Sytt, stickat, snöblandat

Idag har vi haft många olika väder. Det började med sol och åtta plusgrader för att sedan bli grått, därpå lite regn och till slut snö. Snön smälter direkt när den träffar marken men det är ganska blött. Den enda någorlunda torra platsen utomhus var högst upp på trappan, längst in till huset så där kunde jag lägga ut de senaste sockorna.

Det har blivit fem randiga par än så länge i år och fler lär det bli. Just de här är stickade i Lang Jawoll Magic i en turkos-grönmelerad färg och en blåmelerad. 

Jag fortsätter sy prototyper av projektväskor med blixtlås. Nu har jag hittat en bra storlek men det är vissa detaljer som jag inte är nöjd med ännu. Kanske blir jag aldrig nöjd, kanske kommer jag på något fiffigt. Vi får se. 

Vi har haft extremt lågt vatten ganska länge men nu börjar äntligen havet stiga en aning. Det känns bra om det återgår till någon slags normalt läge. Ytterligheter känns inte helt bekvämt.

Jag trotsade det snöblandade regnet och gick en sväng, bara en knapp halvtimme, det var skönt att komma ut och även om det var blött så var det inte kallt. 

Det var tomt på bänken på berget. 

Den inbjöd inte till sällskap.

Barfotaglädje

Ute är det ett par minusgrader och gräset är vitt av frost men det hindrade mig inte att gå barfota en liten stund.

Det är Maja (maja_larsson på Instagram) som inspirerat mig och fötterna blev superglada av den lilla promenaden. Och jag också!

Det är ju inte så att jag är socklös, det finns bara många saker som gör fötterna glada!

De här två omaka nystanen Zauberball har nu gett mig tre par randiga sockor.

Det känns helt otroligt att nystanen som inte passade särskilt bra ihop kunde ge mig tre så fina par.

Det finns lite garn kvar men det kommer inte räcka till ett par till så jag tror jag virkar in resterna i min filt i stället.

Jag har använt olika enfärgade rester till tå, häl och i ett fall resår men det har verkligen varit drygt garn att sticka sockor av. Ett riktigt roligt projekt!

En som inte tycker att det vare sig är märkvärdigt att gå barfota eller ha randiga sockor är Morris som flyttat upp i docksängen.

Han tyckte att det var på tiden att han fick en egen säng. Kanske skulle jag bädda åt honom också?

Rök utan eld

Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg, finlandssvenska vappen, är en årlig högtid som firas i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien, Slovenien och Tyskland den 30 april eller 1 maj. Traditionen grundar sig på den hedniska högtid som funnits i Tyskland, men har senare kommit att sammankopplas med kulten av den heliga Valborg.

- Allt enligt Wikipedia.

Jag firar inte valborg eller sista april alls, i stället har jag sett rök utan eld på E22an på grund av asfaltsläggning och tänkt att de inte har någon vidare arbetsmiljö de som sitter där i röken men jag tycker de gör ett toppenjobb.

I stället för att stå ute och frysa vid en brasa som nästan blåser bort sitter jag inne och stickar. 

Ränder som ger ro. 

Bra syssla när näsan rinner - för nog hinner jag med en vårförkylning. Tyvärr.

På längden och tvären

En rand efter en rand efter en rand.

Ibland är det så skönt med det förutsägbara.

Koftprojektet är nu inne i rand-fasen och den här gången tror jag att det faktiskt blir en kofta av det vita garnet. 

När jag plockade undan lite i soffhörnet så hittade jag ett litet restnystan av rosa sockgarn och det ville visst också bli ränder. 

Det blå är också en liten rest så snart får jag leta i korgen med små garnsnuttar för att hitta något att fortsätta med. 

Från taket är det också randigt. På längden.