Det som händer

Den här dagen kom liksom aldrig riktig igång. Det har varit mörkt från morgon till kväll och mest bara väntan och funderingar för hela slanten. Jag läste ett inlägg i cyberspace igår om att det förkommer så mycket näthat mot november så jag tänkte försöka vara lite extra snäll mot den här stackars mörka, blöta och ointressanta månad. Frågan är bara - Vad är bra i november? 

En sak som är riktigt bra är att jag kan jobba mig ner i högen med olästa böcker. Den här underbara boken kom ut redan 1981 men jag hade helt missat den om inte bästa Lena lånat ut sitt ex till mig. Åh vad den är fin!

Låna den! Läs den! Den handlar om lille Willie som placeras hos en ensam äldre man, Tom Oakley, på engelska landsbygden under andra världskriget, ett av alla evakuerade barn. Han är 8, snart 9 och kan vare sig läsa eller skriva men hos Tom får han kasta sig över papper, pennor och böcker och en massa annat. Från att ha varit ett kuvat barn, rädd att hånas och få stryk, så händer något med honom. Han får ta plats. Men verkligen väntar runt hörnet, förstås. Underbar läsning i novembermörkret!

En annan bra sak med hela november är Ulrikas fotoutmaning. 

Dagens ord är händer. 

Händer som min och makens på en knotig syrén utanför sjukhuset i Västervik där vi varit idag.

En hand och en tass så fina tillsammans.

Och vantar att värma händer med. De små tummarna saknas men jag kan inte sticka dem än för högeraxeln värker fortfarande för mycket. Jag stickade lite igår och det var inte alls bra så nu ligger de där och väntar på tumtider. Rätt vad det är så kommer de.

I morgon ska jag fortsätta fundera på vad som är bra med november.

Dagens ruta är, aj då, lite grå. 

Inte för att det är november utanför att det är tråkigt med sjukhuskorridorer. Alla månader på året.