jag är så glad att det gick så lätt att sticka dem. Det kommer bli fler av Elis mönsterstickade sockor, helt klart. 
Det vita och turkosa garnet räcker till ett par till, jag tror nästa par blir Eirin.
Dagen har varit fin, ganska stillsam. Lite dimma på morgonen och sol längre fram på dagen.
Det tycker jag om. 

15 apr. 2018

Några sömmar

Jag peppar mig med att långsamt också är en fart framåt när allt jag gör går i snigeltakt.
Bara att tända lamporna på maskinerna gör att man ändå känner att något är på gång. Ett bra tips som jag tar till lite då och då, oftast när jag är på syträff och liksom vill komma igång men hjärnan måste bearbeta platsen och människorna och allt annat innan den kan koncentrera sig på att sy. 
Det tog sin lilla tid men det blev ett par sidfickor sydda och några sömmar till och
om man bortser från att halsringning och alla fållar återstår så har jag gjort en klänning! 

14 apr. 2018

25 cm ska det vara

Det var nog inte bara vanlig fredagströtthet jag kände igår för idag har jag känt mig allt annat än pigg.  Så typiskt, jag hade sett fram emot en helt annan slags helg.
Sockan som jag var så tveksam igår till visade sig i alla fall bli något bra.
Jag stickar på en kort rundsticka, 25 cm lång, och maskorna blir jämna och fina på sockan Brit som Eli gjort mönstret till. 
Så här jämnt har jag nog aldrig stickat på en flerfärgsstickad socka utan att kämpa med garnet hela tiden. Jag har tidigare testat 23 cm-sticka men den passade mig inte alls. Den här stickan har en lite längre tipp på ena sidan, jag använder den till höger, och den är lättare att hålla i och därmed lättare att sticka med.  
Jag stickar i Novitas Nalle, i finaste turkosa färgen.

13 apr. 2018

Den där fredagskänslan

Fredagskvällströtthet är en alldeles egen sort av trötthet. Jag känner mig helt knockad. Undrar vad det är med fredagskvällar...
Hann rita några streck innan jag landade i soffan och 
när jag väl var där orkade jag inte plocka upp någon av mina pågående stickningar. Det kändes som en väldigt bra idé att lägga upp en socka på en 25 cm lång rundsticka. 
Efter några varv var jag inte lika säker på om det var så bra. Jag går och lägger mig i stället!