Egenmäktigt

Det känns som om jag är sist av alla men nu har jag till slut Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande och bekantat mig med Ester Nilsson och Hugo Rask. Det har inte undgått mig att karaktären Hugo är en beskrivning av Roy Andersson, han  tycks tro det själv också efter vad jag förstår. Bara Lena Andersson vet hur det förhåller sig med den saken men boken är en lång plågsam kärlekshistoria, så lätt att känna igen sig i, både vacker och sorglig. Den olyckliga kärleken, hoppet, förtvivlan, drömmarna. 

Hur en fortsättning på den här boken är möjlig är svårt att föreställa sig men Lena har redan skrivit Utan personligt ansvar och jag vill gärna läsa den också. Lenas sätt att använda språket, att analysera varje ord, varje tänkbar avsikt med ord, är ett nöje att läsa. Dessutom är hennes beskrivningar  långsamma, de kräver liksom betänketid. Skönt som motkraft mot all tidshets och allt tävlande. 

Den här måndagskvällen tillbringar jag i ett hotellrum och dagens fotoutmaningsord är siffror. Så lämpligt. 

Trots skylten om rökförbud på varje dörr luktar mitt rum gammal cigarettrök. Urk. Min energi tog slut några mil innan jag kom fram. Att köra i duggregn och mörker kostar på och det jag egentligen skulle gjort ikväll ersattes av trötthet och vila. Dagens ruta är därför lite uttråkad. 

Fast den där bruna rutan får mig att tänka på choklad. Choklad är bra!