22 maj 2019

Närkingar

Försommaren är all over the place,
och det är inte bara asparna som sätter frö i stora mängder. 
Kastanjer tillhör mina favoritträd och de rödblommande är extra fina nu. 
Jag tycker också om tulpaner men vi har inga i vår trädgård eftersom rådjuren har en promenadstig över vår tomt. 
Allt är så vackert nu och färgerna så intensiva. 
Kanske får vi några äpplen i år, kanske blir det bara frukt till fåglar och insekter.

I lördags utökade jag familjen med två små lurviga sällskapsdjur som nu bor på hyllan ovanför mitt skrivbord. Jag pratar lite försiktigt med dem men än så länge blänger de mest. Jag tror de är blyga. Eller så har de lite svårt med dialekten här, närkingar som de är.
Karin på Ostbiten syr Kubbalufser och nu bor två hos oss. Säg inget till Morris...

21 maj 2019

Tålamod

För elva år sedan fick jag en magnoliabuske i födelsedagspresent. Den trivdes aldrig riktigt där den först planterades och när vi flyttade för fem år sedan tog vi busken med oss. Jag kunde inte lämna min present så den grävdes upp och planterades intill huset vid havet.
Nu, fem år senare, har den allra första blomman slagit ut! Det gäller att ha tålamod minsann.
Det krävs också en gnutta tålamod när man ska fästa alla trådar på ett par restgarnssockor. 
Det tog sin lilla  tid men var värt det. 
Många rosa små rester samsas så fint tillsammans. 
Restgarn är grejen! 
Den blommar! Hurra!

18 maj 2019

Alla dessa små

saker som vill bli sydda!
De har legat tillklippta en tid nu och ropat på min uppmärksamhet.
Jag har sytt lite då och 
lite då.  
Flera av de här har redan flyttat vidare för att fyllas med diverse småsaker. 
Alla dessa småsaker som finns i världen!

17 maj 2019

Det rör mig

Sedan i början på april har Stina Wollter en utställning i Katrineholms konsthall som heter Det rör mig. Sista utställningsdagen är i morgon och jag ville så gärna hinna dit och se den. Idag var det dax!
Det var en upplevelse! Så fina, tankeväckande och innehållsrika verk. 
Stina förmedlar så mycket, med djup, insikt och självklarhet. 
Ljus, lätthet och bråddjupt mörker. Allt på en gång, både betraktande och utforskande. 
Mäktigt. 

15 maj 2019

Tillsammans

Två olika garner blev tillsammans sjalen Tillsammans.
Jag började med ett nystan Cascade Roslyn i en vacker petrolfärg och när nystanet nästan var slut varvade jag in Silketweed. Jag hade 150 gram limefärgad Silketweed från Magasin Duett och det blev ca 20 gram över när avmaskningen var gjord.
 
Det var oväntat lätt och roligt att göra cirka en miljon bubblor. Det var inte alls så omständigt som de jag gjort tidigare och stickningen flöt på bra.
Mönstret finns att köpa på ravelry och finns på både svenska och engelska. 
Det blev en härlig sjal och jag gillar både silke-ullblandningarna och att de petrolfärgade bubblorna smiter in i de limegröna ränderna.
Det var kallt i natt igen så här behövs det sjal på morgonen ett bra tag till och i och med silkeblandningen är det här en sjal som kommer funka fint även när det är varmare ute och ren ull blir för varmt. 
Jag har haft en tuff vecka med läkar- och tandläkarbesök så jag är trött och frusen mest hela tiden. Perfekt att ha en ny sjal att vara tillsammans med då.

14 maj 2019

Koll-kontroll

Min allra bästa kontrollant kollar att jag kommer hem i rätt tid. 
Nästan varje dag när jag kommer hem sitter Minerva och väntar på mig. Hon säger inte välkommen hem men jag känner att hon menar det. Jag tror dessutom att hon säger att jag borde varit hemma för fem minuter sedan för då skulle hon haft mat. 
Jag är tydligen helt okontrollerbar när det gäller mina stickningar för helt oplanerat la jag upp till en ny sockstickning. Igen. Oj då!

12 maj 2019

Tistlar

Har ni passat på att njuta av den vackra vårdagen? Jag önskar att jag hade gjort det mer än jag faktiskt gjort. Maken har rensat ogräs och jag har inte gjort mycket alls, inte idag heller.  
Jag tror det är dax för en ny sjal, en tistelsjal. 
Mönstret är ett gratismönster på Ravelry, gjort av Ann Myhre/Pinneguri, kanske mer en beskrivning än ett mönster men jag har inte läst det, jag använder bara mönsterdiagrammet. Sjalen görs på samma sätt som Stjärnhop, som bygger på Ann Myrhes mönster, så jag är bekant med grundkonstruktionen.
Man stickar runt och klipper sedan itu arbetet för att slutligen plocka upp maskor och sticka en vikkant runt hela sjalen för att gömma klippkanten. 
Sticka är lite lagom ansträngande för mig denna vackra dag.

11 maj 2019

Goth Kitty

Stickpoddar har periodvis varit ett troget sticksällskap till mig och många av de jag lyssnat på stickar socka efter socka i garnet Knit Picks Felici. Knit Picks skickar inte till Sverige så även om jag ville testa garnet alla pratar om så fick det lugnt vänta till den dag jag hittade ett sätt att komma åt några nystan.
Dagen kom när en brittisk webshop sålda några av Felicifärgerna och jag kunde beställa. Just den här färgen heter Goth Kitty. 
Garnet är ljuvligt mjukt och underbart att sticka i. Jag vet inte alls hur hållbart det är och jag tror att garnet kommer noppa sig ganska snabbt men det får jag veta när det är dax att använda de här sockorna, förhoppningsvis inte än på några månader. 
Det är ett kommersiellt dussingarn som finns i massor av fina färger och det skulle vara kul om det gick att få tag i dem lite lättare men det finns ju många andra fina garner som är betydligt mer lokalproducerade än det här. Kul att ha testat i alla fall och jag har några nystan till i mitt garnskåp. 
Det har varit en fin och lugn dag här, maken och många andra runt omkring klippte gräsmattorna för första gången i år och jag har mest vilat. 
Nu går solen ner och gräsklipparna har äntligen tystnat. Så skönt.

10 maj 2019

Busrus och bilmil

Vissa dagar blir mer spännande än man kan tänka sig och idag visade sig vara en sådan dag. Jag åkte för att hälsa på min bror med familj. De föder upp Birmor och har just nu en kull med snart tio veckor gamla kattungar som jag ville gosa med. När jag bara hade någon mil kvar började plötsligt tre varningslampor lysa i bilen, alla indikerade olika fel. Det blev svettigt sista biten men jag kom fram. När jag skulle hem lös samma varningslampor någon mil för att sedan slockna och ersättas av att motorlampan började lysa. Jobbigt men jag körde på. Tre mil hemifrån bestämde sig en älgko för att kliva ut på vägen framför mig. Jag hann precis att tvärnita och var oändligt tacksam att jag inte hade någon bakom mig just då, efter att ha haft en bil precis bakom mig i fyra-fem mil. Vi glodde lite på varandra, älgen och jag, och sedan rullade jag försiktigt hemåt. Jag tror jag ska låta bilen stå över helgen. Pust.
Men kattgos, det blev det! 
Det är två små killar och en tjej och jag kan omöjligt skilja dem åt.  
Från värsta busruset till djup sömn på bara några sekunder, precis som det ska vara med kattungar. 
Jag hade planer på att smuggla ner en eller två i väskan när jag skulle hem men jag lät bli. Morris hade nog blivit ledsen om jag kommit hem med en ny lillkille. 
Mamma Elsa är så fin med sina ungar. 
Det blev inte marsipantårta till lunch men 
det hade varit rimligt. Jag hade nog behövt lite marsipantårta med tanke på bilbekymmer och älgmöte.

8 maj 2019

Detta krig

Jag fortsätter på samma tema som igår och läser ord som Bodil skrev. Vissa stycken som inte betydd något särskilt tidigare får plötsligt nytt ljus över sig och lyser rakt emot mig på boksidorna.
Detta krig som jag utkämpat mot kroppen, denna medfödda motsättning mellan själ och kropp. ... Kriget är över nu, jag vann och gratulerar mig till segern även om den kom väl sent. ... Den gamla dam som har suttit och samlat erfarenhet och lärdom inne i mig i alla dessa år är på väg fram i ljuset och nu nalkas den visa varelsen med stormsteg. 
Bonjour Madamde! Bienvenue.

Ja vad säger man, genialt!  
Har du inte läst Bodil Malmstens böcker så gör det! Både romanerna och dikterna sveper en med sig, ut på nya äventyr och nya tankebanor, och när man läst Priset på vatten i Finistère vill man åka dit. Jag vill det i alla fall! I maj eller kanske september och se solen gå ner i Atlanten med ett rött fräsande.
Restgarnssockorna har fått mycket uppmärksamhet idag. Många små nystan är instickade och 
ute står äppelträdet och vippar sina nästan utslagna blommor. Jag tror det lagom kommer slå ut när 
slånbärsbusken blommat över.

7 maj 2019

Att låta sig påverkas

Och så var det det där med balansen. Att inte ge mer än man har, att inte omfamna mer än man kan hålla i, att inte le mer än ögonen orkar för priset blir så mycket trötthet, så mycket tomhet och en håglös blick mot de som förtjänar så mycket mer. 

Jag läser Bodil Malmstens Samlade dikter och jag kan inte förneka att det påverkar mig. Det får mig att tänka och känna, lite annorlunda än igår. Jag låter hennes ord rycka med mig in i något annat, något som jag inte visste om. Det är spännande och jag läser halvhögt för mig själv, behöver liksom höra orden samtidigt som ögonen tar in dem. Bodil hade något, hennes texter berör på ett alldeles eget sätt och jag tycker om det även om det hon behandlar inte ska tyckas om utan bara processas. Tänk att ord kan användas på så många olika sätt! De kan vara som de vassaste och dödligaste vapen eller som den mjukaste smekning som betyder något i evighet. Bara vanliga tillgängliga ord! Otroligt, magiskt och samtidigt farligt och viktigt.
Balansen var det. Jag balanserar energibrist  med restgarnssockor och lågkänslor med rosa färg
och några späda streck i min bok. 
Långsamt, hållbart och försiktigt färgglatt.