Waikerie och pepparkakshästar

 För ett tag sedan sydde jag en skjorta. Den är bland det mest välarbetare jag gjort, mönstret är superbra och har en tydlig och fin beskrivning; Waikerie shirt  från Muna and Broad.

Tyget är ljuvlig babycord, köpt från På Skrå.

Det är bara ett problem, jag trivs inte i den. Den är både för stor och för liten på en och samma gång. Det var min avsikt att sy en kort skjorta, jag testade att göra ett par midjekorta plagg i höstas, men jag är  inte bekväm i det, och jag är inte särskilt förtjust i nedhasade axelsömmar. Typiskt nog gick det inte att köpa till mer tyg från samma ställe eftersom det var slut men jag scannade marknaden och hittade ett väldigt snarlikt tyg så kanske, kanske syr jag om skjortan till en klänning.

Eller så testar jag att använda skjortan som den är ett tag till.

Några kuddfodral till kökssoffan var enklare att svänga ihop.

Vem behöver inte pepparkakshästar liksom?

Under

 Vissa dagar är viken vackrare än andra. Den är alltid fin men då och då, oftast bara korta stunder, är ljuset något alldeles extra eller vattnet särskilt spegelblankt. Naturens under.

På tal om under, det kan vara så att jag testade ett nytt trosmönster och sydde två par, 

sedan tre par till och

därefter ytterligare sex par. 

Det kan vara så, det är till och med troligt eller faktiskt helt sant. 

Kapunda undies sitter som en dröm om man gillar höga trosor och det gör jag.

De är lätta att sy och perfekta för att använda upp spillbitar av trikå. 

Att hitta ett mönster som passar den kropp man har gör mig lycklig. Lyckan kan bo i så olika ting.

Under, det är vad det är.

Höstgarderoben

 Min garderob växer inte i takt med antalet kläder jag syr och stickar. Just nu tillverkar jag fortare än jag sliter ut mina kläder men det värmer mitt hjärta att jag hittat klädmönster som passar mig och som jag trivs med. 

Min senaste tröja utgick från mönstret till Ravello, men mönsterbårderna är från ett litet häfte som jag är glad att jag har. Ölänningen i mig gläds lite extra.

Jag har stickat i Debbie Bliss Fine Donegal tweed i en fin fuchsia-färg.

Byxorna är Willandra pants, ett mönster från Muna and Broad och de sitter toppenbra utan att jag gjort andra modifieringar än lagt till fem centimeter på längden. Det är lycka det!

Det fina viscosetyget till byxorna köpte jag hos SyIngrid i Vimmerby när hon hade utförsäljning.

Tröjan och byxorna är som gjorda för varandra.

Om man skriver upp sig för nyhetsbrev från Helens Closet så får man ett gratismönster på ett lättsytt linne, Luna Tank.

Helen bjuder dessutom på en instruktionsfilm på hur man syr det på sin Instagramsida. Jag blev så inspirerad att jag sydde två.

Ett grått i en riktigt slinkig viscostrikå och

ett svart och lila.

Modellen kräver ett tyg med mjukt och fint fall. Det är en härlig vidd och dessutom lättsytt.

Perfekt linne att ha under en kofta eller tröja och nu funderar jag på om inte nästa linne jag syr ska förlängas till en klänning. En klänning med snurr.

Slutligen har jag sytt en jacka i kokt ull. Mönstret är Mallee Jacket, också det från Muna and Broad. Jackan är ofodrad men det är gott om plats att ha en kofta eller tjock tröja under. 

Om man syr en söm då och då under en månad så kan det bli rejäl utdelning även om man tycker att man ingenting gör. Att kunna ha symaskinen framme och sy en halvtimme här och där gav mig ett par byxor, två linnen och en jacka. Inte illa.

Nordbakkan och Sculthorpe

Min garderob har fått tillökning, ett par linnebyxor och en tunn ullkofta har lagts till samlingen av egengjorda kläder.

Mönstret till koftan heter Nordbakkan och är gjort av Eli/Skeindeer Knits. 

Jag har stickat i tunn 2-trådigt ull, Duo Merino från Design.Club.DK, som jag köpte vid förra årets julstickning på Ateljé Norrgården.

Eftersom garnet är tunt och lätt känns det som om koftan nästan inte väger någonting men den är ändå varm och skön. Helt perfekt för en som gärna har ullplagg som inte får vara allt för varma.

Byxorna är Sculthorpe, ett mönster från Muna and Broad.

Alla deras mönster är gjorda för större kroppar och de är otroligt tydliga och pedagogiska och passformen är toppen.

Jag sydde i ett svart linnetyg, jag vet inte vikten på det men det är följsamt och skönt.

Det är stora fina fickor i sidorna, 

precis som jag vill ha det.

Trots formen på ficköppningen var de lätta att sy och snyggt blev det.

Nöjd tjej och nöjd garderob.

Semestersömnad - del 2

 Resultatet av semestersömnaden blev lite mer än Ashton-mönster.

Den prickiga klänningen som jag sydde tillsammans med Kikki har jag redan visat. Mönstret till den ritade vi själva, fritt efter en topp jag hade på mig när jag kom dit.

Jag har länge tänkt sy en svart klänning eftersom svart funkar bra till mina färgglada koftor.

Jag utgick i från mönstret Dress no 2, ett mönster från 100 Acts of sewing som jag använt hur många gånger som helst eftersom det är världens bästa basmönster. Jag använde mönstret för att göra överdelen, ärmarna och fickorna, sedan klippte jag kjoldelarna som stora rektanglar på tygets fulla bredd i den längd jag ville ha dem. Kjoldelarna rynkades i överkant.

Tyget är underbar muslin, double gauze, från Rosa Huset.

Som av en händelse fanns det prickig snedslå i min samling och det blev en fin halsringning av den.

Allra sista plagget i sommarens semestersömnad blev en trikåklänning i ett underbart retroinspirerat tyg jag haft ett par år.

Mönstret har jag modifierat så många gånger att det liknar inte originalet You are beautiful dress från OMG Bananas särskilt mycket. Min klänning är längre, har annan halsringning, har fickor och kort ärm men trots det har originalet varit bra att utgå ifrån.

Så där ja, det var sommarens klädsömnad i två delar. Jag hade tänkte sy två par byxor och en skjorta eller skjortklänning också men något ska jag väl ha att göra i höst också.

😅

Semestersömnad - del 1

Nu när semestern är slut är dax med en liten summering av klädsömnaden jag ägnat mig åt då och då under de gångna fyra veckorna.

Mönstret Ashton top från Helens Closet har jag använt flitigt. Först ut är ett linne, helt enligt mönstret, i ljuvligt tunt och svalt Libertytyg från På Skrå.

Modellen har en infodring runt hals- och ärmringning vilket gör att det är lättsytt och snyggt.

På min tyghylla fanns en gulgrön bomullscrêpe som också blev ett linne. På det förlängde jag framstycket ca tio cm och rundade av uppåt ut mot sidsömmarna. Det blev riktigt bra.

Av gulgrön bomullstrikå sydde jag ett par 3/4-långa byxor som jag förmodligen mest kommer att använda till en svart topp och inte till det gulgröna linnet men det var ändå roligt att matcha dem. Mönstret till byxorna är från ett gammalt nummer av Ottobre Woman.

Slutligen förlängde jag mönstret rejält och sydde en klänning i ett batikfärgat bomullstyg. Det gjorde jag faktiskt även förra året, då blev det en prickig klänning med volang, också utifrån Ashton-mönstret.

Förra årets modell har kommit väl till pass i värmen och än är inte sommaren slut så både den och de nya Astonplaggen kommer säkert användas flitigt.

Det var lagom svettigt att byta om för att ta bilder på varje plagg men det gick bra tidigt på morgonen. Maken vaknade och kom upp yrvaken medan jag höll på, jag tar bilderna själv med stativ och fjärrkontroll, och undrade vad i hela friden jag höll på med. Han trodde nog jag fått värmeslag.

😅

 

Prickar prickar

När jag var hos Kikki härom veckan visade hon ett prickigt tyg hon köpt billigt på loppis. Drygt sex meter men bara 80 cm brett.

Det behövde vi göra något fint av!

Vi ritade ett eget mönster fritt efter en köpetunika jag hade på mig när jag kom och provsydde i ett vackert gammalt påslakan. Modellen blev bra så vi satte i gång klänningsfabriken.

Tyget är underbart och har ett fantastiskt fall. Det var en fröjd att sy av det.

Strax innan jag skulle åka hem behövde vi ta några bilder på våra klänningar och med min mobiltelefon fastkilad i en fiskhåv mellan två grenar i ett träd och självutlösaren på, så kunde vi fotografera oss och Madam Toile tillsammans.

Jag sprang mellan trädet och platsen jag försökte få i fokus, inte helt lätt, men Madam Toile stod tålmodigt stilla och lät sig fotograferas. Kikki var också tålmodig trots att jag vispade runt som en trött virvelvind.

Så här kan man också roa sig på semestern.

😅

Gråsa garderob

Jag gillar inte bara turkos, jag gillar grått och rosa också.

Senaste nytt i min garderob är ett par grå byxor,

ett rosa linne och

en rosa och vinröd tröja.

Mönstret till linnet heter Nullarbor Cami och

byxmönstret Glebe pants. Båda mönstren är från Muna and Broad.

Tröjmönstret jag utgått ifrån heter Ravello. Tröjan stickas uppifrån och ner och jag gjorde kroppen lite utsvängd från midjan och neråt, vilket inte står i mönstret.

Jag har stickat i Soft Donegal tweed från Magasin Duett och Debbie Bliss Fine Donegal köpt på Ateljé Norrgården på stickor 3,5 mm. Det mesta var restgarner från andra projekt och garnet är så drygt att jag har garn över till minst en tröja till.

Over and out, ut i försommarsolen.