28 feb. 2014

Flåset i nacken

När man är stressad redan när man vaknar på morgonen så borde man dra täcket över huvudet och vägra gå upp. Det gjorde inte jag utan jag gick upp och hela dagen har jag känt stressen flåsa mig i nacken. Jag har tryckt bort den och inte velat kännas vid den. Jag har andats djupt, gått så långsamt jag kunnat och försökt ta en sak i taget. Det går men det tär på resurserna när man gör så där. Jag vet det men ibland finns det inget annat sätt. Är man allergisk mot jordnötter ska man undvika jordnötter. Är man allergisk mot stress ska man undvika stress. Lika lätt som att säga tulipanaros men lika svårt att göra.

Dagens ruta blev därför lite sammanpressat marinblå.
I morgon har vi flera anledningar att fira och det har vi förberett för i dag. Lika bra att passa på när vi ändå hade farten uppe liksom.
Till min stora glädje är lilla Dot och hälsar på och med sig har hon förstås ulltussarna. Jag tog chansen att komma ut en stund tillsammans med dem och de sprang fort av glädje. De vet precis var vi brukar gå och eftersom det var länge sedan de var här så hade de bråttom att komma fram till bästa ställena att sniffa och lukta.
De avslöjade inget om vad de sniffade sig fram till. Inte ett enda vov om terrier eller taxar som gått där på sistone. Jag får leva i ovisshet.

God och glad ska man ändå va - det är ju fredag!
Förvånansvärt gott! Synd att den redan är uppäten.

27 feb. 2014

Tråckla med livets trådar

I dag har det äntligen varit träff med bästa tjejerna. Vi pratade om hur man tråcklar ihop utmattade liv. Det är ingen lätt sömnadskonst, inte ens för en van sömmerska som jag. 
Riktigt roligt var det så dagens ruta är gladrosa och den 58e i ordningen. Föresten, man kanske skulle ge sig på att virka ihop livet i stället för att tråckla?

26 feb. 2014

Otålighet och väntan är som hönan och ägget

Det är en sån där dag när huvudet vill mycket mer än vad det finns förutsättningar att klara av. Bästa sättet att hantera sådana dagar är att sätta sig ner och vänta. Vänta både på att listan med saker som man vill göra krymt av sig själv till rimlig omfattning och vänta på att energi och ork finns tillgänglig. 
Alltså, jag väntar.
Mina soffkompisar väntar med mig.

Otålig blev humöret i dagens ruta. Otålig för att det är otåligt att vänta liksom.
Otålighet kan absolut representeras av en vacker lila färg tänker jag. Kommer otåligheten av väntan eller behöver jag vänta för att jag är för otålig? Det är frågan.

Solen kan representeras av en apelsin, eller hur?
En vacker uppgående apelsinsol mötte mig i morse. Åh!
Apelsin föresten, det påminner mig om att jag kan sticka några varv på den här.
Apelsin- och limesjalen.
Jag gör det medan jag väntar.




25 feb. 2014

Det bara hände!

Men hur i hela världen gick det här till?!
Det ligger ett par blöta halvvantar i tvättfatet!
- Jag skulle ju inte göra fler! Men det var ju så roligt och så låg det några smånystan av Donegal tweed och bara ropade på att bli stickade... Jag fick ge mig, plocka upp stickorna och sätta igång igen och ett par kvällar senare så låg de bara där.
Ja, nu vet ni hur jag har det. Så är det förstås bara hos mig?

Dagens ruta är arg.
En stund på eftermiddagen var jag riktigt, riktigt arg men tack och lov så gick det över ganska snabbt. Ingen idé att lägga energi på dumheter som inte går att påverka i det korta perspektivet. 
Bättre att njuta av blommorna i vasen i stället.
En liten ranunkel skulle jag tro.



24 feb. 2014

Från rött till rött

Nu börjar det ljusna lagom till jag äter frukost - Härligt! 
Det gäller att fånga stunden, den försvinner så fort.
Synd att den där gatlyktan står precis just där tänkte jag först men sen kom jag på hur skönt det är att ha en gatlykta längs vägen.
Den stora björken gladdes nog lika mycket som jag åt solens uppgång. 
Den vackra morgonen gjorde dagen lite lättare trots snörvlande och hostande men just de sakerna färgade dagens ruta. 
Nässpray, näsdukar och halstabletter ännu en dag. En dag närmare förkylningens slut.

Ikväll var det mörkt vid huset vid havet. 
Solen går ned åt ett annat håll och där var den igen, den röda himlen.
Cirkeln är sluten.


23 feb. 2014

Mudd- och vantbonanza

Jag rosslar som en gammal cykel men vänder ansiktet mot solen och ler i alla fall. Att kunna öppna fönstret och vädra är ett fint vårtecken, även om det kan komma mer vinter ännu ett tag. Kanske kommer det bra tider för halvvantar och muddar nu när jag utökat förrådet ordentligt. 
De första jag stickade är gjorda i Visjö och Teksrena på stickor 3,25 mm. De blev lite trånga. 
Så jag fortsatte med att göra ett par som var lite större.
Rauma finull och Visjö, också st 3,25 mm. 
Jag gillade färgskiftningarna i Teksrenagarnet så jag gjorde ett par till tillsammans med Visjö, med annat mönster på tummarna.
De här har fortfarande inte torkat ännu. Jag tror att färgskiftningarna i det mörka garnet kommer synas lite bättre när de torkat. 
Två par muddar har det också blivit under den här sjukdomsperioden.
Vårgröna i Rauma finull och Kampes 2-trådiga ull.
Mönstret heter Cintia (på svenska) och är gjort av Maria Gustafsson
Jag tyckte blom/stjärnmönstret var riktigt roligt att sticka. 
Ett par blev vinröda och rosa. Det vinröda är BC garn Semilla DK och det rosa är Kauni. Stickor 3,5 mm till båda Cintiaparen. 
I ett försök att göra slut på Visjö och Semillagarnet så blev det ett improviserat par till. 
Stickor 3,2 mm. 
Nu tänker jag inte sticka muddar och halvvantar på ett tag. Tror jag. Det finns ju mer restgarner kvar...
Dagens ruta är solgul.
Ljus i sinnet är bra.

22 feb. 2014

Målsnöre i pilens riktning

Gnällig är vad jag känner mig. Jättegnällig för nu i kväll börjar det göra ont i ena örat också. Nu får det räcka tycker jag. I morgon när jag vaknar mår jag bra igen, okej?

Målsättningen i går var att sticka klart Follow your arrow-sjalen, vilket jag inte orkade. Det gjorde jag däremot i förmiddags. Tillsammans med snacket inför damernas tre mil i OS så värmde jag upp och jag var i mål långt innan den norska trion bröt målsnöret. Jag hann faktiskt fästa trådar och blocka sjalen också. Nu funderar jag på om jag tycker om sjalen eller inte. Vissa partier är jättefina, andra inte fullt lika bra. Jag är osäker på om det var ett bra drag att göra uddarna växelvis beige och gröna. Sjalen hänger kanske bra över axlarna vilket jag hoppas och då kan randningen bli helt rätt. 
Sjalen är stickad i Donegal tweed från Magasin duett. Ett mjukt och skönt garn att sticka i. 
En liten stund på förmiddagen var himlen alldeles blå innan det grå tog över igen. Himmelsblå blev dagens ruta. Vårt sovrum ska få fina blå väggar.
Lite blå himmel i morgon också tack!

21 feb. 2014

En dag helt enkelt

Finns det verkligen något att blogga om i dag funderade jag. Det är väl ingen som vill läsa om förkylningar och regn och det är ju det dagen mestadels bestått av. Ja, tillsammans med oändligt mycket sport på tv då, men det har alla intresserade redan koll på. Vad återstår då? Tja, dagens ruta kanske. Den blev blågrå, av ovan nämnda anledningar, men också för att vi står inför förändringar som ändrar på vardagen en del. Vi får skörda framåt försommaren.
De nya kökstapeterna kom hem i dag så nu börjar snart den stora röran men ännu ett tag kan jag sitta lugnt i soffhörnet och sticka.
Jag började på en ny mudd igår och hade nog tänkt göra den klar i dag men så har det inte alls blivit för jag gav mig sjutton på att sticka klart Follow your arrow-sjalen. Den är inte klar än men dagen är ju inte riktigt slut.
Skrev jag att det regnat? Upplyftande...

20 feb. 2014

Säg aldrig, aldrig

Vissa saker ska man aldrig, aldrig säga. I torsdags så sa jag att jag inte alls är så infektionskänslig längre och gissa vad jag är nu? Javisst, förkyld. Ett par dagar med värk och vips så slår bacillerna till. Jag undrar var de legat på lur någonstans. Blä. Bara att inse att jag ligger still ett par dagar till. Nåja, om jag ser det positivt så blir det mer sticktid...
Förrådet av muddar och halvvantar växer.
Dagens ruta är förkylningsfärgad. Smörtaxarna håller vakt så inga nya baciller kan gå till attack. Vov!

19 feb. 2014

Försiktigt

Så här blev dagens ruta. Lite försiktigt blågrön. 
Tänk, nu har det blivit 50 stycken!
En om dagen i femtio dagar räcker inte till en stor filt så jag fortsätter ett tag till. 
Cintiamuddarna är färdigstickade. Jag pyntade med några pärlemorknappar. Nu ligger de på tork och jag hoppas de torkar fort. 
Så där vårgrönfina så man nästan känner vårdoft och fågelsång.
En liten lövdikt passar bra.
Just den här finns i Fantastikboken av Magnus Lönn.


18 feb. 2014

Piggelingrönt och grant

En tisdag som denna piggar jag upp mig med en färdig sjal.
Februari månads paket från Karins Hitte på(se)
Sjalen är stickad i filtad cashmere, Cashmere Queen från Schopple wolle, och kanterna är virkade med spunnen mohair. Tofsarna är av fårskinn. 
Nätmönstret är så vackert och det var riktigt roligt att sticka. 
Finsjal att ha till vardags och fest. 
Jag fortsätter på uppiggningstemat och därför blev dagens ruta glatt cerise.
Vad är bättre än en god glass när man behöver en kick? 
Tillsammans med Sherlock så bara vill det bli en bra dag. 
Efter all piggelinboost var jag bara tvungen att testa ett nytt mönster. 
Cintia av Maria Gustafsson (mönstret är på svenska och blir muddar). Åh vad jag gillar det! Piggelingrönt och grant dessutom.